Efter tio år av inbördeskrig i Syrien har Reportrar utan gränser (RSF) utvärderat krigets effekt på landets medier och journalistik. Hundratals journalister har dödats och minst lika många har försvunnit eller tvingats fly utomlands.
Syrienkriget är det dödligaste kriget för journalister någonsin. Liksom landets befolkning i stort har de syriska journalisterna betalat ett högt pris för att bevaka ett krig, där 400 000 människor dött, samtidigt som de förföljts av en auktoritär regim och radikala väpnade grupper.
Enligt data som RSF samlat in sedan 2011 har minst 300 journalister och medborgarjournalister dödats medan de bevakat artilleribombardemang och flyganfall eller mord genomförda av de stridande parterna. Även om det rör sig om väldigt många dödade journalister kan det mycket väl röra sig om fler.
I en rapport från förra året angav organisationen Syrian Network for Human Rights (SNHR) att det kan röra sig om så många som 700 journalister som dödats hittills under kriget. Att bekräfta detta är för tillfället omöjligt på grund av svårigheterna att få tillgång till nödvändig information och de mörkläggningar som såväl regeringen som de väpnade motståndsgrupperna ägnat sig åt för att dölja sina övergrepp.
Hundratals av journalister har även gripits och kidnappats. Enligt data som samlats in, och bekräftats av en av RSF:s partnerorganisationer Syrian Centre for Media (SCM), har 300 journalister gripits och närmare 100 förts bort sedan 2011.
Regeringen och underrättelsetjänsten var ansvariga för gripandena under de första två åren av krig, men medan landet föll samman dök nya aktörer upp som förföljde journalister, som jihadistgrupper som Islamiska staten, Al-Nusrafronten och Jaysh Al-Islam.
Till exempel fördes medborgarjournalisten Razan Zaitouneh bort från Damaskusförorten Douma, som kontrollerades av Jaysh Al-Islam, i december 2013. De kurdiska styrkorna griper fortfarande journalister, så sent som under årets första två månader (januari-februari 2021) har de fört bort tre journalister.
Även svenska journalister har gripits och hållits frihetsberövade av de olika stridande partnerna under kriget, som journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström, i november 2013, och journalisten Joakim Medin, i februari 2015.
De försvunnas öde
Närmare 100 av de journalister som gripits eller förts bort är idag försvunna. Deras familjer har inte med säkerhet kunnat följa upp vad som hänt dem. De inkluderar den amerikanska reportern Austin Tice som är försvunnen sedan augusti 2012.
I brist på ny information förmodas några av de försvunna journalisterna ha dött av tortyr eller för att de avrättats. I några fall har vittnen som delat cell med journalisterna bekräftat att de dödats, vilket gett de anhöriga en möjlighet att sörja. I sällsynta fall har familjerna fått en officiell bekräftelse på att deras anhöriga journalister dött.
Det var först nyligen som myndigheterna började utfärda officiella dödscertifikat. Frun till journalisten Jehad Jamal, även kallad Milan, fick förra året bekräftat att hennes man dött. Det var först åtta år efter att han greps 2012.
Enligt dödscertifikatet ska Jehad Jamal ha dött 2016 i en cell i militärfängelset Saydnaya, som av enskilda organisationer beskrivs som ett ”mänskligt slakteri”. Det var samma sak med medborgarjournalisten Ali Othman, som bistått utländska korrespondenter under belägringen av Homs i början av kriget.
Ali Othman greps 2012, men det var först i början av 2019 som hans familj fick ta del av dokument från Homs medborgarregister som sa att han, tillsammans med sin bror, Ibrahim, dog i fängelset 2013.
Journalister som flyr
För att undvika att bli gripna eller dödas har hundratals journalister flytt en själv-påtvingad exil, och på sått bidragit till den process som i princip tömt hela landet på mediearbetare. Utvandringen har ökat de senaste två åren, efter att president Bashar al-Assads regering har återtagit kontrollen av större delar av landet och hans styrkor avancerar i områden han hittills inte kontrollerar.
Innan staden Deraa, i södra Syrien, föll och inför risken att journalister skulle jagas bistod RSF och SCM 30 journalister att lämna staden 2018 för att föra dem i säkerhet. Syrien fortsätter att vara de land som får mest stöd genom RSF:s hjälpdesk.
De senaste tio åren har fler än 250 syriska journalister och 26 medier tagit emot finansiellt stöd eller utbildning från RSF. Dussintals journalister befinner sig fortfarande i stor fara i staden Idlib, i nordvästra Syrien, det sista territorium i landet som fortfarande kontrolleras av jihadistgruppen Hay´at Tahrir al-Sham (HTS).
Syrien har sedan krigets början legat i botten på RSF:s pressfrihetsindex, senast på plats 174 av 180.