– När är det någonsin inte känsligt att arbeta för tryckfriheten i diktaturer, säger Jesper Bengtsson ordförande för Reportrar utan gränser.
Med Amanda Lövkvist SILC (Swedish International Liberal Centre) debatterade Jesper Bengtsson, ordförande Reportrar utan gränser, och Meron Estefanos journalist och företrädare för EMDHR (Eritrean Movement for Democracy and Human Rights) under rubriken Eritrea – bakslag för yttrandefriheten, på Internationella Torget på Bok & Bibliotek 2010.
Meron Estefanos har varit i Eritrea efter utrensningarna 2001, där bland annat den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades, och hon kan beskriva läget för journalister i Eritrea.
– Journalister diskuterade efter 2001 hur man ska förhålla sig till förföljelserna och kom fram till att de måste fortsätta föra ut sina ord. Men efter nio år och ingenting som har hänt börjar man misströsta. Det måste till andra metoder för att arbeta för Dawit och för yttrandefriheten i Eritrea. Reportrar utan gränser sökte under våren bidrag ifrån SIDA för att kunna stötta den eritreanska exilradiostationen Radio Erena som sänder ifrån Paris.
Ansökan såg bra ut och Reportrar utan gränser var i princip beviljad. Då meddelade SIDA att UD anser att projektet är politiskt känsligt, och att SIDA därmed beslutat sig för att avslå Reportrar utan gränsers ansökan. UD ägnar sig åt tyst diplomati med Eritrea och var rädda för att den skulle störas vid inblandning i vad som kan ses som Eritreas interna angelägenheter.
– När är det inte känsligt att arbeta för yttrandefriheten i diktaturer, säger Jesper Bengtsson. Är det yttrandefriheten i Norge vi ska arbeta för eller hur tänker UD? Det tragiska är att hade Dawit Isaak sett ut som mig, blond och ljus hy, hade han varit fri för längesen. – Det måste bli ett slut på den tysta diplomatin, säger Meron Estefanos. Det är uppenbart att den inte kommer någonstans.
Gustav Staf Rydén