Fler än hundra miljoner TV-tittare kommer att blicka mot Azerbajdzjans huvudstad Baku på lördag för finalen av Eurovision Song Contest. Den europeiska publiken kommer att bli visad ett vackert land med gästvänliga människor.
– Men det finns en sida av Azerbajdzjan som myndigheterna gör allt för att dölja. En repressiv och brutal regim som gör allt för att kväsa rösterna av de få journalister som försöker undersöka känsliga ämnen eller ge kritisk nyhetsbevakning.
–Vi försöker inte förstöra feststämningen eller marknadsföra en dold fientlig agenda, som de azerbajdzjanska myndigheterna påstår. Men vi anser att sång och yttrandefriheten hänger ihop. Artister från fyrtio olika länder har åkt dit för att göra sina röster hörda i Baku, men andra röster är fortfarande kvästa.
– En bloggare och fem journalister befinner sig just nu i fängelset för att de försökte göra sina röster hörda. Två journalister har dödats sedan 2005, ett tjugotal journalister har fallit offer för fysiskt våld och självständiga medier tillåts inte att verka. Det civila samhället kämpar för att få sina röster hörda. De borde allihopa bidra med sina röster till konserten. De azerbajdzjanska myndigheterna har lagt ner hundratusentals oljemiljoner på att renovera staden för att få den att framstå som öppen, modern och kosmopolitisk; ett nytt Dubai, med trendiga diskotek och trevliga stränder, ett paradis för investerare om de kunde blunda för korruptionen.
Men Azerbajdzjan är definitivt inget paradis för journalister, och inte heller för mänskliga rättigheter. Landet är rankat på plats 162 av 179 länder på Reportrar utan gränser pressfrihetsindex. Landet har också två av Reportrar utan gränsers ”pressfrihetens fiender”, nämligen presidenten Ilham Aliev och diktatorn av den autonoma delstaten Natjivan, Vasif Talibov, som inte drar sig för att testa de mest repressiva metoderna för att förtrycka landets invånare. The International Partnership Group for Azerbajdzjan, en koalition av människorättsorganisationer, dokumenterar i en rapport den 26 mars det fruktansvärda tillståndet av informationsfriheten i Azerbajdzjan. Ett tillsynsorgan, under presidentens direkta kontroll, säkerställer att alla radio- och TV-stationer stödjer regeringen. De få oberoende medierna når knappt utanför huvudstaden.
Mediernas tillstånd försämrades när regimen slog ner vågen av pro-demokrati demonstrationer våren 2011. Bloggare greps och misshandlades, oppositionella journalister kidnappades och utländska journalister deporterades. De få återstående oberoende journalister är ofta måltavlor för hot och smutskastningskampanjer. Morden på de två frispråkiga journalister, Elmar Husejnov 2005 och Rafik Taql 2011är fortfarande oklarade, samma sak för de fysiska övergreppen på journalister.
– Vi uppmanar artisterna som medverkar i Eurovision Song Conest att visa sitt stöd för Azerbajdzjans civila samhälle och medier, säger Reportrar utan gränser. – Frankrikes representant, Anggun, säger sig vara intresserad av mänskliga rättigheter. Kommer hon att jämföra fängelset i sin musikvideo med ödet av de azerbajdzjanska journalister går till mötes? The European Broadcasting Union, som övervakar tävlingen, bör tala ut om den allvarliga situationen för Azerbajdzjans medier, som står i enlighet med de principer och värderingar de är tänkta att främja. Slutligen vädjar vi till var och en av de 1600 journalister som kommer att bevaka festivalen och uppmanar dem till att åtminstone ägna några timmar till att undersöka landet och intervjua dess invånare. Tack vare strålkastarljuset som står kastat på Azerbajdzjan, har myndigheterna gett det civila samhället en oväntad chans att göra sin röst hörd. Azerbajdzjans civila samhälle behöver nu all stöd de kan få från det internationella samfundet.