Den 27 mars reser Joakim Medin till Istanbul för att bevaka demokratiprotesterna. Han grips på flygplatsen och sitter fortfarande fängslad. Vem är han egentligen – den svenska journalisten som riskerar tolv års fängelse i Turkiet?
Joakim Medin hade aldrig planerat att bli journalist. Han lämnade uppväxtorten Mölndal för att studera till gymnasielärare i Uppsala. Fick sitt första jobb i Enköping, undervisade i historia och samhällskunskap. Men världen lockade. 2009 tog han tjänstledigt för att resa runt i Latinamerika.
Av en slump råkade Joakim befinna sig i Honduras när militären störtade landets folkvalde president Manuel Zelaya.
– Som historieintresserad har han alltid velat veta mer om sin omvärld, säger Joakims hustru Sofie Axelsson.
– I Honduras råkade han hamna mitt i händelsernas centrum. Där träffade han en amerikansk journalist som behövde en fotograf. Joakim råkade ha en kamera med sig. Då gjorde han sitt allra första jobb och fick mersmak.
Under några dagar befann sig Honduras i världens blickfång. Sedan upphörde rubrikerna. Men Joakim hade snubblat över sitt kall.
Joakim har rapporterat från Sverige. Men hans främsta område har alltid varit utrikesjournalistiken. Ofta stannade han länge på en plats. Återkom gång på gång till samma ämne.
– Han är som en grävling, han biter tills det krasar. Det är en otroligt envis journalist som verkligen brinner för journalistiken och för att berätta. Det är också något han fått betala ett pris för, att han fortsätter rapportera om ämnen även när det har blivit svårt eller farligt, säger Martin Schibbye, grundare av utrikessajten Blankspot, som själv fängslats för journalistiskt arbete och tillsammans med Joakim skrivit en handbok om säkerhet i fält.
Kanske är det detta arbetssätt – att stanna kvar och hålla i – som gjort reportageboken till Joakims främsta uttryck. Att journalister någon gång under karriären publicerar sig i bokform är inte helt ovanligt. Men på 15 år har Joakim skrivit fler böcker än de flesta hinner under ett helt yrkesliv.
– Han biter sig fast och jobbar med en fråga, som i boken Kurdspåret som vi gav ut år 2023, säger hans förläggare Kristian Borg på Verbal förlag.
– Det var ett grävande reportage om en fråga där de stora redaktionerna hade tröttnat för länge sedan, Sverige hade gått med i Nato och det här ansågs överspelat. Men Joakim fortsatte att granska. Sedan blev han nominerad till Guldspaden för boken, det säger något om hans hängivenhet.
Joakim har även skrivit böcker om det kurdiska självstyret i norra Syrien, om hur demokratin monteras ned i Ungern och om svenska män som reser till Thailand för att köpa sex.
– I boken Thailandssvenskarna arbetade han undercover och infiltrerade SD-män som köpte sex, för att förstå hur de tänker och resonerar. Det är ett exempel på hur han använde journalistiken för att komma nära, han hade aldrig fått det materialet genom vanliga intervjumetoder, säger Kristian Borg.
– Men han dömer inte i sina reportage eller böcker, han är inte någon plakatjournalist. Han analyserar och försöker komma så nära som möjligt, sen får läsaren döma.
Ira Mallik är redaktör för Amnesty Press, där Joakim medverkat under många år. Hon beskriver honom som en nyfiken, oberoende och ambitiös journalist.
– För Amnesty Press har han gjort journalistik om människor som fråntas sina rättigheter, och det är en bitter ironi att han nu nu själv utsätts för exakt samma sak som han annars gör journalistik om. Det är en tydlig bild av utvecklingen av press- och yttrandefrihet i världen, säger hon.
Sedan den 27 mars sitter Joakim fängslad i Turkiet. Han anklagas för att ha förolämpat republikens president Recep Tayyip Erdoğan samt för medlemskap i en terroristorganisation.
Enligt internationella rättsnormer är Joakim oskyldig. Han har inte gjort någonting annat än sitt jobb – att rapportera. Men enligt Turkiet kan det räcka att rapportera om en regeringskritisk protest för att göra sig skyldig till brott. Och den som intervjuar företrädare för en förbjuden organisation riskerar att dömas enligt landets antiterroristlagar, även om syftet är journalistiskt.
Det är inte första gången Joakim har frihetsberövats för att ha utfört sitt arbete. Våren 2015 greps han i Syrien och hölls en vecka i diktaturens fängelser. Då var Joakim fortfarande okänd för de flesta och i nätets mörka vrår frodades illasinnade rykten. Om att han inte var någon riktig journalist, om att han var en äventyrare med Tintin-komplex.
Efter hemkomsten kommenterade Joakim själv näthatet på sin blogg: ”Nog är jag journalist, en passionerad och ännu idealistisk sådan, och skit samma ifall min lugg påminner om Tintins.”
Nu, tio år senare, är Joakim en etablerad utrikeskorrespondent. Ändå sprider såväl trollkonton som folkvalda politiker felaktiga påståenden. Samtidigt som många försöker gissa sig till vad som ligger bakom Turkiets anklagelser.
Kontraproduktivt, menar Ira Mallik på Amnesty Press.
– Alla de här spekulationerna om Joakim blir en återvändsgränd, för man riktar blicken åt fel håll. Blicken måste riktas mot Turkiet. Inget av detta handlar egentligen om vad Joakim har gjort, utan om Turkiets inställning till pressfrihet och yttrandefrihet, säger hon.
Nära vännen Christoffer Hjalmarsson var under många år frilansande bildjournalist. Han och Joakim diskuterade ofta möjligheten att resa ihop.
– Jag ville ha med honom till Syrien, men han menade att jobbet jag ville göra var direkt livsfarligt. Joakim har aldrig sökt sig till den sortens frontlinjebevakning. När han skrivit om krig har han sett människorna, inte action eller krutrök. Det har aldrig varit hans grej.
I dag är Christoffer Hjalmarsson anställd på SVT. Inom mediebranschen är osäkra villkor vanliga och många drömmer om en fast tjänst. Men Joakim valde att vara frilansjournalist. Det var ett sätt att försäkra sig om att få göra jobben han verkligen brann för.
– Min bild av Joakim är att han hela tiden har strävat efter att ha en väldigt lätt ryggsäck. Han har aldrig haft några lån och under lång tid hade han väldigt få åtaganden på hemmaplan. Det var för att kunna göra sin grej. Jag letade till slut efter trygghet, medan jag upplevde att Joakim hela tiden letade efter ett sätt att fortsätta göra det han såg som sitt uppdrag, säger Christoffer Hjalmarsson.
Martin Schibbye säger att Joakim ”alltid slet skosulorna”.
– Han är så långt ifrån en skrivbordsjournalist man kan komma.
Men kanske var tiden mogen för ett mindre kringflackande liv. Joakim träffade Sofie Axelsson när bägge sommarvikarierade på Dagens ETC. I dag är hon anställd reporter medan han har ett frilanskontrakt med tidningen. De gifte sig i fjol.
– Han drivs av att berätta det som är sant och viktigt, ofta för de som inte har en röst. Och att ha den friheten har varit viktig för honom. Men nu var tanken att han skulle dra ned på utlandsjobben, säger Sofie Axelsson.
Den 19 juli väntas deras första barn. En dotter.
Kommer Joakim vara hemma då? Eller kommer han att sitta i en cell i Istanbul, dömd för brottet oberoende journalistik?
– Det är klart att oron finns där, säger Sofie Axelsson.
– Men jag har inte velat tänka den tanken riktigt än. Jag försöker ta det dag för dag.
Text: Ivar Andersen
Bild: RSF