Glädjen över Joakim Medins frigivning överskuggades snabbt av anklagelser om desinformation och påverkanskampanjer. När makten börjar klistra sådana etiketter på journalistik har något farligt hänt, skriver Reportrar utan gränsers talesperson Erik Larsson.
Jag svarar i telefonen. En glad röst hörs genom bilens högtalare. Joakim Medin är fri! Han sitter på ett flygplan nu.
Jag parkerar bilen för att handla. Men telefonen ringer och ringer. Hittar ett avskilt ställe vid fruktdisken i affären och svarar i direktsändning på Sveriges Radios frågor, tv och tidningar. Det var svårt att ta in, hitta orden. Bäst var det så klart för Joakim Medin som släpptes efter 51 dagar i turkiskt fängelse och hans fru Sofie Axelsson. Men lättnaden spred sig även bland många andra. Stor möda har lagts ned för att detta skulle bli verklighet. Dagens ETC, UD, advokater, medier, press- och yttrandefrihetsorganisationer och privatpersoner.
Men så, när den första glädjebubblet lagt sig, kom frågorna.
Hade Sverige ingått en bytesaffär med Turkiet för att få Joakim Medin fri?
Sakfrågan förtjänar en bättre diskussion
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är känd för sitt sätt att förhandla – som en erfaren basarhandlare. Han är van vid att koppla ihop olika politiska frågor och pressa fram eftergifter. Det blev Sverige smärtsamt medvetet om under Nato-förhandlingarna. Det var därför högintressant när Blankspot publicerade sin artikel om att en UD-diplomat och kurdisk aktivist kan ha offrats i utbyte mot Joakim Medin.
Regeringen förnekar det bestämt. Blankspot står fast vid sina uppgifter, med hänvisning till en central källa. Sakfrågan kan så klart diskuteras. Men istället för att argumentera sakligt, valde kammaråklagare Mats Ljungqvist att gå ut i medier och påstå att Blankspots artikel ”framstår som en påverkanskampanj”. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard fyllde på – kallade uppgifterna ”påhittade” och talade om desinformation.
Det är en farlig väg.
Det är en sak att kritisera en publicering. Det är något helt annat att börja kalla det för påverkanskampanj och desinformation – särskilt när det rör sig om en redaktion med starkt track record.
Blankspot har fått flera priser för sin journalistik. De som följt sajten vet att de ofta utgår från centrala källor och i åratal rapporterat om Turkiet och dess grannländer. Den som klistrar den här typen av etiketter har ett stort ansvar. Har kammaråklagaren insikt i exakt hur utbytet ser ut mellan turkisk och svensk underrättelsetjänst? Jag tvivlar.
Trumps strategi sprider sig
Den här sortens attacker på medier är vanligare utanför Sveriges gränser. Donald Trump visade vägen. Mediehatet är hans strategi. Hans mentor, juristen Roy Cohn, levde efter maximen: “When hit, hit back harder.” Den taktiken gav kortsiktiga vinster. Enfald kan ge en tillfällig styrka. Men när påhopp och aggressivitet skylt sanningen tillräckligt länge så leder det alltid till korruption, maktmissbruk och ineffektivitet. Medborgarna blir förlorare.
En av de viktigaste uppgifterna politiker och företrädare för myndigheter har är därför att värna dialogen. Se till att det offentliga samtalet fungerar. När myndigheter och ministrar börjar avfärda journalistik som ”påverkan” istället för att möta den i sak, har något ändrats. Att kleta ned medier med ord som desinformation och påverkanskampanjer blir därför djupt problematiskt. Sverige kan bättre!
Mediers ekonomi hotad
Vi är fortfarande ett av världens bästa länder för pressfrihet. När Reportrar utan gränser i början av maj släppte årets pressfrihetsindex hamnade Sverige på plats fyra av 180. Att vi halkade ned en plats beror mest på att Estland och Nederländerna (plats två och tre) gick starkt framåt. I toppen på vårt index ligger som vanligt Norge.
Oberoende medier pressas ekonomiskt. Samtidigt ökar statsstyrd desinformation – från Ryssland, Kina och Iran – i omfattning. Sociala medier förstärker polariseringen och slukar annonsintäkterna. Att intervjua, kontrollera uppgifter och producera journalistik är dyrt, jämfört med att skjuta från höften och tycka till. När redaktioner inte kan betala sina journalister, behöver inga diktatorer arrestera dem – de försvinner ändå.
Vi måste bryta den trenden.
Därför är ditt stöd till Reportrar utan gränser viktigare än någonsin. Vi är många som kämpar varje dag för att medier ska kunna granska makten fritt. Men vi klarar det inte själva.
Tack till alla er som gör det möjligt.
Vi ses!
Erik Larsson, talesperson RSF Sverige
Stöd vårt arbete. Swish 123 900 44 90 | BG 5567-3818 | PG 90 04 49-0
Foto: Jonas Gratzer