KUBA
Reportrar utan gränsers korrespondent Ricardo González Alfonso släpptes den 12 juli efter sju år i fångenskap på Kuba. Beskedet gläder Reportrar utan gränser. Alfonso frigavs tillsammans med flera andra kubanska journalister och personer från den politiska oppositionen.
Ricardo González Alfonso greps under den "svarta våren" i mars 2003 tillsammans med 27 av hans kolleger. Den världsomspännande pressfrihetsorganisationens kontaktperson, som är 60 år, ursprungligen från Havanna och far till två barn, dömdes den 7 april till 20 års fängelse för "handlingar mot självständigheten och den territoriella statens integritet". Vid tiden för gripandet var han ordförande för Manuel Márquez Sterling, en av Castroregimen förbjuden journalistisk organisation och chef för tidskriften de Cuba, den första oberoende publikationen på Kuba sedan grundandet av Castros regim.
Ricardo González Alfonso landade den 13 juli i Spanien tillsammans med sin familj. Sju kubanska politiska fångar, däribland fem journalister, anlände till Madrid: José Luis García Paneque från nyhetsbyrån Libertad, Pablo Pacheco Ávila från nyhetsbyrån CAPI, Omar Moisés Ruiz Hernández från Grupo de Trabajo Decoro och Julio César Gálvez Rodríguez, frilansjournalist. Den spanska sektionen av Reportrar utan gränser välkomnade honom vid ankomsten till flygplatsen Barajas.
De sju var den första gruppen av kubanska politiska fångarna som frigavs efter förra veckans uttalande från Kubas katolska kyrkas talesperson. Flera frisläppanden har beviljats av Castros regim efter uttalandet, som också beror på ett ingripande av den spanska regeringen genom utrikesminister Miguel Angel Moratinos.
Frigivandena, inklusive den efterlängtade friheten för vår korrespondent Ricardo González Alfonso, markerar början för en större öppenhet på Kuba, vilket nyligen aviserades av regimen. Frigivningarna får dock inte överskugga verkligheten och de undermåliga mänskliga rättigheterna på Kuba.
Reportrar utan gränser välkomnar dessa frigivningar, men påpekar att "exil" i Spanien inte är en human och tillfredsställande lösning. Frisläppandena bör obestridligen också följas av ett erkännande av rätten för politiska motståndare att bo i sitt eget land och försvara sina åsikter öppet utan rädsla för repressalier.
Organisationen uppmanade latinamerikanska länder att ingripa mer aktivt mot den kubanska regeringen i frågan om mänskliga rättigheter på Kuba och att sluta blunda för de ständiga kränkningarna. Reportrar utan gränser uppmanar också USA att åtminstone lätta på det snart femtio år långa embargot mot Kuba. Embargot är en orättvis åtgärd mot det kubanska folket som gör det möjligt för regimen att motivera vissa brott mot de mänskliga rättigheterna, inklusive att anklaga politiska motståndare för att vara "legosoldater avlönade av USA", enligt Reportrar utan gränser.
Frigivningsvågen som förhandlats fram av den kubanska kyrkan och den spanska regeringen är den största sedan Raul Castro efterträdde sin bror Fidel Castro för fyra år sedan. Organisationen anser att denna utveckling mot en öppnare regim är ett stort steg framåt för denna vitala process. Ingenting kan rättfärdiga att ett folk förnekas sina mest grundläggande rättigheter. Situation på Kuba kan inte längre tolereras och frigivningarna måste följas av flera stora förändringar.
