Varje årstid har sin grej. Under våren brukar jag fundera över båtfix, däckbyten och hur man ska göra för att bekämpa en diktator. Det är nämligen i mars och april som demokratirapporterna släpps. Det börjar bli tjatigt. Mer censur, mer regleringar, fler diktatorer. Så har det stått i rapporterna de senaste årtiondena. Snart är det pressfrihetens dag, den 3 maj, och vår tur att släppa årets pressfrihetsindex.
För tio år sedan var vår bedömning att 25 av 180 länder hade en bra pressfrihet. I dag är det endast åtta länder som har en tillfredställande pressfrihet, enligt det index vi släppte förra året.
Det är lätt att misströsta. Men historien visar också att förändringar kan ske snabbt. Ibland räcker det med en eller ett par personer för att världen ska slungas i en annan riktning. Strax efter Rysslands attack 2022 fick Volodymyr Zelenskyj erbjudande från USA om skjuts ut ur Ukraina. Han tackade nej och bad om vapen i stället. Det modiga beslutet var troligen avgörande för landets framtid.
En som annan som har visat stort mod är journalisten och nobelpristagen Maria Ressa. Mot alla odds har hon via sin nyhetssajt Rappler granskat makten i Filippinerna.
Det är en solkig historia. Ett land som kantas av mord, korrupta politiker och uppiskad extremism. Samtidigt som Maria Ressas nyhetsorganisation grävde fram viktiga nyheter förde hon ett tvåfrontskrig mot Facebook. Hon såg nämligen vilka förödande konsekvenser sociala medier kan få om de tillåts användas som maktinstrument av auktoritära stater.
I sin bok ”Konsten att bekämpa en diktator” berättar hon om sina erfarenheter. Jag fastnar för några av hennes råd. Kanske främst det som omskrivet kan beskriva som den som brottas med en gris blir skitig, men det är bara grisen som har roligt. Det handlar alltså om att behålla sin värdighet. Inte sänka sig till den låga nivån. Inte börja tänka ”vi mot dom”, men samtidigt tydligt och klart redogöra för sina värderingar. Jag gillar även hennes tankar om vikten av att värna empatin. Det är inte lätt alltid, men viktigt.
Som sagt, det är vår nu. Rapportflodens tid. Jag läser. Som så många gånger förr tänker jag ”tur som fötts just här”. Sverige ligger bra till. Jämfört med andra länder fungerar vår demokrati och pressfriheten är stark. Det brukar också Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex visa. Men det är samtidigt skrämmande hur snabbt det kan gå då rötan fått fäste i ett samhälle. Vi är inte vaccinerade mot extremism och anti-demokratiska krafter. Varje vecka kommer nya rapporter om bomber och skjutningar. I går skedde en attack mot ett politiskt möte i Gubbängen i Stockholm
Att vi har en lång tradition av stark pressfrihet är ingen garanti för framtiden. Just nu finns flera lagar och förslag som är djupt oroande.
Förändringar i utlandsspionerilagen har redan gjorts, vilket urholkat meddelarskyddet. Utöver det utreds det nu om det ska bli möjligt att dra in sändningstillstånd om de gör kontroversiella publiceringar. Andra förslag är att göra myndighetsbeslut mer anonyma, begränsningar för utländska medborgare att yttra sig, ändra i lagen för databaser vilket gör det svårare att söka på nätet. Det finns även förslag om att öppna för avläsning av krypterade appar och att göra det lättare för regeringen att ändra lagar i kris- och krigstider.
Varje samhälle måste värja sig mot hot. De lagar som läggs fram försöker hantera riktiga problem. De förslag som nu diskuteras riskerar att lösa problemen på pressfrihetens bekostnad. Jämfört med andra länder är läget, just nu, bra i Sverige. Men vi vet att även de bästa samhällen snabbt kan rutscha utför nu när en anti-demokratiska farsot drar över världen.
Du som får det här brevet är troligen redan medlem i Reportrar utan gränser men vi behöver bli fler. Uppmana dina vänner och släktingar att gå med. Man behöver inte vara journalist för att bli medlem, men man behöver tycka att pressfrihet är viktigt. Klicka här för att registrera dig som medlem.
Tillsammans kan vi göra skillnad!
Foto: Jonas Gratzer
