Jag kollar just nu på en science fiction-serie där mänskligheten håller på med gruvbrytning på Mars. I en scen ska ett rymdskepp docka med ett annat. Men kaptenen darrar på handen och måste överlåta styrningen till en yngre kollega. Det är en nygjord serie, men jag tänker ändå att den scenen känns föråldrad, så 2021. Varför ska en komplicerad dockning var beroende av något så köttsligt som skakiga händer? Artificiella intelligenser borde klara det bättre. Det borde ju gå att lösa redan idag?
För det går extremt fort nu. Nya AI-lösningar presenteras dagligen. Under några turbulenta dagar tvingades chefen för OpenAI, som gör ChatGPT, att sluta för att kort därefter återanställs. Det är ännu oklart vad som låg bakom. Enligt medieuppgifter, kan det ha att göra med att företaget gjort ett matematiskt genombrott och tagit fram en ny algoritm, Q*. Den påstås vara så kraftfull att vissa i styrelsen såg det som ett hot mot mänskligheten.
Hur AI utvecklas vet så klart ingen, men det vore naivt att tro att medier och pressfriheten opåverkat kommer att tuffa på som vanligt. Farorna är många. Spridande av fejknyheter och desinformation. Manipulerade bilder och filmklipp. Dessutom får stater och företag verktyg för övervakning som får Orwells dystopi 1984 att framstå som vanilj.
Jag är både livrädd och entusiastisk, sa jag i veckan då jag var med i en paneldebatt som arrangerades av svenska generalkonsulatet i Frankfurt. Journalister och forskare från Norden och Baltikum diskuterade hur AI kan påverka demokratin. I paneldebatten deltog även den estniska journalisten och filmproducenten Maris Hellrand. Hon var något positivare till utvecklingen.
Unga är kloka och kan hantera den nya tekniken, sa hon. Och det är ju också sant. Redaktioner kan dessutom använda den för att analysera enorma mängder data, göra sammanfattningar och få hjälp med rubriksättning och korrektur. Kort och gott kan det bli ett fantastiskt verktyg för stressade redaktioner.
Det är meningslöst att se AI som enbart bra eller dåligt. Den är här och vi måste förhålla oss till den, på samma sätt som vi måste förhålla oss till kunskapen om att klyva atomer. Den ger oss elektricitet, men även bomber som kan utplåna mänskligheten.
För att hantera denna förändring behövs en samsyn. Reportrar utan gränser presenterade för en månad sedan globala riktlinjer för hur medier bör handskas med AI. Parallellt med dessa riktlinjer håller vi på att utveckla en egen AI, Spinoza, som matas med trovärdig information och är tänkt att användas av medier.
En baksida med tekniken är att den kan fylla miljontals automatgenererade publikationer med syntetisk text. Det är ett hot mot den journalistiska trovärdigheten. För att motverka det har Reportrar utan gränser lanserat ett projekt som ska kvalitetsmärka journalistik. Vi kallar det Journalist trust initiativ (JTI).Vår förhoppning är att denna ISO-märkning ska innebära att de sociala medieplattformarna skruvar om sina algoritmer så att seriös journalistik får mer utrymme, hatsajter mindre.
Nyligen tecknade vi ett avtal med Microsoft om detta.
Dessa projekt är så klart inte hela lösningen. Men det är i alla fall några steg på vägen som vi kan ta tack vare ditt stöd. Det är avgörande att vi själva styr vår framtid. En artificiell intelligens får gärna hjälpa våra darriga händer att docka ett rymdskepp, men det är vi som ska styra utvecklingen med fasta händer.
Vi ses!
Erik Larsson, ordförande Reportrar utan gränser
Foto: Jonas Gratzer