IRAN
FN:s råd för mänskliga rättigheter ska se över situationen i Iran den 15 februari. Iran har blivit granskat av rådet innan men det har aldrig blivit någon påföljd. Ett kraftfullt beslut från den internationella samfundet, inklusive Kina och länderna i det islamiska samfundet, ska få Iran att respektera de mänskliga rättigheterna.
Iran blev granskat av rådet i mars 2007. Då ägde debatten rum bakom stängda dörrar och allt material blev snabbt hemlighetsstämplat efter en diskussion mellan medverkande länder. Genom att använda ideologiska och regionalistiska argument, med sina ”grannar och vänner”, lyckades Iran undkomma någon påföljd av granskningen.
Sedan president Mahmoud Ahmadinejads omdiskuterade omval den 12 juni ifjol, har 29 tidningar tvingats stänga, fler än 130 journalister har fängslats och fler än 60 personer har tvingats lämna landet. Detta är den värsta situationen någonsin sedan Iran grundades.
Iran är nu världens största fängelse för personer inom media. Fler än 80 journalister och nätaktivister sitter i fängelse för tillfället, 48 journalister, 18 nätaktivister, 2 medieassistenter plus 7 andra medierelaterade gripanden och 8 andra fall som är under utredning, enligt information från landets säkerhetstjänst.
– De länder som inte yttrat sig om de blodiga tillslag som ägt rum de senaste åtta månaderna är medhjälpare till dessa brott. När FN:s råd granskar Iran måste rådet visa sig kapabel att hantera uppgiften. Rådet kan inte tappa sin trovärdighet igen, säger Reportrar utan gränser.
Pressfrihetsorganisationen tillade:
– Rådet måste kräva att alla politiska fångar släpps, inklusive alla journalister och nätaktivister och att den iranska regeringen respekterar pressfriheten och de mänskliga rättigheterna.
Sedan 2000 har flera av FN:s särskilda rapportörer kritiserat Irans respekt för de mänskliga rättigheterna.
Louis Joinet, chef för FN:s grupp mot godtyckligt frihetsberövande, besökte Iran i slutet av februari 2004. Efter det publicerade han en graverande rapport där han berättade om kränkningarna av press- och yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Iran. Han noterade att vissa personer fick tillbringa väldigt långa perioder i isoleringscell, vilket kan betraktas som ”ett fängelse i fängelset”. Iran fick ingen påföljd trots Joinets häpnadsväckande rapport.
I januari 2004 uppmanades Iran av Ambeyi Ligabo, FN:s särskilda rapportörer för främjande och skydd av yttrandefrihet, att de skulle anpassa sina rättsliga förfaranden efter internationella normer och att de skulle respektera de mänskliga rättigheterna. I synnerhet sade han att revolutionära domstolar inte ska pröva brott som gäller yttrandefriheten, han ville också att Iran skulle avskaffa fängelsestraff för brott som har med pressen att göra.
Den islamiska republiken har nyligen firat sitt 31-års jubileum, dock har situationen för pressfrihet varit fruktansvärd de senaste 31 åren. Flera tusen tidningar har tvingats stänga sedan 1979, hundratals journalister har gripits, hundratals har dömts till långa fängelsestraff och flera dussintal har avrättats eller mördats.
Sedan juni ifjol har kritiken mot regeringen skapat ett klimat av terror för journalister i Iran. Detta har lett till att journalister har tvingats censurera sig själva och att vissa av dem tvingats lämna landet och leva i exil. När journalister grips, kränks deras mest grundläggande rättigheter och de utsätts ofta för långa perioder i isoleringscell. Dessa långa isoleringsperioder kan betraktas som ofrivilligt försvinnande, brott mot mänskligheten och brott mot den internationella lagen.
– Det internationella samfundet måste nu göra sitt ord till handling, säger Reportrar utan gränser och kräver att den iranska regeringen ska kritiseras för sin allvarliga kränkning av mänskliga rättigheter, samt kräver dem att FN ska skicka speciella rapportörer till Iran snarast.
