I dag – ett år senare – vet vi egentligen inte så mycket mera om motivet till mordet även om afghansk polis försöker övertyga Sveriges Radio om att myndigheterna i Kabul är förövarna på spåren.
Året efter mordet har möjligheterna att verka i Afghanistan inte förbättrats. Sammanlagt nio journalister dödades 2014, en journalist har dödats i år. Vittnesmål från journalister i Kabul – bl.a. framförda till SR:s Sten Sjöström som är utsänd till Afghanistan ett år efter mordet på Nils – har gjort klart att det är omöjligt att bedriva granskande journalistik i landet. Den centrala makten med säte i Kabul är svag, korrumperad med små möjligheter att kontrollera vad som händer i landet.
Afghanistan är ett område bland flera där pressfriheten beskurits under den senaste tiden. Det blir allt svårare att ge en klar bild av händelseutvecklingen i Irak och Syrien. Inget är viktigare än att beskriva verkligheten omkring oss. Journalisters närvaro är nödvändig för att det offentliga samtalet ska fortgå, för att den demokratiska processen ska leva vidare.
Det blir allt viktigare för det internationella samfundet att verka för bättre och säkrare förhållanden för journalister. Det demokratiska samtalet, journalisters vittnesmål blir allt mera viktiga i en värld där vi möter fler och fler uppslitande konflikter.
Vi minnes Nils Horners insatser som korrespondent var betydelsefulla. Hans hade en förmåga att ge ett underifrån-perspektiv, att ständigt på resande fot ge vardagsbilder och spegla konflikter så att radiolyssnarna blev informerade. Han var ett journalistiskt föredöme. Vi hyllar hans minne bäst genom att inte ge vika –att med yttrandefriheten som ledstjärna fortsätta det journalistiska arbetet.
Lars Gunnar Erlandson
Styrelseledamot i Reportrar utan gränser
Tidigare korrespondent för SR i bl.a. Asien och Mellanöstern