Andelen journalister som dödats i länder som befinner sig i krig fortsätter att minska. Det visar den årliga sammanställning som Reportrar utan gränser (RSF) gjort.
För fyra år sedan dödades journalister främst i krigszoner, närmare 58 procent av alla dödade journalister det året. I år har 32 procent av dödsfallen skett i krigshärjade länder som Syrien, Jemen, Afghanistan och Irak. Två tredjedelar av dödsfallen har skett i länder som inte befinner sig i krig, framför allt i Mexiko där åtta journalister dödats under 2020. I Indien har fyra journalister bragts om livet, i Filippinerna tre och Honduras tre.
Av alla de journalister som dödades i samband med sitt arbete i år mördades 84 procent, i jämförelse med 63 procent förra året. Några av dem mördades på ett ytterst barbariskt sätt.
I Mexiko hittades Julio Valdivia Rodríguez, en reporter för dagstidningen El Mundo, halshuggen i den östra delstaten Veracruz. Víctor Fernando Álvarez Chávez, redaktör för den lokala nyhetssajten Punto x Punto Noticias, i Acapulco, styckades.
I Indien brändes Rakesh “Nirbhik” Singh, en reporter för tidningen Rashtriya Swaroop, levande efter att ha blivit sprejad med ett mycket brandfarligt handdesinfektionsmedel i sitt hem i Uttar Pradesh. Han dödades av män på uppdrag av en lokal tjänsteman som Rakesh Singh kritiserat för korruption. Isravel Moses, en TV-reporter i Tamil Nadu, hackades till döds med machete.
I Iran är det staten som agerat bödel. Rouhollah Zam, redaktör för nyhetssajten Amadnews och nyhetskanalen Telegram, hängdes efter att ha dömts till döden. Det är första gången på 30 år som en journalist avrättas i Iran.
– Journalister fortsätter att utsättas för grovt våld på grund av sitt arbete. För många kanske det framstår som att journalister som dödas i arbetet är offer för de risker de utsätter sig för i yrket, som till exempel att bevaka en väpnad konflikt, men våldet riktas allt oftare mot granskande journalister eller reportrar som rapporterar om känsliga ämnen. Vi får komma ihåg att en attack på en journalist även är en attack mot vår rätt till information, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser (RSF Sverige).
Liksom tidigare år har journalister som rapporterat om korruption och missbruk av offentliga medel levt farligt. Inte mindre än tio journalister mördades under 2020 efter att de avslöjat lokal korruption. Att rapportera om organiserad brottslighet är också ett känsligt ämne som i år resulterade i att fyra journalister dödades.
Reportrar som bevakar protestaktioner utsätter sig alltmer för livsfara. Sju journalister vars bevakning gällde proteströrelser miste livet 2020.
I Irak dödades tre journalister på exakt samma sätt; av ett skott i huvudet medan de bevakade protester. Mördarna var oidentifierade beväpnade män. En fjärde reporter omkom i Kurdistan, i norra Irak, när han försökte fly från sammanstötningar mellan säkerhetsstyrkor och demonstranter.
I Nigeria föll två journalister offer för det våld som uppstod när människor protesterade mot polisens övervåld. I Colombia sköts en radioreporter till döds medan han bevakade en demonstration mot privatiseringen av mark tillhörande ursprungsfolk. Demonstrationen blev våldsam när polis och soldater försökte skingra demonstranterna.
I Reportrar utan gränsers årssammanställning av journalister som fängslats, hållits som gisslan eller saknats under 2020 (publicerad den 14 december) rapporterade RSF att 387 journalister för närvarande hålls fängslade på grund av sin yrkesutövning. Detta är praktiskt taget samma antal som för ett år sedan och betyder att antalet journalister som berövats sin frihet över hela världen fortfarande är på en historiskt hög nivå.
Under 2020 har antalet kvinnliga journalister som godtyckligt gripits och hållits kvar i fångenskap ökat med 35 procent. Mellan mars och maj fyrdubblades antalet gripna journalister som bevakade covid-19-pandemin. Fjorton journalister som gripits i samband med att de bevakat pandemin hålls fortfarande kvar.