Texten uppdaterad den 3 oktober 2024
Reportrar utan gränser (RSF) har för fjärde gången åtta personer i Eritreas statsledning för brott mot mänskligheten, tortyr och påtvingat försvinnande i Dawit Isaaks fall. Anmälan lämnas till Åklagarmyndigheten i Stockholm.
– Sverige har hittills vägrat utreda brott mot mänskligheten i fallet Dawit Isaak, säger Björn Tunbäck i Reportrar utan gränsers styrelse.
I dag, den 18 september, gör Reportrar utan gränser ett fjärde försök att få det svenska rättsväsendet att ta upp frågan om Dawit Isaak genom att lämna in en ny anmälan till Åklagarmyndigheten. Anmälan är undertecknad av Antoine Bernard, ansvarig jurist på Reportrar utan gränser internationella kontor i Paris samt de svenska juristerna Jesús Alcalá och Percy Bratt. Svenska PEN och Raoul Wallenberg Centre for Human Rights stödjer anmälan.
Redan för tio år sedan anmälde Jesús Alcalá, Percy Bratt och Reportrar utan gränsers dåvarande juridiska chef Prisca Orsonneau Eritreas president Isaias Afwerki, hans rådgivare och flera av hans ministrar för bland annat brott mot mänskligheten i Dawit Isaaks fall.
Anmälan tog stöd i den lag mot folkmord och brott mot mänskligheten som riksdagen just antagit. Vid det laget hade det gått tretton år sedan journalisten och författaren Dawit Isaak greps i Eritrea. Dawit Isaak har sedan dess hållits fängslad utan åtal och utan att få träffa sin familj eller någon advokat. Regimen har inte uppgett var han befinner sig, vilket utgör brott mott mänskligheten.
Det var också precis vad riksåklagaren (RÅ) misstänkte när han svarade på anmälan. I sitt beslut skrev riksåklagaren att misstankarna kunde utredas av svensk polis, men att han efter att ha konsulterat Utrikesdepartementet kommit fram till att en förundersökning skulle störa UD:s förhandlingar för att få Dawit Isaak fri. Därför var det bäst att låta bli att utreda brottsmisstankarna.
Sedan dess har Dawit Isaak suttit ytterligare tio år i isolering. I höst fyller han 60 år. När han greps var han 36. Nu närmar han sig pensionen. UD:s arbete har inte gett resultat. Inga andra ansträngningar heller. Regimen i Asmara bär ansvaret, men när ska det svenska rättsväsendet agera? Det är inte säkert att en brottsutredning mot den eritreanska ledningen leder till att Dawit Isaak blir fri. Men den tysta diplomatin har inte heller gjort det. På två decennier.
När den svenska regeringen nyligen utväxlade den dömde iranske folkrättsbrottslingen Hamid Noury mot två svenskar som Iran tagit som gisslan, menade svenska ministrar att de inte kunde hjälpa en tredje svensk fånge, den dödsdömde läkaren Ahmedreza Djalali. De tog inte upp hans fall eftersom Iran vägrar acceptera hans svenska medborgarskap. Det föreföll som den svenska regeringen accepterade det. Det är illavarslande. Situationerna är inte identiska, men Eritrea använder samma argument mot Dawit Isaak. Liksom Kina i fallet med förläggaren Gui Minhai.
Svenska åklagare har tidigare utrett människorättsbrott begångna i andra länder. Det gick i fallet Hamid Noury och så sent som den 3 juli i år anhölls tre personer misstänkta för grovt folkrättsbrott i Syrien.
I somras träffades FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådets särskilda rapportör för Eritrea beskrev hur regimen förtrycker befolkningen och att repressionen även når utanför landets gränser. En FN-kommission har uppmanat länder att agera och utreda misstänkta människorättsbrott. Flera tunga internationella jurister stödjer en ny anmälan i Dawit Isaaks fall, bland andra en tidigare domare i Internationella brottmålsdomstolen, en före detta ordförande för afrikanska MR-kommissionen, Kanadas förre justitieminister och Nobelfredspristagaren Shirin Ebadi.
Hittills har Sverige sagt nej. Men det går inte längre att gömma sig bakom argumentet att den tysta svenska diplomatin skulle störas.
Anmälan syftar till att ställa den eritreanska ledningen till svars för sina grova brott mot mänskligheten och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dawit Isaak och flera av hans kollegor är fängslade utan rättegång, avskurna från all kontakt med sina familjer, utan tillgång till advokater och konsulärt stöd som de har rätt till. Sättet Dawit Isaak fängslats på är ett uppenbart påtvingat försvinnande, enligt de kriterier FN:s arbetsgrupp mot påtvingade försvinnanden ställt upp.
I september 2001 greps Dawit Isaak greps tillsammans med flera kollegor, samtidigt som regimen under ledning av president Isaias Afwerki förbjöd alla medier i landet utom sina egna. Efter nästan 23 år i fängelse är Dawit Isaak och hans kollegor de journalister som hållits fängslade längst i världen.
Eritrea har legat i bottenskiktet av Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex sedan första gången det publicerades, år 2002. I årets index hamnade Eritrea på allra sista plats av 180 länder.
Förutom president Isaias Afwerki anmäler vi hans närmaste rådgivare, utrikesministern, informationsministern, justitieministern, generalstabschefen och två chefer för säkerhetstjänsten. En del av dem besöker ibland Europa och skulle då kunna tas in för förhör.
RSF har tidigare anmält regimens ledare i Eritrea för brott mot mänskligheten, senast år 2020, men riksåklagaren har valt att inte utreda brott mot mänskligheten i detta fall. Riksåklagaren motiverade sitt beslut med att ”utredningssvårigheterna är så uppenbara att förundersökning inte ska inledas”. Reportrar utan gränser understryker vikten av att Sverige och den svenska Åklagarmyndigheten tar sitt ansvar för övergrepp på svenska medborgare utomlands och i försvaret av mänskliga rättigheter globalt.
Åklagare på Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet kommer att
pröva anmälan om brott mot mänskligheten i Dawit Isaaks fall.
Bild: Illustration av Jonas Embring efter foto av Kalle Ahlsén