En film fladdrar förbi. Ett par i en hotellobby klagar. Varför har de bara fått ett rum när de har bokat ett dubbelrum? Det borde alltså vara två rum. Inte ett rum med en dubbelsäng. Receptionisten har svårt att försvara sig. Det är på skoj och jag drar på munnen några sekunder, men sen stelnar ansiktet.
Filmen jag sett får tankarna att ringla till debatten på sociala medier. Där slås ständigt nya rekord i fultolkning och ofta är budskapet detsamma. Allting är alltid mediernas fel. Det finns en helt otrolig kreativitet då det kommer till att skylla världens alla problem på journalisterna.
Som för några år sedan då meteorologerna i tv-sändningarna påstods överdriva klimathotet eftersom deras väderkartor var så alarmerande röda. Foliehattar och riksdagsledamöter spred glatt uppgifterna, som de hävdade visade att medierna var en del av konspirationen. Att skjuta på pianisten är idag vardag. Ett vanligt sätt att göra det är genom att bygga så kallade halmdockor – att medvetet missförstå sin motståndare och sedan attackera den nidbild, halmdockan, som man själv konstruerat.
Strax efter mordförsöket på Donald Trump såg vi det igen. Det spanns hårt i USA men fångades villigt upp av SD-anknutna kanalen Riks. Medias fel påstods vara att de inte omedelbart slog fast att det var ett mordförsök. Istället för att gissa ägnade sig seriösa medier åt att försöka verifiera om det var skott som hördes, om det var Donald Trump som var måltavlan. Kritiken var alltså att medierna gjorde sitt jobb, försökte ta reda på vad som hänt istället för att snabbt som ögat sätta igång och spekulera.
I USA har vi under flera år sett pressfriheten backa. Landet ligger nu på plats 55 av 180 i vårt pressfrihetsindex. Under 2024 har hittills 39 journalister i USA frihetsberövats eller är på väg att åtalas och 55 har attackerats på grund av sin tjänsteutövning. Efter mordförsöket på Donald Trump i Pennsylvania riktade några i publiken sitt hat mot journalisterna. ”Ni gjorde det här, det är ert fel” skrek några av anhängarna på plats, rapporterar Washington Post.
Under valrörelsen i USA har pressfrihetsfrågorna hittills lyst med sin frånvaro. Tyvärr rimmar det med vad vi konstaterade då vi presenterade årets pressfrihetsindex. Politikers försvar för oberoende medier är för svagt. Istället väljer allt fler att bygga sin makt genom att attackera halmdockor. Många gör det. Islamister, kommunister och nationalister.
Efter andra världskriget var det kommunisterna i Europa som skydde fria medier. Nu har nationalismen tagit dess roll. Det är inte så konstigt. Båda ideologierna betonar kollektivet som överordnat individen. Båda är kritiska mot liberalismens tanke om personlig frihet och vill därför inte ha oberoende medier. Ett aktuellt exempel på detta är den franska miljardären Vincent Bolloré, som har stöttat den franska extremhögern. Han är en av ägarna i ett mediekonglomerat som ligger bakom en smutskastningskampanj mot Reportrar utan gränser, efter att vi anmält en av hans tv-kanaler för brister i sin rapportering.
Just nu är det också intressant att se hur Ungern ska hantera pressfrihetsfrågorna i EU. Den första juli tog de över som EU:s ordförandeland och det är nu upp till premiärminister Viktor Orbán att se till att medlemsländerna ska införa unionens nya medialag. Med tanke på att initiativet togs för att bromsa den utveckling som skett bland annat i Ungern, är förhoppningen inte stor att något positivt kommer ur det.
Men efter Ungern kommer Polen och där ser det ljusare ut. Landet har fått en ny regering och när Reportrar utan gränser träffade flera av ministrarna där, var de positivt inställda till flera av våra förslag för att stärka pressfriheten. Förändring är möjlig. Tillsammans kan vi göra något. Tack för ditt stöd och för att du är medlem. Fråga gärna dina vänner eller dina släktingar om de också vill bli medlemmar. Du behöver inte vara journalist för att gå med i Reportrar utan gränser, men du måste tro på att pressfrihet är en väg till en bättre värld.
Vi ses!
Foto: Jonas Gratzer
Klicka här för att bli medlem idag eller scanna QR-koden. Ett medlemskap kostar 350 kronor per år. Tillsammans kan vi göra världen lite bättre.
