reportrarutangranser.se

Sunday
Aug 01st
Text
  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size

2006 Martin Adler och Anna Politkovskaja

Skicka sidan Skriv ut PDF
adlerÅrets pressfrihetspris går postumt till Martin Adler och Anna Politkovskaja ”för att de med nyfikenhet, uthållighet och oförställt mod rapporterade från miljöer där pressfriheten är som mest hotad, och för det betalade de med sina liv.” Den 23 juni i år sköts den svenska journalisten och fotografen Martin Adler till döds i Somalia. Den ryska journalisten Anna Politkovskaja gick samma öde till mötes i Moskva den 7 oktober i år.

– De båda journalisterna sköts inte av misstag utan medvetet, därför att någon eller några såg dom som ett hot. I Anna Politkovskajas fall var det en regelrätt avrättning och uppenbarligen ett beställningsjobb, symboliskt nog på president Putins födelsdag den 7 oktober. När det gäller Martin Adler är det fortfarande oklart vem som låg bakom dödsskjutningen och varför, säger Eva Elmsäter ordförande i Reportrar utan gränser.

Anna

Martin Adler och Anna Politkovskaja föddes samma år 1958 och de dog 2006.

I deras liv fanns många andra beröringspunkter. De ville både öppna våra ögon för orättvisor och lidande. Båda reste till platser dit få andra vågade åka, för att berätta om det som ingen annan kunde berätta.

Martin Adlers arbete rönte internationell uppmärksamhet, och han fick ett stort antal priser. Anna Politkovskaja belönades även hon med många priser, bland annat Olof Palmepriset 2004. Hon var en flitig gäst i Sverige, inbjuden för att tala om situationen i Ryssland och kriget i Tjetjenien.

Anna Politkovskaja föll offer för en mördare som var ute efter henne personligen. Som orädd regimkritisk journalist var hon hatad och fruktad av många, flera av dem med anknytning till Kreml. De senaste åren levde hon med ständiga dödshot. Trots hoten, kom det som en fruktansvärd chock när hon hittades ihjälskjuten i hyreshuset där hon bodde. Men för många var det inte överraskande. Oleg Panfilov, direktör för Centret för journalistik i extrema situationer, sa i intervjuer direkt efter hennes död att han egentligen alltid väntat sig att något skulle hända henne, främst på grund av hennes skriverier om Tjetjenien.

Martin Adler bevakade konflikter i länder som Irak, Rwanda, Tjetjenien och Liberia. Han var både en framstående fotograf och skribent. Och hans reportage handlade ofta om människors utsatthet i krig och konflikter.

Den 26 november 2001 sköts TV4-fotografen Ulf Strömberg till döds på ett hotellrum i Afghanistan. Martin Adler var där och blev vittne till händelsen tillsammans med Aftonbladets Bosse Lidén och Rolf Porseryd, TV4. För kollegerna på Aftonbladet berättade Martin Adler om sina upplevelser från Afghanistan och om farorna med att rapportera från världens oroshärdar. Hans grundregel var att aldrig ta några onödiga risker.

När han sköts till döds bevakade han en till synes fredlig demonstration i Mogadishu. Folkmassan firade att staden var enad igen efter 15 år av strider. Riskerna verkade betydligt mindre än vid många av Martin Adlers tidigare uppdrag i Somalia. Skotten kom helt oväntat och det är fortfarande oklart varför.

­– Världen blir allt farligare för journalister, men trots riskerna finns det några kollegor som har ett kurage utöver det vanliga, som inte låter sig stoppas. De drivs av engagemang, av behovet att vittna om det som sker, att beskriva människors lidande. Tack vare dem vet vi vad som händer i bland annat Tjetjenien och Somalia, platser som annars hade varit vita fläckar på kartan. Vi står i alla i tacksamhetsskuld till Martin Adler och Anna Politkovskaja, säger Eva Elmsäter.


 

 
Annons