Två år har gått sedan Belarus president Aleksandr Lukasjenko utropade sig själv till segrare i presidentvalet samtidigt som han drog åt snaran ytterligare kring landets oberoende journalistkår. Sedan dess har journalister kämpat för att anpassa sig till ett nytt, mycket mer begränsat medieklimat och till att bevaka sitt hemland på distans.
Sedan den 9 augusti 2020 har Belarus journalister skakats av runt 500 fall av utomrättsliga gripanden, böter, hot, censur, räder, fängelsestraff och tortyr. Trots en mycket svår situation fortsätter de kämpa för att göra sina röster hörda. Reportrar utan gränser Sveriges rapport “Belarus journalister i exil”, som publicerades i april 2022, visar att detta är en stor utmaning.
– I skuggan av kriget i Ukraina och det våldsamma förtrycket av journalister och medier i Ryssland tystas sedan två år de sista fria rösterna i Belarus. Snart 400 journalister har tvingats fly landet varav flera av dem fortsätter under extremt tuffa förhållanden att bevaka landet i exil. Sverige och EU måste skärpa möjligheterna att ta emot och stötta journalister från inte bara Ryssland, utan även Belarus, säger Erik Halkjaer, ordförande RSF Sverige .
Enligt den i Belarus förbjudna organisationen Belarusian Association for Journalists (BAJ) har drygt 400 journalister sett sig tvingade att lämna landet.
Nya journalistiska metoder
Hur rapporterar man om sitt hemland på distans? Det begränsade medieklimatet i Belarus har gett upphov till nya journalistiska metoder där digital säkerhet är A och O och där exiljournalister samarbetar med en publik som levererar bilder, videor och information om vad som händer i Belarus.
– Just nu är det främsta verktyget för demokrati den krypterade appen Telegram som gör det möjligt att inte bara sprida men också ta del av information utan att lämna spår. Du kan ta en bild, skicka den och Telegram dödar all metadata. Även om polisen tar din telefon är det omöjligt att ta reda på vem som skickade bilden, säger Zmicier Mickiewicz, journalist vid Belsat TV, nu i exil i Polen.
Men trots att journalisterna befinner sig i exil är det många som inte känner sig trygga.
– Vissa vågar inte uttrycka sig fritt trots att de befinner sig utomlands, främst för att de är rädda att deras familjer i Belarus råkar illa ut. Flera av dem som jag har intervjuat har berättat om fall där myndigheter har gripit familjemedlemmar och sökt igenom deras hem. Därför använder många journalister inte sina riktiga namn när de bevakar känsliga frågor eller uttrycker kritik mot Lukasjenko, säger Siri Hill, styrelsemedlem i RSF Sverige och rapportförfattare.
Livet i exil innebär många utmaningar, såsom ökade levnadskostnader, språkinlärning och administrativa hinder. För att bistå exiljournalister har Reportrar utan gränser (RSF) med samarbetspartners JX Fund skapat en fond för att möjliggöra för enskilda journalister och mediahus att fortsätta verka som journalister i exil.
Sverige och andra EU-länder bör skapa strukturer för att ta emot exiljournalister och ge dem förutsättningar att snabbt och flexibelt kunna fortsätta rapportera om sina hemländer även i exil. Annars tystnar den oberoende journalistiken i östra Europa och pressfrihete slocknar helt.
Belarus är på plats 153 av 180 i RSFs internationella pressfrihetsindex.
Läs rapporten Belarus journalister i exil
Read the report The journalist of Belarus in exile.