Aylin Ünal, 41, är journalist och författare från Turkiet. Trots att hon älskar sin hemstad Istanbul har hon valt ett liv i Sverige. Detta på grund av den allt hårdare situationen för journalister i hemlandet.
– Jag älskar Istanbul, jättemycket. Det var en spännande stad att bo i. Jag hade mina ställen att vara på och träffade många kreativa människor och det fanns även utrymme för en stor undergroundkultur. Men nu finns inget av det kvar, säger Aylin.
Första gången Aylin Ünal besökte Sverige var som utbytesstudent 2001. Då var hon 20 år gammal och studerade radio, tv och film vid universitetet i Istanbul. Hon stannade tre månader innan hon återvände hem och påbörjade sin karriär som journalist.
– Allt började med att min lärare vid universitet tyckte att jag skulle börja skriva för skoltidningen. Vid tiden hade jag siktet inställt på att jobba med dokumentärfilm, men eftersom jag alltid gillat att läsa och skriva så tänkte jag att det var ett bra sätt att tjäna extra pengar på, säger hon.
Aylin kom att trivas med jobbet på skoltidningen. Det ledde till att hon tog en masterexamen och doktorerade i journalistik vid universitetet i Istanbul och så småningom kom att jobba som frilansjournalist. Hon minns tiden som rofylld, både på och utanför arbetet.
År 2013 tog livet för Aylin en vändpunkt, och hon är sannolikt inte ensam om sin upplevelse. I Geziparken vid Taksimtorget i Istanbul planerade regeringen under ledning av Recep Tayyip Erdogan att bygga ett nytt köpcentrum, vilket skulle innebära att den gamla parken behövde rivas. Miljöaktivister protesterade genom att fredligt ockupera parken, vilket besvarades med vattenkanoner och tårgas från polisens sida. Bilder från polisens ingripande kom sedan att spridas via sociala medier, och det som först var en protest mot rivningen av Geziparken kom att växa till något mycket större än så.
De följande veckorna under sommaren 2013 protesterade tiotusentals människor runtom Turkiet mot regeringens allt hårdare inskränkningar mot turkarnas medborgerliga rättigheter. Kravaller utbröt i flera större städer. Våldsamheterna ledde till att över 3 000 människor skadades och minst 11 personer miste livet. Samtidigt valde statligt kontrollerade medier att tysta ned händelserna och flera utländska journalister vittnar om trakasserier från polis som bland annat förstörde eller beslagtog utrustning. Istället fick rapporter om kravallerna större spridning via andra kanaler, som sociala medier.
Än idag fängslas människor i Turkiet för att de deltog i protesterna 2013. Aylin Ünal avstår från att svara på frågan om hon var på plats eller ej.
– Alla mina vänner var där. Men det är svårt att prata om. Erdogan och hans partimedlemmar säger att alla som deltog vid demonstrationerna är terrorister. Samtidigt var det polisen som började attackera. Det gör lite ont i hjärtat, säger Aylin.
Efter demonstrationerna 2013 blev det allt svårare för journalister i Turkiet att ägna sig åt oberoende journalistik. Den statliga censuren skruvades åt. Aylin jobbade vid tiden efter protesterna som frilansande kulturjournalist.
– Vid ett tillfälle skulle jag skriva en artikel för tidningen Ottar som skulle handla om HM:s nya reklamfilm som skulle sändas under prideveckan i Istanbul. Filmen förespråkade hbtq-personers rättigheter, och väckte mycket ilska bland konservativa tidningar som menade att den var en attack mot det turkiska samhället. Redan innan min artikel publicerades varnade en akademiker och vän för att min text skulle kunna väcka ilska, säger Aylin.
Hon blev alltmer orolig för att hon själv skulle råka illa ut på grund av sitt arbete. Aylin valde därför att åka tillbaka till Sverige för att besöka gamla vänner och få en paus från Istanbul. Under besöket kom hon att träffa sin blivande man och vistelsen blev längre än väntat. Idag bor hon i Stockholm och fortsätter frilansa som kulturjournalist.
– Det finns självklart svårigheter med att jobba som journalist i Sverige också. Speciellt eftersom jag inte fullt bemästrar språket. Men till skillnad från Turkiet så finns det ett journalistförbund här som hjälper dig om du råkar illa ut och det är ingen som kontrollerar ditt arbete. I Turkiet kan man exempelvis få fängelse för vad man skriver på Twitter, säger Aylin.
Under sommaren 2022 återvände Aylin till Istanbul för att besöka sin mamma som fortfarande bor kvar. Besöket var dock inte smärtfritt. Även om Aylin inte blev gripen så kände hon sig paranoid under besöket.
– Jag tänkte hela tiden att jag skulle bli tillfångatagen. Men man kan inte vara tyst hela tiden heller, säger Aylin.
Turkiet rankas idag på plats 135 av 180 enligt RSF:s pressfrihetsindex. Tidigare i år sköts den turkiske journalisten Güngör Arslan utanför sitt kontor på redaktionen Ses Kocaeli i Turkiet. Det är bara en av flera attacker mot journalister i Turkiet de senaste åren.
Aylin Ünal
Bor: På Kungsholmen i Stockholm
Familj: Man och ett barn
Sysselsättning: Journalist och författare. Skriver just nu på sin fjärde bok.
Text: Tim Waage