När tidningsutgivare och distributörer från hela världen idag samlas i Berlin för den årliga Distripress-kongressen släpper Reportrar utan gränser sin senaste rapport Tidningar som aldrig kommer fram – hinder för distribution av tryckta medier. Den sätter ljuset på det metoder som regeringar, statliga institutioner, mäktiga oligarker och privata företag använder för att hindra tryckta medier att nå sina läsare.
Pressfrihetens fiender kan genom hot, våld och rättsprocesser tvinga journalister till tystnad, men de kan också stoppa själva distributionen av tidningarna som journalisterna skriver för. Så länge en tidning är på väg från tryckeriet till läsarna är den extremt sårbar och de som vill stoppa den skyr inga medel. Det visar Reportrar utan gränsers nya rapport, Tidningar som aldrig kommer fram – hinder för distribution av tryckta medier.
– Det är sällan de citeras eller får sina namn utskrivna i tidningen, men tidningsdistributörerna och leverantörerna är lika viktiga länkar i pressfrihetskedjan som skribenterna, fotograferna och redaktörerna. Det räcker inte med att journalister är fria att göra research och skriva artiklar. Frukten av deras arbete måste också kunna nå läsarna utan hinder. Annars är det inte bara allmänheten som fråntas vissa nyheter, utan vi riskerar också den mångfald inom media och information som hela vår demokrati bygger på. Det får vi inte glömma när vi talar om hot mot pressfriheten, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportar utan gränser Sverige.
Enligt en undersökning som Reportrar utan gränser låtit genomföra i fler än 90 länder inträffar nästan 41 procent av alla försök att stoppa distributionen av en tidning vid själva försäljningstillfället. Tidningsförsäljarna är den sista mellanhanden mellan det att en tidning trycks och att den når läsarna. Därför blir försäljarna ofta måltavlor för dem som vill hindra en tidning från att spridas. I exempelvis Kongo-Brazzaville och Ekvatorialguinea vittnar tidningsförsäljarna om hur polisen bränt hela upplagor.
I Madagaskar köpte regeringsföreträdare upp hela upplagan i gryningen för att stoppa rapporteringen om att presidentens hustru haft en utomäktenskaplig affär med en av sin mans närmaste rådgivare. I Polen får tidningsförsäljare bara göra reklam för regeringsvänliga tidningar.
I Mexiko kan tidningsförsäljare, som ofta rör sig utmed gator och i vägkorsningar, hotas eller helt enkelt skjutas. Årets mottagare av Reportrar utan gränsers Sveriges pressfrihetspris, Ismael Bojórquez vittnade i Sverige också om hur företrädare för narkotikakartellerna köpt upp hela upplagan av hans tidning Río Doce.
Enligt Reportrar utan gränsers undersökning sker 22 procent av alla attacker mot tidningsdistributionen medan tidningarna transporteras från tryckeriet till försäljningsställena. I Nigeria, Pakistan och Kashmir i Indien, drar sig myndigheterna inte från att ge polisen order om att stoppa lastbilarna med de nytryckta tidningarna och beslagta hela lasten.
Ett annat sätt att hindra tidningar från att nå sina läsare är att stoppa dem vid gränsövergångar. Det kan ske av religiösa skäl som när den franska tidningen Charlie Hebdo förbjöds i flera muslimska länder 2015. I andra fall är det av politiska skäl som när den franska tidskriften Jeune Afrique har stoppats från att distribueras i Algeriet de senaste månaderna.
Ett annat sätt att hindra distributionen är att använda finansiella metoder. I exempelvis Kosovo slog en skattehöjning ut serbiskspråkiga tidningar. I Ryssland har tidningsprenumerationerna minskat dramatiskt sedan staten slutat subventionera tidningsportot.
För flera oppositionella tidningar sker censurförsöken under själva tryckprocessen. Så är fallet i Egypten där statligt ägda tryckerier vägrar trycka vissa tidningar om utpekade artiklar eller texter inte tas bort. I Gabon ersattes hela innehållet i en tidning med påhittat material utan utgivarens kännedom. I Bulgarien och Sudan kan makthavarna beslagta hela tidningsupplagor direkt efter att tidningen tryckts klart.
Regeringskontrollerade mediegrupper eller ekonomiskt och politiskt mäktiga medieägare kan också påverka tryckningen av vissa tidningar genom att ändra lagar och prissättning. I Venezuela och Nicaragua har på detta sätt tryckfärgen stoppats från att nå vissa oppositionella medier. Oavsett vad och hur det görs har alla försök att hindra tidningsdistribution samma mål, att stoppa tidningarna från att nå läsarna.
Rapporten Tidningar som aldrig kommer fram – hinder för distribution av tryckta medier har tagits fram med stöd av den svenska stiftelsen Sätila Foundation.