Reportrar utan gränser har sedan kuppen i Myanmar registrerat en lång rad hot och trakasserier mot journalister i landet, liksom censur. Landet har kastats tio år tillbaka i tiden, till en era då ingen fri press var tillåten.
Situationen i Myanmar förvärras för varje dag. En journalist som jobbar för nyhetsbyrån Democratic Voice of Burma (DVB) har gripits i samband med att han bevakade demonstrationer i centrala Mandalay. Igår skadades journalisten Than Htike Aung, från nyhetssajten Mizzima News, när han sköts med gummikulor avlossade av polisen under en demonstration i huvudstaden Naypyidaw.
Medier med redaktioner utanför landets gränser, som DVB och Mizzima, som både är baserade i grannlandet Thailand, har kunnat fortsätta bevakningen av händelserna i landet. Det gäller även Radio Free Asia, som utanför gränserna kan undkomma den censur som militärjuntan infört mot lokala medier.
– Media inne i landet, som Standard Times eller dem som tillhör Eleven Media-gruppen kan inte rapportera om den verkliga situationen. Dom kan inte ta den risken. De hänger på gärdsgården. Om de rapporterar sanningen hamnar de i fängelse, säger en journalist baserad i Yangon, till Reportrar utan gränser, med löfte om anonymitet.
Redan dagen efter kuppen, den 1 februari, började flera journalister höra talas om att militären hade en lista på journalister som skulle gripas.
– Varje natt får vi höra nya rykten om hur journalister gripits. Varje morgon när jag kollar nyheterna, är jag rädd för att någon jag känner ska ha gripits, säger en annan journalist, som också vill vara anonym, i Yangon.
Journalisten tillägger att juntan säger att den vill inför en ”disciplinerad demokrati”, men har hittills inte berättat för media hur de ska behandlas.
– Vi jobbar under mycket osäkra förhållanden. Vi har ingen aning om vi kommer kunna bevaka händelser öppet eller inte, säger hon.
Viljan att göra sitt arbeta och fritt kunna rapportera om situationen sätter många journalister i ett dilemma.
– Under de senaste dagarna har vi bevakat detta historiska ögonblick bärande på en stor dos rädsla. Jag fortsätter för det är viktigt att förmedla nyhetsrapportering från fältet, säger en anonym frilansjournalist till Reportrar utan gränser.
Samtidigt som statlig media bara tillåter sig utgå från militärens propaganda har sociala medier blivit en främsta nyhetskällan. Folk använder VPN för att komma runt den blockering av Facebook, Twitter och Instagram som gäller sedan 2 februari.
– Med censuren, hoten, gripanden och trakasserierna har pressfriheten i Myanmar backat tio år. Vi vädjar till militärjuntan att tillåta journalister att fritt bevaka de många fredliga demonstrationer som pågår i landet. Det är det bästa sättet att försäkra sig om att de inte blir våldsamma. Militären måste förstå att folk i Myanmar nu är vana vid fri press. Att så hastigt kastas bakåt till en annan era, utan fri press är för många helt otänkbart, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige.
I februari i år är det exakt tio år sedan den militärjunta som styrt Myanmar i närmare 50 år avgick. Då släpptes dussintals fängslade journalister och bloggare fria och kort därpå slopades censurlagarna mot media. Innan dess var media tvungna att få klartecken från myndigheterna innan en story om politik eller religion kunde publiceras.
Reportrar utan gränser var i 25 år portade från Myanmar, men kunde till slut besöka landet 2012 varpå rapporten Den burmesiska våren publicerades, i januari 2013. Rapporten lyfter de hopp som kunde skönjas i samband med demokratiseringen efter 2011, men också dess begränsningar.
Myanmar rankas på plats 139 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.