Två veckor har gått sedan den franske journalisten Olivier Dubois släpptes efter att ha hållits som gisslan i 711 dagar i Mali. Nu publicerar Reportrar utan gränser (RSF) en rapport om de växande hoten mot journalistiken i Sahel-regionen i Afrika.
De senaste tio åren har fem journalister dödats i Sahel-regionen i Afrika, och två journalister har nyligen försvunnit. Hundratals andra har tvingats sluta arbeta eftersom deras arbete som journalister varit förenat med dödsfara.
I den 40 sidor långa rapporten What It’s Like to Be a Journalist in the Sahel, berättar RSF i vilken utsträckning förutsättningarna för journalistiken har försämrats i den här delen av världen, och hur det håller på att bli en ”no-news” zon”. De länder som ingår i Sahel-regionen är de som ligger strax söder om Sahara, men norr om de mer bördiga länderna söderut.
Att vara journalist i Sahel innebär att man får räkna med att tvingas hantera allt fler radikala beväpnade islamistgrupper som inte tveka att döda eller kidnappa journalister, eller att använda dem som brickor i förhandlingar. Regionens journalister måste också kunna hantera militärregimer som, efter att de tagit makten genom kupper, skapat sina egna ”patriotiska lagar” och på så vis tagit kommando över journalistiken.
Journalister måsta även lära sig att samexistera med den ryska Wagnermilisen, som blivit allt med synlig och inflytelserik på medieområdet i regionen. Journalister måste också lära sig undgå fällor i form av desinformationskampanjer.
Förutom de faror som journalister i Sahel utsätts för ska de också hantera de hinder som regeringar i regionen skapat; begränsad rörelsefrihet, begränsade möjligheter att rapportera och då särskilt från regioner med aktiva väpnade grupper.
Rapporten What It’s Like to Be a Journalist in the Sahel, är skriven av RSF:s Västafrikakontor och bygger på flera intervjuer med experter och journalister som bor eller arbetar i regionen. Rapporten beskriver inte bara de nya fiender som lokala journalister och utländska medier möter utan också hur dessa utmaningar kan bemästras, hur det journalistiska arbetet kan stärkas och ger en rad rekommendationer.
– Den enorma glädje vi kände när Olivier Dubois frigavs den 20 mars får inte avleda uppmärksamheten från de växande svårigheterna för journalister som arbetar i Sahel. Den här delen av den afrikanska kontinenten håller på att bli en region där oberoende journalister och pålitlig rapportering är en bristvara, en region där självcensur håller på att bli normen. För att förhindra att Sahel blir en no-news-zon riktar den här rapporten också en vädjan till regionens regeringar. Det krävs beslutsamma åtgärder för att undvika att beröva 110 miljoner sahelbor deras grundläggande rättighet att bli informerad, säger Sadibou Marong, chef för RSF:s kontor i Dakhar.
Rapportens 10 huvudpunkter:
- En dödlig region för journalister
Tre journalister har dödats i regionen sedan Radio France reporter Ghislaine Dupont och ljudteknikern Claude Verlon dödades av sina kidnappare i Mali 2013. De är Obed Nangbatna, reporter och kameraman för den nationella TV-kanalen Télé Tchad i Tchad år 2019, och två spanska journalister, reportern David Beriain och kameramannen Roberto Fraile, som dödades när de rapporterade om med en organisation som motverkade tjuvjakt i östra Burkina Faso år 2021.
- Mycket stor risk för kidnappning
Den franska journalisten Olivier Dubois kidnappades av en väpnad grupp ansluten till Al-Qaida i Gao, i nordöstra Mali, den 8 april 2021. Han släpptes efter 711 dagar i fångenskap den 20 mars 2023. Men två maliska journalister, Hamadoun Nialibouly och Moussa M’Bana Dicko, som också kidnappades av väpnade grupper i Mali, är fortfarande försvunna. Journalister ses som potentiella förhandlingskort. En av journalisterna kidnappades på grund av artiklar som hade retat upp hans kidnappare.
- Än mer begränsat utrymme för rapportering
De områden som är förbjudna eller svåråtkomliga för journalister har vuxit enormt i Sahel. Förutom direkta hot mot den fysiska säkerheten utsätts reportrar också för godtyckliga administrativa restriktioner av vissa regeringar. Att skaffa ackreditering och alla nödvändiga tillstånd för rapportering är ofta en utmanande hinderbana. Utländska reportrar riskerar också godtycklig utvisning.
- Journalister utvisade, internationella medier förbjudna
I Mali och Burkina Faso har de militära regeringar som tog makten via statskupper inte tvekat att omforma medielandskapet genom att utvisa journalister och stänga ner lokala sändningar från internationella medier. De franska public service-bolagen Radio France Internationale (RFI) och France 24 har varit främsta mål för att släckas ner.
- Hot från ”legosoldater” som verkar via desionformation
Desinformation är nu utbredd i Sahel, som visar sig vara ett laboratorium för ”desinformationslegosoldaterna”. Dessa verkar mestadels på sociala medier men också inifrån de styrande juntorna, som är tätt allierade med Ryssland.
- Direkt redaktionellt tryck
Oavsett om det är genom ”patriotiska direktiv” i Mali eller ”memon med riktlinjer” i Benin, försöker regionens regeringar forma nyheter och information och kontrollera vad media säger. Dessa metoder hotar journalisters oberoende och tillförlitligheten i deras rapportering.
- Slut på skyddslagar
Den försämrade säkerhetssituationen har underminerat de legala framsteg som stärkt media och skyddat journalistiken i Sahel från början av 1990-talet och fram till 2010. I Benin har en lag som begränsar digital publicering använts för att godtyckligt fängsla flera journalister som Bénin Web TV:s Ignace Sossou 2020.
- Samarbete för att bekämpa desinformation
Trots den svåra miljön har initiativ för att bekämpa desinformation vuxit fram på lokal nivå. Vissa medier har utvecklat tjänster för ”faktakontroll” med uppgift att systematiskt kontrollera uttalanden som delas av regeringstjänstemän eller politiker eller som cirkulerar online. Projekt som Mali Check, Africa Check eller DésinfoxTchad handlar om att stävja desinformation.
- Journalisters nätverkande
Nya nätverksanslutna radiostationer som Yafa, Kalangou och Tamani har skapats för att täcka nyheterna på de olika lokala språken som talas i Sahel och ge viktig information till krisdrabbade befolkningar. De inkluderar även Radio Ndarason Internationale i det särskilt farliga gränsområdet runt Tchadsjön. Samtidigt är Norbert Zongo Cell for Investigative Journalism (CENOZO) ett regionalt nätverk av journalister som främjar oberoende undersökande journalistik i regionen.
- Journalistiken i Sahel kan skyddas
RSF påminner länderna i Sahel om att den komplexa situation med att hantera terrorattacker och attacker från reguljära arméer inte får stå över rätten till information och pressfrihet. RSF uppmanar också de västafrikanska organisationerna ECOWAS och CEMAC att utarbeta en subregional uppförandekod för säkerheten för journalister i krigsområden, och att erkänna Journalism Trust Initiative (JTI) som standard för att främja tillförlitliga nyheter och information online.
Här är hela rapporten What it’s like to be a Journalist in the Sahel (engelska)
Foto: ©AFP/RSF