Hon koordinerar säkerhetsutrustning till ukrainska journalister, upplåter sitt hem till flyktingar och jagar teknisk utrustning. Journalisten som flyttades ut i kylan efter att ha stått upp för sina källor engagerar sig nu för andras rätt att rapportera.
– När din kollega som du pratade med igår, idag befinner sig i livsfara. Då försöker du göra allt du kan. För du blir medveten om att det är deras liv som står på spel, konstaterar Dorota Nygren, RSF:s Polenkorrespondent.
Vi träffas på ett café i Warszawa. Intervjun görs på svenska. Dorota pratar nämligen en felfri svenska eftersom hon studerat språket på universitet och bott i Sverige i två år.
Dorota har arbetat för RSF i två år. Hon brinner för press- och yttrandefrihetsfrågor och har själv fått betala ett högt pris för sina principer. När hon vägrade nämna nationaliteten på en person av icke-europisk börd som spottat en 97-årig italiensk präst i ansiktet när denne inte velat ge honom pengar, tog hennes arbetsgivare, polska radion, bort henne från nyhetsdesken och placerade henne i arkivet som straff. Dorota befinner sig nu i rättslig tvist med sin arbetsgivare. Så hon är van att försvara press- och yttrandefrihet. Därför är kanske inte steget så långt för att engagera sig i sina ukrainska journalistkollegors öden. Kriget som nu är inne på sin sjunde vecka har sett ett osedvanligt högt antal journalister dödas och skadas. RSF beräknar att 7 journalister har dödats och 11 skadats under kriget. Det är svårt att inte se det som att ryska soldater medvetet går in för att skada eller till och med döda journalister i Ukraina, inhemska såväl som utländska.
– Två dagar efter invasionen ringde RSF:s korrespondent ifrån Kiev och berättade vad de ukrainska journalisterna behövde för att kunna skydda sig. Det var en lång lista, berättar Dorota.
Det blir en drivkraft i jakten på skyddsutrustning åt journalisterna i Ukraina. Väldigt tidigt insåg RSF vikten av att utrusta de ukrainska journalisterna med skyddsutrustning för att de skulle kunna skydda sig och fortsätta sitt arbete. Eftersom Polen har en gräns mot Ukraina i ett område som är mindre utsatt än områdena i östra Ukraina, gjorde man bedömningen att Polen skulle bli ett transitland för utrustningen. Därför föll det på Dorotas lott att hitta skyddsvästar, hjälmar, ballistiska glasögon och satellittelefoner i Polen, men också att koordinera transporten av dessa via Polen in till Ukraina. Det var en helt ny värld för Dorota. Hon fick sätta sig in i tekniska detaljer och lära sig polska lagar och bestämmelser eftersom utrusningen tangerade det militära.
– Det var viktigt att hitta rätt kvalitet eftersom det kunde avgöra liv och död. Jag fick gå en kurs för att sätta mig in i allt detta, förklarar Dorota.
Att skaffa fram tre satellittelefoner blev den första utmaningen. Man befarade att ryssarna skulle försöka stänga ner mobil- och internetnätet. Dorota insåg att hon inte var ensam om att leta efter apparaterna. Förmodligen var det även företag som insåg faran och därför också var på jakt efter dessa. Det samma gällde för de andra sakerna som hon letade efter.
– Jag känner att det är en tidsfråga. Vi måste på något sätt hinna i kapp. Varje dag som det här kriget pågår riskerar vi fler ukrainska liv, konstaterar Dorota med skärpa i rösten.
Hennes engagemang och arbete har nog inneburit att hennes familj fått lida, eller åtminstone inte sett så mycket av henne vissa dagar. Hon har fått koordinera sändningar av utrustning från Frankrike och från Sverige. Varorna ska sedan stämplas av ukrainska ambassaden innan de kan godkännas av de polska myndigheterna. Sedan ska det hittas transport så att de ska kunna skickas till RSF:s mediecenter i Lviv, eller andra delar av Ukraina.
En dag när Dorota sitter bakom ratten till sin bil ringer hennes mobil. Det är Oxanna från Kiev som ringer för att tacka för skyddsutrustningen:
– Jag brast i tårar och svarade ”Jag vill bara att ni ska vara säkra!”.
Även om kriget är långt bort från Polen, kan man inte undgå det: man ser det på tv, man ser ukrainska flyktingar på stadens gator i Warszawa. Men Dorota är inte en person som nöjer sig med att bara betrakta någon. Hon vill agera och har låtit tre ukrainska familjer bo i ett hus som Dorota och hennes man ska sälja. Hon förklarar sitt engagemang så här:
– Det är inte bara deras krig. Det är också vårt eftersom de också kämpar för våra fri- och rättigheter.
Text och foto: Urban Hamid