Inför tvåårsdagen av talibanernas intåg i Afghanistans huvudstad Kabul har Reportrar utan gränser (RSF) träffat journalister som, både i Afghanistan och utomlands, kämpar för att hålla den afghanska journalistiken vid liv trots det islamiska emiratets repressiva åtgärder.
– Det blir värre för varje dag… Upprepade gånger har jag nekats rätten att bevaka händelser bara för att jag är kvinna.
Dessa sorgliga ord kommer från en kvinnlig journalist som fortfarande arbetar för en TV-kanal i Kabul och som av goda skäl föredrar att vara anonym.
– Som kvinnlig journalist måste jag tänka två gånger på allt jag gör, berättar hon och påpekade att hon måste bära heltäckande slöja när hon syns framför kameran.
Kvinnliga journalister kan inte delta i en talkshow med män eller ställa frågor till dem. Därför har många kvinnliga journalister tvingats överge sina karriärer. Många har valt att lämna redaktionen och stanna hemma i stället för att känna sig fängslade vid sina skrivbord.
Mer än 80 procent av Afghanistans kvinnliga journalister har tvingats sluta arbeta sedan den 15 augusti 2021. Och av de cirka 12 000 journalister män och kvinnor – som Afghanistan hade 2021 har mer än två tredjedelar övergett yrket. Medierna har decimerats under de senaste två åren. Som exempel kan nämnas att lokala myndigheterna i provinsen Nangarhar stängde Hamisha Bahars tv- och radiostation enligt sharialagarna i augusti. Därför tystnade de båda radiostationerna Nen och Jawanan som också sände från Bahars radiostation.
Mer än hälften av de 547 medier som fanns registrerad 2021 har sedan dess försvunnit, enligt Afghan Independent Journalists Association (AIJA). Redan 2021, ett år efter talibanernas övertagande, hade hälften av mediamedarbetarna tvingats sluta. Av de 150 TV-kanalerna finns färre än 70 kvar. Av de 307 radiostationerna är det bara 170 som fortfarande sänder. Antalet nyhetsbyråer har minskat från 31 till 18.
– Det är de lokala medierna som drabbas hårdast, säger Zarif Karimi, chef för NAI-Supporting Open Media i Afghanistan. Om saker och ting fortsätter på inslagen väg kommer många fler medier snart att tvingas stänga ner. Afghanistans journalister upplever för närvarande en identitetskris.
De här siffrorna, som visar hur omfattande förödelse talibanerna orsakat de afghanska medierna, gör vem som helst illamående. Men vi får inte glömma den otroliga motståndskraften hos afghanska journalister som både hemma och utomlands utkämpar en daglig kamp för att hålla lågan om en fri press vid liv. RSF står vid deras sida, ger dem nödhjälp och hjälper dem att bygga upp en ny fri och oberoende journalistik i Afghanistan. Det uttrycker RSF:s Sydasienkontor.
Journalister är skräckslagna och förkrossade
På plats i Afghanistan är utmaningarna enorma.
– Alla journalister är skräckslagna, förkrossade och förtvivlade till följd av alla arresteringar och trakasserier som vi har utsatts för och därför självcensurerar vi vårt arbete, sade en Kabulbaserad tv-journalist som också vill vara anonym.
De som rapporterade rättvist och korrekt fängslades, tvingades sluta sin anställning eller var tvungna att lämna landet, tillade journalisten.
De nuvarande myndigheternas huvuduppgift är att censurera. Talibanerna tolererar ingen opposition mot deras politik. Chefredaktörer och redaktörer som vill fortsätta att publicera eller sända i Afghanistan vet detta mycket väl. Om de vill överleva måste de bland annat följa de 11 journalistiska regler som utfärdades i september 2021 – som öppnade vägen för tyranni och förföljelse och som begränsade den journalistiska verksamheten som följde. Samtidigt lider journalister också av en nästan fullständig avsaknad av lagar som ger dem skydd.
– I avsaknad av dessa [skydds]lagar har mediernas juridiska problem ökat kraftigt, och om [avsaknaden] fortsätter kommer de att bli fler, sade Masroor Lutfi på Afghanistans nationella journalistförbund (ANJU).
Exillivet är en ny prövning
Efter talibanernas maktövertagande den 15 augusti 2021 har många journalister tvingats fly utomlands på grund av de ihållande trakasserierna mot mediemedarbetare i Afghanistan.
– Vi ville fortsätta arbeta men det visade sig snart vara alldeles för farligt och några kollegor torterades av talibanerna, säger Zaki Daryabi, grundare av Etilaatroz (Dagens nyheter), en undersökande nättidning som skapades som en tryckt publikation 2012. Daryabi flydde från Kabul i oktober 2021, två månader efter talibanernas maktövertagande.
Innan han lämnade greps och misshandlades hans yngre bror, Etilaatroz reporter Taqi Daryabi, och Etilaatroz kameraman Nematullah Naqdi av den talibanska polisen när de bevakade en kvinnoprotest. Efter arresteringarna fick Zaki Daryabi själv en kallelse att inställa sig på en polisstation men bestämde sig för att inte gå dit av rädsla för att bli arresterad. Han och andra medlemmar av tidningens personal lyckades sedan snabbt komma med ett flyg och kunde lämna landet.
Men en ny prövning började. Pakistan, Turkiet, Albanien, Spanien… För journalisterna på Etilaatroz, liksom för de flesta afghanska journalister som har lyckats lämna landet, är vägen till exil kantad av fallgropar och omvägar.
420 stödåtgärder sedan 15 augusti 2021.
Under 2022 stöttade RSF:s Assistasdesk på det internationella sekretariatet 86 visumansökningar från afghanska journalister som sökte skydd i ett tredje land. Sedan januari 2023 har organisationen redan gett stöd vid ytterligare 89 visumansökningar. Stödet till ansökningar om politisk asyl fortsätter också, med 36 mediearbetare som fick hjälp under 2022 och 15 sedan början av 2023.
För att stödja afghanska journalister i fara ger RSF också ekonomiskt bidrag för att hjälpa dem att betala akuta utgifter, särskilt de som är relaterade till etablering i ett tredje land. Efter att mer än hundra bidrag betalats ut under 2022 betalades 79 nya bidrag ut under de första sju månaderna 2023.
Den nya generationen
Zaki Daryabi kunde till slut återsamla en del av det Etilaatroz-team som hade spridits över hela världen i USA för att återlansera sin tidning och nättidningen KabulNow. Dessa två medier har nu tio anställda baserade i den amerikanska delstaten Maryland och ytterligare ett 30-tal journalister som är korrespondenter i Afghanistan.
– Det mest fantastiska är att vår läsekrets på nätet har ökat markant under de senaste två åren, och det område vi bevakar är större än tidigare, säger Daryabi.
– Vår närvaro på sociala medier har också ökat mycket under den här perioden.
Talibanerna hade uppenbarligen inte hade förutsett framväxten av en ny generation av uppkopplade afghaner, som vant sig vid att konsumera relativt fria och pluralistiska medier under två decennier. Dessa mediekonsumenter tänker inte låta talibanerna diktera hur de skulle uppfatta, tänka och kommunicera.
Leverera vår sanning
– Talibanerna ville radera kvinnorna från samhället, och i synnerhet från medierna, säger Zahra Nader, en journalist med afghanskt ursprung som är baserad i Kanada. Vi sa att vi inte kunde låta detta hända. Det var ett beslut som verkligen kom från hjärtat. Vi behövde hålla världen informerad om vad som händer.
Den här månaden firar Zan Times, det media som Nader startade, ettårsjubileum.
– Zan’ betyder kvinna på dari, säger hon. När jag såg talibanerna återta makten sa jag till mig själv, tillsammans med flera andra kvinnliga journalister, att det var vårt ansvar att vara där, vad som än hände med oss. Att det var vår plikt att högt och tydligt säga att vi fortfarande är här för att leverera vår sanning, för att avslöja vad det verkligen innebär att vara kvinna under talibanerna.”
Ett år efter lanseringen har Zan Times totalt cirka 15 anställda, med ett redaktionellt huvudkontor baserat utanför Afghanistan och fem kvinnliga reportrar inne i landet, i olika provinser, som arbetar heltid för webbplatsen.
– Det svåraste är naturligtvis att hålla dem säkra, säger Nader. De känner inte varandra så det är svårt att skapa en känsla av gemenskap. De skriver under pseudonymer, men jag ser fram emot den dag då vi kan visa deras identiteter i fullt dagsljus. Slutligen har vi satt upp mellanhänder, ifall vi skulle behöva ställa frågor till den ena eller andra talibanledaren, vilket skulle utsätta dem för stor fara.
Mardröm för talibanerna
För tre månader sedan lanserade Zan Times en sektion på sin dari-språkiga webbplats där man uppmanade journalister och vanliga medborgare att föreslå historier eller ämnen för undersökande rapportering i de områden där de är baserade. Redaktionskommittén träffas för att analysera förslagen, verifiera information, besluta hur man ska närma sig ämnet och utvärdera potentiella risker.
– Idén föddes eftersom vi hade kontakt med många kvinnliga journalister som var inlåsta i sina hem, säger Nader. Vi använder det också som en utbildningsmöjlighet för att vässa förmågan hos alla dessa journalister och främja den offentliga debatten. En av våra utmaningar just nu är att stärka samhällsrapporteringen. Vi försöker skapa en ny form av journalistik.
På så sätt har Zan Times utvecklats till talibanernas värsta ”mardröm”. Ett media som föddes ur nästan ingenting, ur en handfull afghanska kvinnors vägran att låta sina tankar dikteras, som ville berätta för världen vad som verkligen pågår… Och som trots två års förtryck har lyckats göra journalistiken till det mest effektiva vapnet mot censur och mot obskurantism (fientlighet mot fritt tänkande och vetenskaplig upplysning).
Foto: journalisten Sonia Niazi på Tolonews presenterar nyheter med ansiktet beslöjad. Fotot är från den 22 maj 2022 i Kabul, Afghanistan. AFP/Wakil KOHSAR