När medaljerna delats ut och sportpubliken lämnat landet kunde Kina nöjt se tillbaka på sitt bidrag till den olympiska historien. Peking-OS blev en påkostad och välregisserad uppvisning, men med långt ifrån det resultat omvärlden hade hoppats på. Med de sista utländska journalisternas hemresor avtog också debatten om Kinas kränkningar av mänskliga rättigheter. I och med att sommar-OS tilldelades Peking 2008 lovade den kinesiska staten att förbättra de mänskliga rättigheterna och man garanterade yttrande- och pressfrihet. Omvärlden hade stora förhoppningar om att pressen på Kina skulle öka och att situationen skulle förbättras. Istället för ett öppnare Kina innebar de olympiska spelen ett eskalerande av det gigantiska propagandamaskineriet och fortsatt censurerade medier.
Den 4 juni var det 20 år sedan kinesisk militär besköt demonstranterna på Himmelska Fridens torg i Peking, men fortfarande är kinesiska medier censurerade och det har varit omöjligt för journalister att skriva om massakern. Runt dagarna för årsdagen har de kinesiska myndigheterna infört en total blackout av Internet, för att inte ge någon uppmärksamhet kring händelserna.
Inför 20-årsdagen arrangerade Reportrar utan gränser i samarbete med Amnesty, Arenagruppen, Shahrazad och Olof Palmecentret ett seminarium på ABF i Stockholm för att diskutera vad som egentligen hände med situationen i Kina efter de avslutade olympiska spelen. Ordförande i Reportrar utan gränser, Jesper Bengtsson samtalade med Amnestys Elisabeth Löfgren om de löften Kina gav men aldrig höll.
– Det liknade en nystädad lägenhet, inledde seminariets moderator och förre Kinakorrespondenten Ulrika K Engström om situationen kring OS-arrangemangen runt om i de kinesiska städerna.
Elisabet Löfgren uttryckte sin besvikelse över de uteblivna förbättringarna och instämde i känslan av att allt som man inte ville visa upp för omvärlden städats bort. Jesper Bengtsson menade att den ekonomiska utvecklingen i Kina tagit alltmer uppmärksamhet från människorättsfrågorna, och att debatten försvunnit allt efter att OS var över.
Den kinesiska författaren Lisa Lee (bilden) talade om sina minnen från massakern 1989, och att hon aldrig trodde militären skulle gå så långt. Hon påpekade hur svårt det är än idag att få information om vad som hände på Himmelska Fridens torg, men att hon är hoppfull över ett demokratiskt och öppet Kina, även om hon tror det kommer dröja minst ytterligare 20 år.
Kinakännaren och professor vid Handelshögskolan, Tom Hart diskuterade den ekonomiska situationen och den påstådda tillväxten i Kina med journalisten, och författaren till boken Det stora sveket – den olympiska rörelsen i diktaturens tjänst, Sverker Lindström och Kinaforskaren Johan Lagerkvist. Kina uppger en officiell tillväxtprocent på åtta procent, något som omvärlden egentligen inte kan kontrollera.
– Man ville med ett påkostat OS rikta omvärldens blickar mot arrangemanget för att väcka intresse för det istället för korruptionen i landet, sade Johan Lagerkvist.
Sverker Lindström berättade om hur alla kinesiska journalister utbildades av propagandadepartementet för att endast rapportera om, enligt dem, lämpliga ämnen, och att den kinesiska staten även hade makten över IOK. Panelen var enig i att Kina inte hållit vad de lovat efter OS, men de uttryckte förhoppningar om att Kina går mot en demokratisering och öppenhet, även om det kommer ta tid.
Elina Borg Björnström
