Det senaste årtiondet har tonen mot public service – alltså Sveriges television (SVT), Sveriges radio (SR) och Utbildningsradion (UR) – hårdnat markant i samhällsdebatten. Vissa politiker har gått så långt som att föreslå att statligt finansierad radio och tv helt ska avskaffas.

Andra kräver hårdare politisk styrning och att journalister som sprider ”fake news” ska kunna få löneavdrag eller sparkas.

Kritiken mot public service har flera spår. Ett av dem handlar enligt Lars Anders Johansson, kulturskribent och tidigare chefredaktör på tankesmedjan Timbros tidning Smedjan, om snedvridning av mediemarknaden.

Digitaliseringen har lett till minskade reklamintäkter för privata medier. Därför borde public service inte med statliga medel konkurrera med nyheter på nätet eller med breda underhållningsprogram, enligt det marknadsliberala argumentet.

Ett annat kritikspår är det om en upplevd åsiktslikriktning i public service. 

– Vi har sett en slags motreaktion från konservativa, marknadsliberaler, populister och nationalister, som reagerar på vad man uppfattar som en progressiv dominans, säger Lars Anders Johansson.

Eller annorlunda uttryckt: Att public service är vänstervridet.

När poeten Athena Farrokhzad sommarpratade i Sveriges radio 2014 uppmanade hon bland annat till skenäktenskap för att hjälpa invandrare som olovligen befinner sig i Sverige. Hos den dåvarande moderata riksdagsledamoten Gunnar Axén väckte programmet sådan ilska att han, i protest, körde iväg till soptippen med sin tv.

Då betalades radio- och tv-avgiften av alla hushåll som ägde en tv-apparat. Men den 1 januari 2019 ersattes avgiften av en individuell public service-skatt, som betalas av alla myndiga med beskattningsbar inkomst.

Det går inte längre att ”säga upp” public service så som Gunnar Axén gjorde. En ventil för missnöje har därmed stängt.

Bantat uppdrag

Det har länge funnits stort riksdagsstöd bakom idén om att public service ska ha ett brett programutbud. Men Moderaterna och Kristdemokraterna har i dag bytt fot och förespråkar att uppdraget ska bantas. Skattemedel ska inte bekosta sport och underhållning, utan fokus bör ligga på den dyra, samhällsviktiga information som privat media inte vill eller kan erbjuda, menar de.

På Moderaternas partistämma i fjol motionerade Stockholmsmoderaterna för att helt avskaffa public service, men fick inte med sig resten av partiet. I stället tillsattes en arbetsgrupp som ska mejsla fram partiets nya mediepolitik till år 2021.

Det bör anslås ”avsevärt mindre” skattemedel till public service och kraven på opartiskhet och saklighet ska öka, med tuffare sanktioner vid överträdelser, lyder uppdraget. 

Också Kristdemokraternas partistyrelse beslutade under hösten 2019 att ta fram förslag på hur public service framöver ska smalnas av. ”Public service är viktigt, och dess trovärdighet är inte betjänt av att sända krimskrams”, svarade KD:s kulturpolitiska talesperson Roland Utbult på en enkätfråga från SR:s Kulturnyheterna.

Brett eller smalt uppdrag – lite av varje eller bara nyttigheter? Grönsakerna på public service-tallriken är nyheter, fördjupande samhällsprogram, regional bevakning, stort kulturutbud, program på svenska och minoritetsspråk – kort sagt tv och radio i allmänhetens tjänst.

Men, går tanken, om det inte finns något godis med i mixen, som Melodifestivalen, så uteblir publiken. Och då får färre i sig de nyttiga grönsakerna. I det långa loppet förlorar public service sin legitimitet.

Mellan 2008 och 2016 stod SVT för ungefär 30 procent av tv:s totala tittartidsandel, skriver medieforskaren och professorn Kent Asp. SVT har därmed lyckats ”balansera ett samhällsintresse (uppfyllt sitt public service-uppdrag) mot ett publikintresse (fortfarande en förhållandevis stark ställning hos tv-publiken)”, lyder hans slutsats. 

Opartiskheten ifrågasätts

När public service-skatten klubbades i riksdagen 2018 stod samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna bakom beslutet. SD motiverade sin nejröst med att den nya finansieringsformen inte föregåtts av reformer för att stärka opartiskheten.

Public service måste vara opartiskt och sakligt – det är ett krav i sändningstillståndet. Men opartiskheten ifrågasätts allt oftare. Både av politiker och av ”alternativmedia”, som numera utgör en större del av medielandskapet än tidigare och som har kritik av traditionella medier och public service som ett av sina huvudbudskap.

På partiets landsdagar 2017 lade Sverigedemokraterna i Sollentuna fram en motion som slog fast att SR och SVT är partiska och snedvrider samhällsdebatten, samt att denna obalans inte går att rätta till med politiska medel. Därför bör public service-bolagen skrotas, ansåg Sollentunapolitikerna.

Motionen fick inte stöd. Enligt SD:s partiprogram är public service viktigt, men det behövs ”reformer som säkrar sakligheten och opartiskheten i bolagens programutbud”.

I en intervju med tidskriften Fokus, i februari 2020, föreslog Linus Bylund, SD-politiker och ledamot i public service-bolagens ägarstiftelse, att journalister på public service personligen ska kunna ställas till svars i Granskningsnämnden. De som fälls för partiskhet ska kunna straffas med löneavdrag eller uppsägning. 

När de nya sändningstillstånden för SVT, SR och UR för åren 2020–2025 klubbades i riksdagen i oktober 2019 författade Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna en gemensam reservation, som efterfrågade ett nytt medieetiskt system.

”Utan att värdera enskilda ärenden som behandlats kan man konstatera att kravet på opartiskhet och saklighet har väckt stor debatt, en debatt som förtjänar att tas på allvar”, skrev trion.

En gräns passerades

I februari i år fick många svenska publicister skrämselhicka. Då begärde Sverigedemokraterna att riksdagens kulturutskott skulle kalla till sig cheferna för SVT och SR för att diskutera två inslag som partiet ansåg brista i opartiskhet och saklighet.

Missnöjda lyssnare och tittare kan anmäla program till Granskningsnämnden, som prövar saken. Men att riksdagsledamöter skulle dryfta enskilda publiceringar var någonting helt nytt och väckte farhågor om politisk styrning.

Begäran avslogs i utskottet och fick kritik av samtliga övriga riksdagspartier. En som reagerade starkt då var SVT:s vd Hanna Stjärne.

– En av huvuduppgifterna för journalistiken, kanske den främsta, är att granska makten. Därför är det väldigt viktigt att det finns ett tydligt avstånd mellan journalistik och politik, att det inte finns någon anledning att tänka att politiker försöker påverka journalister, säger hon i dag.

Men att folkvalda försöker kontrollera nyhetsmedierna, är inte det någonting som bara händer i andra länder långt bort?

Enligt Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert och lärare i medierätt, finns det exempel i närtid på hur svenska politiska makthavare censurerat enskilda publiceringar.

– 2006 ingrep dåvarande utrikesministern och faktiskt stoppade en publicering som ansågs kunna skada svenskar eller svenska intressen utomlands. Det var en publicering i Sverigedemokraternas webbtidning på en karikatyr av profeten Muhammed, säger han.

Danska dagstidningen Jyllands-Posten hade tidigare publicerat Muhammedkarikatyrer, vilket väckt kraftiga reaktioner i den muslimska världen. När SD-Kuriren följde efter vände sig utrikesministern Laila Freivalds (S), via sin närmaste politiska medarbetare, till webbhotellet som helt sonika stängde ned nättidningens sajt. 

Efter att Nils Funcke avslöjat utrikesministerns inblandning fick Freivalds skarp kritik i konstitutionsutskottet och valde till sist att avgå. 

Det som hände då kan hända igen, menar Funcke. Och även drabba andra medier. 

– Blir det skarpt läge så finns det i regelverket som styr public service oanade möjligheter att gå in och styra och ställa vad som ska sändas ut, säger han.

Grundlagsskydd

I Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex har Sverige halkat ner till plats fyra från en tredjeplats 2019. Anledningen stavas nättrakasserier mot journalister, bland annat från kinesiska staten.

I Europa som helhet är trenden också negativ. Mellan 2013 och 2020 har pressfriheten bara ökat i fyra EU-länder, medan den minskat i 23.

Oberoende public service-medier är ett lackmustest på pressfriheten i ett land. Och pressfriheten hänger ihop med graden av demokrati, säger Pavol Szalai, som är ansvarig för EU och Balkan på Reportrar utan gränsers huvudkontor i Paris.

Den politiska debatten i Sverige, liksom utvecklingen i övriga Europa, visar att det oberoendet inte längre går att ta för givet.

I juni 2018 tillsatte justitieminister Morgan Johansson (S) en parlamentarisk kommitté som bland annat ska utreda om public service ska grundlagsskyddas. Med ett sådant skydd skulle förändringar i public service kräva två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan. 

Hanna Stjärne välkomnar att tröskeln för att göra grundläggande förändringar kan höjas.

– Det skulle vara en signal om att man vill stärka oberoendet ännu mer, säger hon.

Vänstervridning?

Ofta hänvisar kritiker till en studie från 2012 av medieprofessorn Kent Asp, som visade att den svenska journalistkåren i högre utsträckning än befolkningen i stort sympatiserar med de rödgröna partierna, vilket många har tolkat som bevis för vänstervridningen.

På frågan ”Vilket parti tycker du bäst om i dag?” svarade över 80 procent av de tillfrågade SVT- och SR-journalisterna S, V eller MP.

Det var relativt få journalister som ingick i enkäten, bara omkring 100 från vardera bolag. I den tillfrågade gruppen fanns dessutom allt från barnprogramledare till ljudtekniker – alltså inte nödvändigtvis nyhetsreportrar. 

Dessutom drog resultaten åt olika håll. Stödet för V var drygt 12 procentenheter högre bland de public service-anställda än hos allmänheten. Men stödet för S var samtidigt 16 procentenheter lägre. Störst var skillnaden när det kom till MP, som 53 procent av public service-anställda jämfört med 12 procent av allmänheten svarade var bästa parti. 

Men svarsfrekvensen var på över 60 procent, och studien var vetenskapligt korrekt.

Det är alltså belagt att svenska public service-journalister 2012 stod till vänster om allmänheten. Men går det att utifrån det dra slutsatsen att public service-journalistiken har en vänsterslagsida?

Forskning visar att journalisters åsikter i begränsad grad påverkar själva journalistiken, eftersom den redaktionella processen är professionell, kollektiv och principerna som styr nyhetsvärderingen väger tyngst. Journalister som grupp identifierar sig också i mindre utsträckning känslomässigt med ett politiskt parti än vad genomsnittliga medborgare gör.

Att de personliga åsikterna spelar mindre roll får också stöd i studier om svensk valbevakning. I varenda svensk valrörelse, från 1979 till i dag, gynnar svenska medier något parti eller regeringsalternativ. Men just SVT och SR gynnar och missgynnar partier mindre än vad andra medier gör. 

Och – den springande punkten – det finns ingen systematik, utan olika partier gynnas i olika valrörelser. Det är mediedramaturgin och vilken berättelse som får fäste som avgör.

Vem får vara med i På spåret?

Men om public service-journalistiken inte är partipolitiskt partisk, hur ser det då ut i ”kulturkrigsfrågor”, säg, genusfrågor och integration? 

I Sverige och i stora delar av västvärlden handlar politiska konflikter i dag i högre utsträckning än tidigare om identitet och värderingar och mindre om ekonomisk fördelning. Ett sätt att beskriva den nya konfliktlinjen är den så kallade GAL-TAN-skalan, som skiljer mellan värderingsklustren grönt, alternativt, libertärt (GAL) respektive traditionellt, auktoritärt, nationalistiskt (TAN).

Lars Anders Johansson, som själv är före detta nyhetsjournalist på SVT, anser att det finns en vänsterliberal slagsida hos public service.

– Samtidigt har jag högt förtroende för professionalismen och för SVT som nyhetskanal.

Problemet är inte nyhetsprogrammen utan den breda underhållningen, säger han.

– Vilka får komma till tals? Vilka väljs ut att vara med i På spåret? Hur kommer det sig att där finns vänsteraktivister, men väldigt få från något annat håll?

Johansson anser att de svenska public service-bolagen borde granska sig själva och framhåller en undersökning som brittiska BBC gjorde 2007. Då rannsakade bolaget sin opartiskhet i vid bemärkelse, genom intervjuer, seminarier och rollspel för medarbetare. Det hela mynnade ut i nya rekommendationer. 

Politiserat förtroende

Att döma av de senaste årens höga tonläge kunde man tro att svensk public service skulle ha lågt förtroende hos allmänheten. Men så är det inte.

Hösten 2019 uppgav 74 procent av de tillfrågade att de hade högt förtroende för SVT och 72 procent för SR, visade den årliga mätningen från SOM-institutet på Göteborgs universitet.

Det höga förtroendet är också stabilt över tid. Men tittar man under ytan så har frågan politiserats. Mellan 2010 och 2019 har förtroendet för public service ökat hos de som gillar S, V, MP och C och minskat hos de som gillar SD, M, KD och L.

Förtroendet är dock fortfarande högt inom nästan alla grupper. Bland V- och S-sympatisörer har drygt 80 procent högt förtroende för public service. Hos KD- och M-väljare är det omkring 75 procent.

Men Sverigedemokraterna sticker ut – mindre än hälften uppger att de har högt förtroende för public service.

I och med att det totala förtroendet ligger mer eller mindre jämt, så är det troligt att personer som har lågt förtroende för public service och som tidigare var utspridda i olika politiska partier nu har samlats i ett parti, säger Ulrika Andersson, docent i journalistik och biträdande föreståndare för SOM-institutet.

– Sedan 2010 har de fått en gemensam samlingsplats i Sverigedemokraterna.

Attacker på journalister

Vad gör då misstänkliggörandet med journalistiken och med journalisterna? Erika Bjerström är tidigare USA-korrespondent och utrikeskommentator, numera klimatkorrespondent på SVT – och har alltså prickat in flera av de ämnen som väcker mest känslor.

– Den stora förändringen är tonen, hur fruktansvärt aggressivt folk uttrycker sig, säger hon.

Påhoppen har blivit fler och argare. Och föraktet mot journalister är enligt Erika Bjerström någonting nytt.

– Vi har en polarisering där människor uppmuntras att tänka i termer av eliten kontra folket. Vi journalister får finna oss i att plötsligt vara den del av eliten, makten, trots att många av oss blev journalister med en stark önskan att ifrågasätta och granska makten.

Med polariseringen följer en osäkerhet om vilka ord och uttryck som går att använda i nyhetsrapportering, menar Erika Bjerström.

I december 2019 analyserade hon ett tal som Greta Thunberg höll i Madrid, där den unga klimataktivisten gick hårt åt politikens och näringslivets bristande engagemang.  

”I sitt tal om folket mot de styrande så låter hon snarare som en populistisk vänsterpolitiker”, skrev Erika Bjerström.

Reaktionerna blev många och hårda. Bjerström som var van att kallas kryptomiljöpartist och kommunist, beskylldes nu för att vara nyliberal och lierad med oljeindustrin. Till sist valde hon att lämna Twitter. 

Hon säger att hon inte viker undan för några ämnen eller vinklar av rädsla för påhopp. Men att det kostar på i arbetsglädje.

Har corona ändrat allt?

Den massiva kritiken mot public service kulminerade runt årsskiftet 2019/2020, efter ett par år av politisk debatt i samband med att public service-skatten infördes och de nya sändningstillstånden klubbades.

Men sedan kom coronakrisen. Och ändrade given.  

Klimatkorrespondenten Erika Bjerström har inte kunnat genomföra planerade reportageresor utan har i stället hoppat in som redaktör på Aktuellt. Hon upplever ett uppsving för public service.

– Nu får vi oerhört mycket beröm, för att vi är faktabaserade och ifrågasätter myndigheter, att vi inte tar politikernas utsagor för självklara, säger hon.

I kristider när nyhetstörsten är stor vänder sig människor främst till traditionella medieföretag. Aktuellt hade en toppnotering den 22 mars, med närmare två miljoner tittare.

Generellt har tv-tittandet ökat i och med att fler sitter hemma. Men det har ökat mer för SVT 1 och SVT 2 än för TV4 – med 36 och 48 respektive 14 procent i april, jämfört med samma månad 2019. Det visar siffror från Mediemätning i Skandinavien, den organisation som mäter linjär-tv och webb-tv i Sverige.

– I det här läget är det uppenbart vilken central roll journalistik spelar i samhället, säger SVT:s vd Hanna Stjärne.

Just nu upplever de svenska public service-bolagen alltså en smekmånad. Det är en chans att fundera över hur förtroendet ska förvaltas. För på andra sidan coronapandemin finns polariseringen och de mediepolitiska kraven alltjämt kvar. 

Det återstår att se om det milda vädret för public service håller i sig efter krisen. Eller om detta bara var lugnet före stormen.

Pavol Szalai, EU- och Balkanansvarig på Reportar utan gränser, ser tre trender i utvecklingen för Europas public service-medier. 

För det första minskar finansieringen i flera länder, till exempel Danmark och Belgien. 

För det andra blir det allt vanligare med politiska påhopp mot public service-journalister. Bakom angreppen ligger framför allt politiker på ytterhögerkanten. Så har varit fallet i exempelvis Österrike.

Den tredje trenden och allvarligaste trenden är de direkta politiska ingrepp i public service-mediernas verksamhet som är utbredda i Öst- och Centraleuropa.

– Denna trend ser vi i Bulgarien, Slovakien, Tjeckien och såklart mest allvarligt i Polen och Ungern, säger Szalai.

Radiojournalisten och författaren Dariusz Rosiak sammanfattar situationen i Polen med orden ”propaganda” och ”demoralisering”.

Liksom många andra erfarna reportrar fick han sparken från Radio Trojka, där han tidigare ledde ett nyhetsfördjupande omvärldsprogram. Numera gör han ungefär samma program, fast som podcast i egen regi. Lyssnarna är bara en tiondel så många men själv tjänar han mer, med hjälp av crowdfunding.

– Radio Trojka håller på att upplösas. Radiostationen var legendarisk i Polen. Det var en hel gemenskap som många har vuxit upp med, både jag själv och mina barn, säger han.

I Polen har public service-medier sedan 1989 behandlats som krigsbyte för det vinnande laget, säger Rosiak. Så var det redan innan det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisas valvinst 2015. Men sedan dess, och särskilt de två senaste åren, har omfattningen på de politiska påtryckningarna ökat enormt.

– Fram till 2017–2018 gick det fortfarande att arbeta, man kunde manövrera, göra sin egen grej. Men nu går det inte längre. Public service har blivit en ren propagandakanal, en del av partimaskineriet, säger Rosiak.

Sedan 2015 utses public service-mediernas styrelse av regeringen. Tre av fem kommer från regeringspartiet.

– Allt som händer på radion har de här tre personerna bestämt, säger Rosiak. 

Påtryckningarna är både uttalade och outtalade. Ibland kommer raka order om vilka ämnen som ska behandlas. Det är underförstått vilka gäster som måste bjudas in och vilka som är förbjudna.

Dariusz Rosiak tror inte att polsk public service kommer att kunna lyfta sig ur dagens situation igen.

– När Lag och rättvisa någon gång förlorar makten så kommer det bara att fortsätta. Jag hör det från mina vänner och kollegor som väntar på att ta över: ”Då ska vi visa er.” 

Privata, regeringskritiska medier bidrar också till polariseringen, och journalisterna har hamnat i två läger – för och emot regeringen. 

– Under tidigt 2000-tal kunde man gå på fester med personer som jobbade på olika medier, det spelade ingen roll var man jobbade. Nu är det omöjligt. Alla anklagar varandra för förräderi.

UNGERN 

Sedan premiärminister Viktor Orbán kom till makten 2010 har det ungerska medielandskapet förändrats radikalt, på ett sätt som saknar motstycke i övriga EU. Regeringen kontrollerar i dag stora delar av mediemarknaden, både privata medier och public service.

I Ungern har public service-medier i allt väsentligt omvandlats till statsmedier och nyhetsprogrammen gynnar konsekvent den sittande regeringen.

POLEN

Under coronakrisen har den polska radion censurerat en regeringskritisk låt. Lyssnarna röstade fram låten till etta på topplistan, men den plockades därefter bort från sajten. Programledaren har sagt upp sig i protest.

Låten Twój ból jest lepszy niż mój – ungefär ”Din smärta är bättre än min” – av artisten Kazik anspelar på att regeringspartiets ledare Jaroslaw Kaczyński besökte en begravningsplats i strid med landets coronarestriktioner.

Det är bara ett av många exempel på politisk inblandning i public service. 

Sedan 2016 utser regeringen styrelse för public service och kontrollerar i praktiken innehållet. Oberoende organisationer har visat att regeringspartiet Lag och rättvisa systematiskt gynnas i nyhetsrapporteringen.

STORBRITANNIEN

BBC firar hundra år 2022, men nationalklenoden ifrågasätts allt oftare från politiskt håll.

Politiker från både höger och vänster kritiserar BBC för partiskhet när det kommer till val av intervjupersoner, frågor och vinklar. Inför parlamentsvalet 2019 bojkottade premiärminister Boris Johnson vissa debatter och intervjuer, med hänvisning till påstådd partiskhet. 

I valrörelsen öppnade Johnson för att radio- och tv-avgiften ska skrotas i framtiden. Systemet är garanterat till och med 2027, men finansieringen ses över i halvtid 2022. Regeringen överväger också att avkriminalisera skolk från licensen.

DANMARK

Mellan åren 2019 och 2023 ska Danmarks radio minska sina utgifter med 20 procent. Det var 2018 som den dåvarande borgerliga regeringen tillsammans med stödpartiet Dansk folkeparti drev igenom det bantade anslaget, samt en övergång från licensavgift till medieskatt.

Beslutet har inneburit att flera program, radio- och tv-kanaler har lagt ner och att omkring 400 av knappt 2 700 medarbetare blir av med jobben.

UKRAINA

I fjol skar Ukrainas parlament ned public service-bolagens budget med drygt 40 procent. På grund av den slimmade budgeten har utbudet bantats. 

I och med coronapandemin föreslås en ändrad statsbudget för 2020 där anslagen till public service minskar med ytterligare omkring 10 procent.

ÖSTERRIKE

Enskilda journalister på public service-bolaget ORF har hotats av politiker från högerpopulistiska FPÖ. I en intervju i fjol sade FPÖ-politikern Harald Vilimsky att det skulle bli ”konsekvenser” för den politiska journalisten Armin Wolf. Sedan dess har partiet drivit en kampanj mot Wolf.

FPÖ satt i en koalitionsregering med konservativa ÖVP fram tills ”Ibizaskandalen” förra året. Då publicerades en dold inspelning från ett par år tidigare som visade hur FPÖ:s dåvarande partiledare Heinz-Christian Strache konspirerade med en kvinna som han trodde var släkting med en rysk oligark. Strache sade bland annat att om FPÖ hjälptes till makten skulle partiet omstrukturera ORF.

BULGARIEN

I Bulgariens utsätts public service-medier för politiska påtryckningar. I september i fjol blev den mångåriga radioprofilen Silvia Velikova bortplockad från det nyhetsprogram hon ledde, efter att hon kritiskt granskat tillsättningen av Bulgariens nya riksåklagare. 

Dagen därpå hade radion sändningsuppehåll i fem timmar, då radiojournalisterna vägrade ersätta Velikova. Uppehållet bortförklarades som tekniska problem.

SLOVENIEN

Sloveniens regering försöker skärpa kontrollen av public service. Regeringen har ersatt tre ledamöter i den styrelse som ska garantera public service-bolagens oberoende, och försökt ersätta ytterligare två, vilket blockerades i parlamentet eftersom det bröt mot reglerna.

Premiärminister Janez Janša, som tillträdde för tredje gången gillt i mars 2020, har anklagat public service-bolaget RTV för att sprida lögner och hotat att dra ned den statliga finansieringen. Regelrätta hatkampanjer bedrivs mot kritiska journalister.

BELGIEN

Det flamländska public service-bolaget VRT ska spara tolv miljoner euro de kommande fem åren. Sedan 2007 har omkring 600 anställda sagts upp i omfattande nedskärningar. Det senaste sparbetinget ledde till att public service-anställda protesterade i december 2019.

KROATIEN

I Kroatien använder politiker, offentliga personer och företagsledare förtalsmål som ett sätt att kontrollera kritiska journalister. 2019 protesterade journalister i Zagreb, efter att public service-bolaget HRT anmält sina egna journalister för förtal i över 30 fall. 

Kritiker anser att HRT agerat efter påtryckningar från regeringen.

BOSNIEN OCH HERCEGOVINA

Public service-bolaget BHRT i Bosnien och Hercegovina är sedan flera år underfinansierat och skuldsatt och riskerar att stängas ned. Sedan 2016 har bolaget sänt ett mycket begränsat utbud, endast sport och repriser.

GREKLAND

Kort efter att konservativa Ny demokrati kom till makten i juli 2019 utfärdades ett presidentdekret som gjorde premiärminister Kyriakos Mitsotakis ytterst ansvarig för public service-bolaget ERT. Under valrörelsen bojkottade Ny demokrati att medverka i ERT:s debatter, med motiveringen att bolaget gynnade den sittande regeringen. 

När Ny demokrati regerade 2013 lade partiet ned ERT med hänvisning till besparingsskäl. Den efterföljande vänsterregeringen återstartade två år senare ERT igen men anklagades för att använda public service-bolaget som propagandamegafon. 

Under 2020 har ERT infört hårdare ledningskontroll av sina korrespondenters rapportering om flyktingfrågor. 

MONTENEGRO

Montenegros public service-bolag RTCG kontrolleras allt mer av regeringspartiet DPS. 

År 2017 bytte parlamentet ut en oberoende medlem i public service-styrelsen mot en regeringstrogen. Året därpå sparkade RTCG:s styrelse bolagets vd, vilket det montenegrinska journalistförbundet SMCG tolkade som ett försök från DPS att styra det redaktionella innehållet. Efter avskedandet sade EU:s utrikestjänst att Montenegro – ett så kallat kandidatland till EU – ”bryter mot yttrande- och pressfrihet, som är en grundläggande värdering i EU”.

Under våren 2020 har RTCG inlett disciplinärenden mot två av sina anställda journalister, sedan dessa publicerat uppgifter i sociala medier om missförhållanden i bolaget.

SPANIEN

I samband med självständighetsomröstningen i den autonoma regionen Katalonien 2017 anklagas public service-kanalerna för partiskhet. Spanska TVE hade sparsam bevakning av själva folkomröstningen och visade inga bilder av polisvåldet från demonstrationerna. Journalistfacket på TVE har anklagat ledningen för partiskhet, censur och manipulation. 

Samtidigt har den spanska regeringen anklagat katalanska public service-kanalen TV3 för att sprida självständighetspropaganda, bland annat genom sina barnprogram.

RTVE (spansk radio och tv) har utsett styrelseledamöter med kopplingar till den spanska regeringen, och TV3 med kopplingar till den katalanska självständighetsrörelsen.

FRANKRIKE

I Frankrike pågår just nu en omfattande mediepolitisk reform. Bland annat ska fransk public service styras genom ett enda gemensamt holdingbolag, France Médias. I dag är kanalerna uppdelade i fem olika bolag. Det finns viss oro för att kanalernas självständighet och särart kommer att minska i och med centraliseringen. France Médias styrelse, där staten har en minoritetsroll, kommer att utse bolagets vd. 

TJECKIEN

I mars 2020 visade läckta mejl hur regeringspartiet ANO styrt utnämningen av styrelseledamöter för public service-tv. Inför en omröstning i parlamentet rekommenderades ANO:s ledamöter att rösta på personer som står partiet nära, medan erfarna, kritiska publicister svartlistades. 

ITALIEN

Att tillträdande regeringar tillsätter nya chefer är vanligt inom Italiens politiserade public service-sektor, men valet av Marcello Foa till ny styrelseordförande i september 2018 väckte likväl oro hos anställda på RAI. Foa har en bakgrund på il Giornale, en del av tidigare premiärministern Silvio Berlusconis medieimperium, har beslagits med att sprida fejknyheter på sociala medier och har uttryckt beundran för Rysslands president Vladimir Putin.

Foa nominerades av dåvarande vicepremiärministerparet Luigi di Maio, från populistiska Femstjärnerörelsen och Matteo Salvini från ytterhögerpartiet Lega. Enligt di Maio var utnämningen början på en ”kulturell revolution” som skulle ”rensa ut de som gynnas av svågerpolitiken och parasiterna”.  

Det italienska journalistfacket FNSI kallade å sin sida utnämningen ”ett dråpslag mot självständigheten och oberoendet hos public service”. 

Foa har fortsatt att orsaka kontroverser. Kort efter sitt tillträde anklagade han i en intervju med israeliska dagstidningen Haaretz socialdemokratiska PD för att ta emot pengar från den ungersk-amerikanske affärsmannen George Soros, som ofta figurerar i högervridna och antisemitiska konspirationsteorier.