I en ny rapport har Reportrar utan gränser kartlagt vad alla svenska regeringar sedan 2001 gjort för att få den svenska journalisten Dawit Isaak från det fängelse i Eritrea där han suttit i mer än 19 år. ”Det är slut med daltandet nu”, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige.
Reportrar utan gränsers sammanställning av utrikesdepartementets (UD) insatser under de nio personer som varit utrikesministrar medan Dawit Isaak suttit fängslad är inte fullständig, eftersom Reportrar utan gränsers begäran att få ut de dokument som rör ärendet har avslagits.
Utrikesminister Ann Linde (S) och fyra tidigare utrikesministrar har därför svarat på våra frågor – Jan Eliasson (S), Carin Jämtin (S), Carl Bildt (M) och Margot Wallström (S). Laila Freivalds (S) och Bosse Ringholm (S) har valt att inte medverka.
I rapporten konstateras att såväl utrikesministrar som ambassadörer och statssekreterare m fl. UD-tjänstemän har arbetat hårt för att få Dawit Isaak fri. Vår slutsats är att de ändå inte gjort allt de kunnat.
Läs rapporten Samvetsfånge sedan 2001 – varför sitter Dawit Isaak fortfarande fängslad?
– Andra länder har varit mer robusta både i uttalanden och åtgärder mot den eritreanska regimen, även om det är Sverige som har en samvetsfånge i Eritrea. Sverige hade kunnat ta mer hjälp av både EU och andra länder, framförallt kunde man ha gjort det för länge sedan, säger Björn Tunbäck, styrelseledamot och samordnare för arbetet med Dawit Isaak i svenska Reportrar utan gränser (RSF Sverige).
Den eritreanska regimen har satt i system att då och då låta ministrar och höga tjänstemän uttala sig på sätt som kan tolkas som att Dawit Isaak snart ska friges. Detta har tvingat Sverige att gå balansgång och avstå från att pressa Eritrea för hårt. Resultatet är att Eritrea i drygt 19 år lyckats tjäna både politiskt och ekonomiskt på att hålla Dawit Isaak fängslad.
• Sverige har avstått från att via EU pressa Eritrea i samband med att landet beviljats miljardbelopp i bistånd. Skälet tycks ha varit att inte störa ansträngningarna att få Dawit fri.
• Sverige inte har följt FN:s uppmaning att sätta stopp för den skatt som eritreanska ambassaden i Stockholm tvingar exileritreaner i Sverige att betala till regimen i Asmara.
• Två gånger har UD bett riksåklagaren att inte inleda en förundersökning om brott mot mänskligheten riktad mot Eritreas president Afewerki, av hänsyn till att det skulle kunna störa ansträngningarna att få Dawit Isaak fri.
• Av samma skäl har Sverige avstått från att ekonomiskt sponsra den oberoende eritreanska radiostationen Erena, som sänder från Paris och stöttas av Reportrar utan gränser.
Därför anser Reportrar utan gränser att det omedelbart bör tillsättas en parlamentarisk utredning av UD:s insatser för Dawit Isaak. En utredning som kan granska UD:s insatser samt besvara frågan om Sverige har prövat alla medel för att få hem Dawit Isaak, som man enligt ett rättsutlåtande är skyldigt att göra.
En sådan utredning skulle också göra det möjligt att lära av de erfarenheterna som gjorts under försöken att få Dawit Isaak frigiven, och göra UD bättre skickat att i framtiden agera för att få loss svenska journalister som fängslas utomlands.
– Det finns nu två intressanta förslag på vägar framåt i Dawit Isaaks fall. Dels en riksdagsmotion om en parlamentarisk utredning och dels en resolution i Europaparlamentet om tuffare tag mot Eritrea, som hela parlamentet ställt sig bakom. Två mycket välkomna förslag, som vi nyligen kompletterat med en polisanmälan mot Eritreas president Isaias Afwerki och flera av hans ministrar för brott mot mänskligheten. Det får räcka med daltandet nu, säger Erik Halkjaer, ordförande för RSF Sverige.