Ett år efter att talibanerna tog makten i Afghanistan har fyra av tio medier stängts ner och sex av tio journalister tvingats sluta, i synnerhet kvinnliga journalister. I 11 av 34 provinser finns inga kvinnliga journalister alls och tre av fyra kvinnliga journalister har förlorats sina jobb. De som är kvar jobbar framför allt i huvudstaden Kabul. Det visar en sammanställning av Reportrar utan gränser (RSF).
Ett år efter att Kabul fallit och det islamiska emiratet Afghanistan upprättats, är läget för landets medier och journalister nattsvart, konstaterar RSF. Den 15 augusti 2021 hade landet 547 medier. Ett år senare har 219 av dessa lagts ner. Av de 11 857 journalister som arbetade i landet innan talibanerna kom till makten arbetar idag bara 4 759. Av de kvinnliga journalisterna har 76,19 procent förlorat sina arbeten.
– Talibanernas maktövertagande har inneburit en slakt på journalistiken. Landets medier och journalister verkar inom ramen för utomrättsliga påbud som banar väg för förtryck och förföljelse. Myndigheterna måste sätta stopp för våld och trakasserier mot landets journalister och låta dem arbeta ostört, säger Erik Halkjaer, ordförande för RSF Sverige.
Kvinnliga journalister har drabbats hårdast
I 11 av landets 34 provinser (Badghis, Helmand, Daikundi, Ghazni, Wardak, Nimroz, Nuristan, Paktika, Paktia, Samangan, Zabol) har alla kvinnliga journalister försvunnit. I Afghanistan fanns 2 756 kvinnliga journalister och mediearbetare fram till den 15 augusti 2021. Ett år senare finns det bara 656 kvar, varav 84,6 procent av dessa jobbar i huvudstaden Kabul med omnejd.
Ett år efter Kabuls fall arbetar alltså inte 76,19 procent av de kvinnliga journalisterna som var verksamma i Afghanistan tidigare. Anklagelser om ”omoral eller beteende som strider mot samhällets värderingar” används som förevändningar för att utestänga kvinnorna från sitt yrke. De få kvinnliga programledare som fortfarande arbetar kvar tvingas följa påbud från det nya islamiska emiratet, och måsta därför bära heltäckande slöja.
”De arbetar under fysiskt och psykiskt våldsamma förhållanden”
Journalisten Bibi Khatera Nejat, som lever på flykt i Pakistan, förklarar för RSF vilka förhållanden som drev henne i exil.
–Jag arbetade för Radio Hamseda i Takhar-provinsen i sju år. Som alla journalister i provinserna, särskilt de inom radio och tv, blev jag utsatt för påtryckningar. Flera gånger blev jag till och med hotad, men vi hade åtminstone chansen att göra motstånd och göra vårt jobb. Den 8 augusti 2021 gick talibanerna in i staden. En av de första sakerna de gjorde var att förstöra journalisternas utrustning och stänga redaktionen. Tillsammans med min familj lämnade jag vårt hem och tog tillflykt till Kabul. Och efter Kabuls fall den 15 augusti fanns det inte längre något hopp. Efter en tid beslutade jag mig för att lämna landet, säger hon.
Bibi Khatera Nejat säger också att hon nu befinner sig i Pakistan i en ännu svårare ekonomisk situation och utan hopp för framtiden. Inga ambassader svarar på några visumförfrågningar.
– Ett år senare är vi fortfarande bortglömda av det internationella samfundet, säger hon.
Trots de svåra omständigheterna gör vissa afghanska journalister fortfarande motstånd, som Meena Habib, chef för nyhetsbyrån Rouidad News i Kabul. Hon valde att stanna kvar i Afghanistan för att informera och försvara de rättigheter som kvinnor erövrat under de senaste tjugo åren.
– Livs- och arbetsvillkoren för kvinnliga journalister i Afghanistan har alltid varit svåra, men idag upplever vi en situation vi inte sett maken till tidigare, säger hon.
Hon förtydligar att kvinnliga journalister, de som har möjlighet att utöva sitt yrke, har väldigt låga löner och arbetar på fastande magar.
– De arbetar under fysiskt och psykiskt tuffa och uttröttande förhållanden, utan något skydd. Alla de föreningar som försvarar journalisters rättigheter i dag består endast av män som arbetar för män.
59,86 procent av journalisterna är inte längre aktiva i Afghanistan
Hela den afghanska journalistkåren har påverkats av regimskiftet. På ett år har Afghanistan förlorat 7 098 journalister, av de 11 857 som jobbade för ett år sen. Också männen har drabbats, 54,52 procent av dem har förlorat sina jobb.
Av 9 101 män som arbetade som journalister i Afghanistan före Kabuls fall har 4 962 tvingats sluta. Minskningen återspeglas i antalet medier som upphört. Afghanistans medieklimat är präglat av ökat förtryck och akut ekonomisk kris.
Afghanistan förlorade 39,59 procent av sina medier på ett år
Samtidigt som 219 av de 547 medier, som fanns innan den 15 augusti 2021, har slagit igen har fyra nya medieföretag sätt dagens ljus. De provinser som är värst drabbat av nedsläckningen är Balkh, Bamyan, Panshir, Parwan, Takhar, Herat och Faryab som förlorat fler än hälften av sina lokala medieredaktioner.
Huvudstadregionen Kabul, i mitten av landet, som har den största koncentrationen av medier i landet, har också drabbats av konsekvenserna av regimskiftet. Av 133 medier i huvudstaden finns bara 69 kvar i dag.
I vissa provinser är det påbud att musik- eller informationsprogram ska ersättas med religiösa program. Det har fått vissa medier att upphöra med sändningarna.
Ekonomiska begränsningar, på grund av bland annat minskade annonsintäkter och stöd från internationellt bistånd har också lett till att flera medier tvingats stänga. Den ekonomiska krisen är akut.
Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har Afghanistan förlorat 700 000 arbetstillfällen och 97 procent av afghanerna riskerar att hamna under fattigdomsgränsen 2022. Därtill kommer repressiva lagar och en underlåtenhet att upprätthålla pressfriheten i landet.
Pressfrihet under talibanernas ok
Den 22 juli 2022 utfärdade talibanernas högsta ledare Mullah Haibatullah Akhundzada ett nytt dekret som säger att ”förtal och obevisad kritik av regeringstjänstemän”, såväl som ”spridning av falska nyheter och rykten” är förbjudet enligt islam. De som förtalar statsanställda anses medvetet eller omedvetet samarbeta med fienden och kommer att ”bestraffas”.
Dekretet är ett komplement till andra bestämmelser som utfärdats av olika talibaninstitutioner, och som begränsar journalistisk verksamhet under sken av att förtydliga reglerna om informationsfrihet i Afghanistan.
Den 19 september 2021 tillkännagav talibanregimens media- och informationscenter ”11 journalistiska regler” som öppnade för censur och förföljelse av journalister. I den vaga texten står det bland annat att ärenden som ”har en negativ inverkan på allmänhetens medvetande och som kan påverka människors moral måste hanteras varsamt under sändningen”, och att media ska utarbeta ”detaljerade rapporter i samordning med medie- och informationscentret”, utan ytterligare detaljer.
I ett dekret som antogs den 22 november 2021 av medie- och informationscentret för att säkerställa efterlevnad av sharia i det offentliga rummet och tillämpa Koranens förordning om det goda och förbudet mot ondska krävde att journalisterna inte fick intervjua eller bjuda in personer till sina program om det kunde leda till kritik mot regimen.
När det gäller ett dekret från den 28 mars 2022 förbjuder det sändning av tv-nyheter från de internationella medierna Voice of America (VOA), brittiska BBC och tyska Deutsche Welle på dari eller pashtu.
Alla dessa dekret strider mot den afghanska medielag som antogs i mars 2015. I februari 2022 bekräftade Zabihullah Mujahid, talesman för det islamiska emiratet i Afghanistan och biträdande minister för publikationer vid ministeriet för information och kultur, att denna medielag fortfarande var i bruk och ska fortsätta att tillämpas.
Övergrepp och godtyckliga gripanden
Under det senaste året har den nya rättsordningen resulterat i mer censur och självcensur i media, samt en ökning av godtyckliga och utomrättsliga gripanden av journalister. Minst 80 afghanska journalister har gripits. Sedan början av detta år har underrättelsetjänsten, Istikhbarat, varit inblandad i flera gripnaden av journalister, varav flera gått våldsamt till.
Av de totalt 16 journalister som idag sitter i fängelse i Afghanistan anklagas tre för att ha undergrävt statens säkerhet. Bara en av dem har fått en rättslig prövning. Den 7 maj 2022 dömdes Khalid Qaderi, poet och journalist på Norroz radio, till ett års fängelse av en militärdomstol.
Mirza Hassani, journalist och ägare till radiostationen Aftab i Daikundi-provinsen, och Abdul Hanan Mohammadi, journalist för nyhetsbyrån Pajhwok i Kapisa, greps den 22 maj respektive 12 juni 2022. De sitter fortfarande i fängelse i väntan på rättegång.
Sedan den 15 augusti 2021 har RSF också identifierat minst 30 fall av journalister, som i anslutning till att de utfört sina arbeten, utsatts för våld från polisens sida. Talibanernas talesman Zabihullah Mujahid vägrar svarar på RSF:s frågor kring ovan nämnda fall.
Cheferna för de nya journalistorganisationer som bildats under talibanernas beskydd, och som är en del av den Afghanska federationen för journalister och medier, framhåller å sin sida framsteg i sina förhandlingar med regeringen. Hafizullah Barakzai, chef för Afghanistans journalistråd, anser att ekonomin är de största problemet och att ”antalet våldsbrott har minskat jämfört med de senaste åren, trots ökningen av hot under de första månaderna efter den 15 augusti. ”
Direktören för Afghanistans medieorganisation, Abouzar Sarem Sarepole, påpekar att siffrorna för godtyckliga gripnadena av journalister skiljer sig åt beroende på organisationerna, eftersom ”en del inte anger orsaken till gripandena”, medan ”en del journalister inte har gripits för sin journalistiska verksamhet”. Både Hafizullah Barakzai och Abouzar Sarem Sarepole tror att återupprättandet av den kommission för granskning av mediebrott som ursprungligen bildades 2015 skulle kunna förhindra godtyckliga gripnaden och inblandning av olika aktörer i mediefrågor.
När kommissionen bildades 2015 var tanken att den skulle granska fall där journalister anklagades för brott innan de ställs inför rätta.
En tidigare medlem av den det afghanska journalistförbundet, såsom det var formerat innan talibanerna tog makten, är Zia Bumia, som idag lever i Frankrike. Han delar inte åsikten om att kommissionen skulle kunna förbättra situationen, helt enkelt för den inte kan återfå sin legitimitet utan företrädare från bland andra den oberoende afghanska människorättskommissionen, som stoppats av talibanerna.
– Godkännandet av 2015 års medielag var ett stort steg framåt för journalister i Afghanistan, men lagen räcker inte för att skydda journalister i Afghanistan idag eftersom situationen har försämrats, säger en anonym Kabul-baserad journalist som arbetar för en nationell medieredaktion.
– Hälften av journalisterna har lämnat landet, majoriteten av medierna som fortsätter sin verksamhet befinner sig i en katastrofal ekonomisk situation och kommer förmodligen att gå i konkurs. Pressen på media och officiell censur är kvävande och situationen är ännu värre i provinserna än i Kabul. Vad vi behöver, mer än en lag, är en vilja att hjälpa media och att respektera pressfrihet på högsta maktnivå, bortom informations- och kulturministeriet, fortsätter han.
2012 rankades Afghanistan på 150:e plats av 179 länder, i RSF:s pressfrihetsindex. Nio år senare, strax innan talibanernas erövring av Kabul, låg landet på 122:a plats och räknades till det land i Centralasien med starkast pressfrihet. I årets pressfrihetsindex föll landet till 156:e plats av 180, och räknas till ett av de värsta länderna i världen för journalister.
RSF:s arbetet med evakuering av journalister från Afghanistan
Sedan talibanerna tog makten i Afghanistan den 15 augusti 2021 har RSF hjälpt till att evakuera 196 afghanska journalister i fara. Av de evakuerade kom 159 till Tyskland, 25 till Frankrike och 12 till Spanien, i alla fall i samarbete med respektive lands regeringar och myndigheter. Sverige tog emot en journalist, Najwa Alimi, mottagare av Per Anger-priset 2019. RSF har en lista med ytterligare 55 journalister som väntar på att få evakueras, varav 19 är kvar i Afghanistan och övriga lyckats ta sig ut, men inte vidare till Europa från tredje land.
Förutom att hjälpa till med evakueringar på grundval av nödlistorna som sammanställts efter Kabuls fall, fortsätter RSF – som fortfarande tar emot hundratals samtal om hjälp – att ge hjälp till journalister i Afghanistan och till dem som har flytt till grannländerna, och vars säkerhet och ekonomiska situation är mycket prekär. Det kan handla om stöd för administrativa förfarande, särskilt visum och politiska asylansökningar, och ekonomiskt stöd. Hittills har 152 afghanska journalister fått denna typ av hjälp.