Ordet pressfrihet låter ibland högtravande, men ibland handlar det om något så enkelt som att skriva om några nedklippta telefonledningar, skriver Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser.
Det var inte vackert, det var Trumpskt. När jag var kring tio arrangerade jag ett lotteri. Mina lillasystrar fick stå för vinsterna – deras lördagsgodis – och sedan köpa nitlotter. Godiset hamnade sen i min mage. Genialt, tyckte jag då. Men upplägget hade vissa brister. Nu, drygt 40 år senare, fortsätter systrarna att gnälla över oförrätten. Jag antar att en lärdom är att alltför bra ”dealar” ofta resulterar i en jäkligt lång, och ibland oförutsägbar avbetalningsplan.
Det är en princip som kan tillämpas på många områden. Journalistik till exempel.
De ledare som ger sig på medier kan visserligen tjäna på det personligen, men deras länder kommer förr eller senare att drabbas.
Chefredaktören utsattes för påtryckningar
Nyligen drack jag kaffe med Helen Tchato. Hon är en journalist från Syrien som nu bor i Sverige. Vi pratade om hennes tidigare jobb som reporter på en lokaltidning i Syrien.
En dag skrev hon en artikel om att stadens telefonledningar skurits ned. Det ledde till att chefredaktören utsattes för påtryckningar. Hon måste bort! Ägaren till ett mobiltelefonbolag var irriterad. Han hade nära band till diktatorn Bashar al-Assad, och ville att människorna i staden skulle sluta använda fasta telefoner och istället köpa mobiler. Trasiga telefonledningar gynnade hans affärer, men att rapportera om sabotage kunde leda till problem.
Vi har många dåliga politiker
Ordet pressfrihet låter ibland högtravande, men egentligen handlar det bara om att låta journalister berätta om vad som händer. Trasiga telefonledningar, dåliga reningsverk och olagliga utsläpp. Det är farliga nyheter för giriga affärsmän och korrupta politiker. För vanliga medborgare är det dock viktigt att veta vad som händer.
Tyvärr har vi i dag väldigt många dåliga politiker i världen. När var det sämre än så här? Under Djingis khans tid, eller 1930- 40-talet?
I Ryssland och Kina ser vi knappt spår av oberoende medier. I USA går utvecklingen snabbt bakåt.
I veckan meddelade Vita huset att de ändrar sin mediepolicy. Traditionella medier ska roteras ut, alternativa medier som stryker presidenten medhårs lär gynnas. Vita husets pressis kallar det ”modernisering”, men vi vet vad det handlar om. Att ta ett fast grepp om medierna och statsapparaten. Det är ett klassiskt recept för diktatur.
Fryst bistånd drabbar medier
Donald Trump har också fryst biståndet vilket innebär att över 268 miljoner dollar som avsatts för att stödja oberoende medier, troligen inte betalas ut. Medier i Ukraina, Centralamerika och Afrika kommer att drabbas hårt. Om denna finansiering inte ersätts blir följden troligen ökad korruption och ett tomrum där propaganda lättare kan spridas.
Jag kände mig fullständigt krossad, sönderslagen, när jag var tvungen att sluta som journalist. Lagarna och reglerna som skulle skydda mig gällde inte längre, berättade Helen Tchato då vi träffades.
Jag hummade med och tänkte på USA och att det går fort i hockey. Men också att vi är många som tillsammans kämpar för Helen Tchato och andra journalister ska kunna göra sitt jobb. Det är fint. Man behöver inte vara journalist för att bli medlem i Reportrar utan gränser, men man behöver tro att det är viktigt att försvara pressfriheten.
Klicka här för att bli medlem.
Foto: Jonas Gratzer