Två år efter kuppen i Myanmar sitter 74 journalister i fängelse, sammanlagt dömda till 189 år i fängelse. Reportrar utan gränser (RSF) uppmanar FN och Sverige som ordförandeland i EU att öka trycket på militären för att släppa journalisterna fria och stärka pressfriheten.
Sedan Myanmars militär tog makten för två år sedan har antalet kränkningar av pressfriheten ökat i en skrämmande takt. Militären, även känd som Tatmadaw, griper, torterar och till och med dödar journalister för att de inte ska kunna leverera nyheter och information om vad som händer i landet.
Sedan militärkuppen den 1 februari 2021 har fyra burmesiska journalister dödats, två av dem efter att ha förhörts och torterats. De senaste två åren har inte mindre än 130 journalister har gripits och fängslats, och 74 journalister sitter fortfarande i fängelse.
Dussintals fall av tortyr har rapporterats. Under de senaste två åren har tillslagen eskalerat och straffen mot journalister hårdnat.
– Det är med bestörtning som vi på RSF kan presentera statistik som visar på Myanmars tragiska utveckling. Hela landet utsätts för ett repressivt maskineri. Fängelsestraffen för journalister blir allt längre. Det är regimens sätt att hindra världen från att veta vad som händer i Myanmar, som styrs av hänsynslösa generaler. Vi uppmanar FN:s särskilda rapportör med ansvar för Myanmar, Tom Andrews, att rikta ljuset mot Myanmar och sätta den pågående tragedin på den internationella agendan, säger Daniel Bastard, chef för RSF:s avdelning för Sydasien och Stilla havet.
Myanmar är näst efter Kina det land som håller flest journalister i fängelse i dag. I förhållande till befolkningens storlek är det till och med världens största fängelse för journalister och mediaarbetare. Militärens terror är extremt metodisk. Se graf
Hårdare metoder och längre straff
Antalet fängslade journalister ökade stadigt de första 12 månaderna efter kuppen. Totalt greps och fängslades 115 journalister under denna period. Det kan jämföras med 15 journalister året därpå. Även om siffran på antalet gripanden drastiskt minskat är problemen fortfarande enorma.
De journalisterna som bevakade den stora vågen av protester efter kuppen sitter nu antingen i fängelse, har flytt landet eller har gömt sig. Nästan alla de 15 journalister som greps och fängslades under 2022 spårades upp på platser där de höll sig gömda.
Färre journalister fängslas alltså nu, men straffen blir allt längre. I december 2021 hade tio journalister dömts till fängelsestraff. Ett år senare hade fem gånger fler fått långa fängelsestraff. Det är tydligt att militärdomstolar har ersatt soldater ute på fältet, ett grymt och metodiskt sätt att krossa journalistisk frihet i Myanmar.
De fängelsestraff som döms ut av militärdomstolarna har också blivit allt längre och nådde ett dystert rekord i slutet av 2022 då frilansjournalisten Myo San Soe dömdes till rekordlånga 15 års fängelse. Om man räknar samman antalet år som burmesiska journalister dömts till fängelse ökade det från 58 år i slutet av 2021 till 189 år i slutet av 2022.
Direkt efter kuppen gav militärjuntan sig själv ett nytt verktyg i form av paragraf 505 (a) i strafflagen, enligt vilket spridning av ”falska nyheter” om militärregeringens representanter är straffbart med tre års fängelse. De domstolar som etablerats i direkt anslutning till fängelserna har börjat döma journalister till mycket längre fängelsestraff än så. Åtalspunkterna är till exempel ”terrorism”, ”spionage” eller ”agerande som skadar statens säkerhet.” Alla medel tycks tillåtna för att höja straffen och skrämma media.
Journalister fängslade över hela landet
Slutligen visar RSF:s analys att journalister sitter i fängelser och interneringscenter på inte mindre än 27 platser i Myanmar. Ett 30-tal journalister hålls fängslade i Yangons ökända Insein-fängelse.
Ett fåtal regioner vid Myanmars gränser ligger ändå utom räckhåll för militärens långa armar, nämligen Chini i väster, Kachini i norr och Shan i öster. Dessa tre regioner domineras och drivs autonomt av rebellgrupper, fientliga mot Tatmadaw. Med andra ord utövar juntan ingen direkt auktoritet där och journalister är relativt fria att arbeta.
Det finns alltså små hoppfulla glimtar i Myanmars mörker. I en del av landet lyckas det civila samhället fortfarande undgå militärjuntans grepp. Här finns ett stort sug efter nyheter och information.
– Efterfrågan på nyheter och information i områden som inte kontrolleras av militären visar tydligt på vikten för pressfrihet och demokrati i hela Myanmar. Det är av yttersta vikt att Sverige, inte bara som ett land med stark demokrati och pressfrihet, utan även som biståndsgivare och ordförandeland i EU ökar trycket på regimen i Myanmar och stöttar landets journalister och fria medier, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige (RSF Sverige).
I slutet av förra året möjliggjorde en gåva från Bonnier News att RSF Sverige kan lägga extra resurser på att stödja utsatta journalister från Myanmar. Det sker i samarbete med RSF:s internationella kontor i Paris.
Myanmar ligger på plats 176 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex
Foto: Robin Grassi/ RSF