– Det finns inget lagligt stöd för att fortsätta med enbart den tysta diplomatin. Sverige och EU är skyldiga att använda alla metoder man kan komma på, säger Björn Tunbäck från Reportrar utan gränser.
Percy Bratt, ordförande i Civil Rights Defenders, har anlitats av organisationerna Reportrar utan gränser, Sveriges författarförbund, Sveriges Tidskrifter, Svenska PEN, Publicistklubben och Stödkommittén Free Dawit för att göra en analys av rättsläget. Vad han har kommit fram till är att den svenska regeringen och EU är skyldiga att hjälpa Dawit Isaak med alla till buds stående fredliga medel. Vid en presskonferens den 18 oktober 2010 pekade Björn Tunbäck bland annat på att det är Sverige som ska komma på vilka metoder som ska användas för att få Dawit Isaak fri och regeringen är också skyldig att redovisa att den har gjort så gott den har kunnat för att understödja sin medborgare.
– Sverige har så kallade positiva förpliktelser att trygga de mänskliga rättigheterna för sin medborgare även då de befinner sig utanför landets gränser. Det är reglerat i internationell rätt och är tvingande gentemot staten. Förpliktelsen är särskilt stark då en medborgare befaras utsättas för tortyr och omänsklig behandling vilket tydligt är fallet med Dawit Isaak, säger advokat Percy Bratt.
Under presskonferensen tog Björn Tunbäck upp hur den tysta diplomatin kan leda till rent absurda konsekvenser:
– Reportrar utan gränser sökte under våren bidrag ifrån SIDA för att kunna stötta den eritreanska exilradiostationen Radio Erena som sänder ifrån Paris. Ansökan såg bra ut och Reportrar utan gränser fick ett underhandsbesked om att projektet i princip var beviljat. Då meddelade SIDA att UD anser att projektet är politiskt känsligt, och att SIDA därmed beslutat sig för att avslå Reportrar utan gränsers ansökan.
Den tysta diplomatin har uppenbart misslyckats och efter presskonferensen gick Björn Tunbäck och Esayas Isaak till UD för att lämna över ett brev med krav till Carl Bildt. Brevet bestod bland annat av följande frågor:
• Vilka åtgärder avser regeringen att genomföra för att möta de rättsliga kraven att agera skyndsamt och kraftfullt för Dawit Isaak?
• Anser Du att den svenska regeringen har använt alla tillgängliga diplomatiska och lagliga medel för att hjälpa Dawit Isaak? Och har EU gjort det?
• Hur kommer Du och svenska regeringen att påverka EU att ställa Dawit Isaaks frigivning som krav för att betala ut biståndspengar från EU till Eritrea?
• Hur ser Du på möjligheten att Sverige och EU redan nu inför sanktioner, i väntan på att arbetet i FN med att genomföra dem blir färdigt?• Hur ser du på tanken att regeringen ber den svenske kungen att agera?
• Hur ser Du på möjligheten att Du själv reser till Eritrea för att öka tyngden i den svenska insatsen?
På UD lämnades ett exemplar av brevet över till utrikesminister Carl Bildt och ett exemplar till kabinettsekreterare Frank Belfrage. I ett möte med Esayas Isaak och Björn Tunbäck säger Frank Belfrage att UD gör allt de kan genom sin tysta diplomatin.
Det har UD sagt hela tiden men ännu har ingenting hänt. Ifrån organisationernas sida är man ändå hoppfull över vad initiativet till en juridisk process kan innebära.
– Vi hoppas resultatet kommer bli att Sverige nu kommer använda alla diplomatiska och lagliga medel som ännu inte använts och att EU gör detsamma, säger Urban Löfqvist kanslichef på Reportrar utan gränser i en kommentar efter presskonferensen.
Sammanfattning av rättsutlåtandet
Dawit Isaak är svensk medborgare. Han greps i Asmera, Eritrea, den 23 september år 2001 efter att ha medverkat i oberoende press. Sedan dess har han suttit fängslad utan anklagelser eller juridisk prövning. Enligt trovärdiga uppgifter lever Dawit Isaak under direkt livshotande förhållanden. Centrala bestämmelser i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är förbudet mot tortyr, samt rätten till en rättvis rättegång. Primärt svarar varje medlemsstat för kränkningar som sker inom dess territorium. En stat kan dock i vissa fall bli ansvarig för händelser som sker utanför landets gränser.
Vissa konventionsrättigheter anses även innefatta positiva förpliktelser, vilket innebär att en medlemsstat inte bara måste avhålla sig från ett visst handlande, utan även måste agera aktivt för att skydda medborgare från kränkningar. Sådana på konventionen grundade förpliktelser innebär enligt Europadomstolens praxis att varje tillgängligt och ändamålsenligt legalt och diplomatiskt medel ska tillgripas för att garantera individens fri- och rättigheter. Förpliktelserna accentueras när det är fråga om kränkningar av absoluta rättigheter, såsom rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Staten måste då även kunna visa att ändamålsenliga och tillräckliga åtgärder har vidtagits i det enskilda fallet. Dawit Isaak varit frihetsberövad utan rättslig prövning i över nio år och även utsatts för tortyr och omänsklig och förnedrande behandling. Mot denna bakgrund kan det anses ha uppkommit en på Europakonventionen grundad förpliktelse för Sverige och övriga EU-stater, samt indirekt för EU, att tillgripa varje tillgängligt diplomatiskt och rättsligt medel för att söka säkerställa Dawit Isaaks konventionsrättigheter.
Ett sådant rättsligt agerande mot Eritrea kan ske enligt den folkrättsliga principen om så kallad diplomatisk protektion (jus protectionis). Det åligger således EU:s medlemsstater att skyndsamt vidta kraftfulla åtgärder i förbindelserna med Eritrea för att uppfylla dessa förpliktelser. Eritrea är ett av världens fattigaste länder och till relativt stor utsträckning beroende av bidrag, bland annat från EU. Med hänsyn till detta kan exempelvis ett krav på Dawit Isaaks frigivande som ett villkor för biståndet vara ett sådant verksamt diplomatiskt medel för att uppnå att Dawit Isaak inte utsätts för fortsatta konventionskränkningar.