Lagen som godkändes av det europeiska parlamentet i november 2009 införlivades i fransk lag den 24 augusti.
– Telekompaketet har antagits på nationell nivå utan någon parlamentarisk debatt, trots att det förändrar hela synen på internet i Frankrike. Många problem förblir olösta. Regeringen har visat bristande engagemang när det gäller konsumenterna, säger Reportrar utan gränser.
Fyra områden är speciellt problematiska: brist på bindande skydd av personlig data, att internetleverantörer tvingas informera sina klienter om riskfyllda aktiviteter och de lagliga konsekvenserna, statens användning av elektronisk kommunikation för säkerhet och allmän ordning, och att man delvis bryter mot principen av nätneutralitet. Nätneutralitet Påbudet försvarar inte nätneutraliteten särskilt väl. Paragraf 3 uppger att ministern som ansvarar för elektronisk kommunikation tillsammans med myndigheten (ARCEP) ska främja ”användarnas tillgång till och förmåga att sprida information, samt tillgång till applikationer och tjänster.” Det har dock ingen bindande kraft. Paragraf 33, som beskriver den information som ska finnas på alla internetabonnemangskontrakt, garanterar ingen nätneutralitet utan refererar istället till principen och kräver mer öppenhet. Kontraktet måste informera konsumenten om de procedurer som kan användas för att ”mäta direkt trafik för att kunna undvika överanvändning som kan påverka kvaliteten på uppkopplingen.” Det innebär i praktiken att man bryter mot principen av nätneutralitet. Man antyder att internetleverantören kan reducera bredbandskapaciteten i enlighet med antalet konsumenter.
Statlig användning av elektronisk kommunikation för allmän ordning Ännu allvarligare, speciellt efter upploppen i Storbritannien, är att regeringen får makt att bryta kommunikationer. Paragraf 40 uppger att ”alla mekanismer för att stänga av elektronisk kommunikation” tillåts ”för att bevara den allmänna ordningen.” Paragraf 5 ger myndigheterna makt att skicka e-post eller textmeddelanden till allmänheten för att varna för ”överhängande fara.” Att det inte definieras närmare är problematiskt, och skulle kunna leda till konsekvenser som auktoritära regimer har använt sig av. Under revolutionen i Egypten skickade myndigheterna ut textmeddelanden som uppmanade folket att ansluta sig till Mubaraks styrkor. Internetleverantörer tvingas informera klienter om olaglig aktivitet Paragraf 34 tvingar internetleverantörer att informera sina klienter om ”de lagliga konsekvenserna av att använda elektronisk kommunikation för olagliga aktiviteter eller att sprida skadlig information.” Det är ett första steg mot att göra leverantörerna lagligt ansvariga för innehållet. Reportrar utan gränser ser oroligt på att man inte närmare definierat vad ”skadligt innehåll” innebär, eftersom termen därmed kan appliceras på vilken information som helst. Man välkomnar dessa försök att vara öppna med ”faror på internet” men vidhåller att uppgiften att övervaka inte ska läggas på privata företag som erbjuder internettjänster.
Myndigheten ARCEPs befogenheter har utökats. Påbudet låter dem agera som internetpolis, ingripa i dispyter och skilja verksamheten från tjänsten. Enligt paragraf 16 kan ARCEP ”ställa in de lägsta kvalitetskraven” för att ”förebygga att kvaliteten försämras och att nätverket hindras eller blir långsamt.” Reportrar utan gränser påpekar att ”de lägsta kvalitetskraven” inte är ”tillräckliga krav,” en viktig skillnad i att garantera allmänhetens internettillgång. Personlig data Reportrar utan gränser välkomnar det faktum att internetleverantörer måste upplysa sina klienter om när får tillgång till personlig data. ”Direkt övervakning genom att spela in telefonsamtal, fax eller e-post” kommer att förbjudas. Lagen innebär dock inga förbättringar när det gäller skydd av personlig data. Den tillåter dessutom polisen och vissa juridiska tjänstemän att få tillgång till operatörernas listor över användare.
– Att telekompaketet nu är lagstadgat i Frankrike stämmer illa överens med att franska regeringen lovat att främja nätneutralitet och utveckling av internet. Det är inte det första löftet som bryts av en regering som bestämt sig för att avvika från de 40 länder som står för frihet på internet, säger Reportrar utan gränser.
– Utrikesministern Alain Juppé har i praktiken vägrat att implementera FN:s deklaration som erkänner internet som en rättighet, vilket ifrågasätter hans signatur på erkännandet av intellektuellt ägande som en rättighet likvärdig med yttrandefriheten. Påbudet refererar inte alls till den åsikt som uttryckts av det nationella digitala rådet på regeringens begäran, där de kritiserade de faktum att internetleverantörer tvingas meddela sina klienter om olagligt beteende. Frankrike finns på listan ”länder under övervakning” i Reportrar utan gränsers lista över internets fiender som publicerades den 12 mars.