”Passa dig, vi är ute efter dig.” RSF släpper rapport om kraftigt ökat transnationellt förtryck av iranska journalister i Storbritannien.

Mindre än tre veckor efter att en iransk journalist knivhuggits på en gata i London av okända gärningsmän, släpper Reportrar utan gränser (RSF) en rapport om den stora ökningen av transnationella hot mot iranska journalister som arbetar i Storbritannien. RSF uppmanar Iran att upphöra med sina attacker mot pressen. RSF uppmanar även den brittiska regeringen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla journalister kan arbeta fritt och utan rädsla inom landets gränser.

– Rapporten, visar skrämmande och långtgående hot mot grundläggande friheter, och bör fungera som en väckarklocka för brittiska myndigheter och för demokratier världen över. Iranska journalister i exil har visat anmärkningsvärt stort mod och motståndskraft genom att fortsätta rapportera trots hot, men mycket mer måste göras för att stödja och skydda dem. Iran måste upphöra med att rikta in sig på journalister och i Storbritannien måste regeringen, brottsbekämpande myndigheter, sociala medieplattformar och arbetsgivare börja samarbeta för att göra allt de kan för att säkerställa att alla journalister kan göra sitt jobb obehindrat, säger Fiona O’ Brien, chef för RSF i Storbritannien.

Iran har utövat ett brutalt förtryck av oberoende journalistik på hemmaplan i årtionden. Detta har åtföljts av systematiska försök att tysta journalister som rapporterar om Iran från utlandet. Iranska journalister som arbetar i länder som USA, Frankrike, Tyskland, Sverige och Storbritannien utsätts ofta för hot eller attacker, både online och offline.

London, som är hemstad för flera stora persiskspråkiga tv-bolag, har blivit en hotspot för sådana attacker på grund av det stora antalet iranska journalister som är baserade där. Rapporten som bygger på vittnesmål som samlades in 2023 från dussintals exiliranska journalister som arbetar i Storbritannien, visar att nivån på det transnationella hotet mot iranska journalister saknar motstycke och innebär enorma yrkesmässiga och personliga kostnader.

Den visar också att trots att de arbetar i ett land som säger sig värna om pressfrihet, har effekterna av transnationellt förtryck av iranska journalister i Storbritannien inte tagits på allvar av regeringen, brottsbekämpande myndigheter eller sociala medieplattformar, delvis för att deras situation har tenderat att ses som en utländsk prioritering, inte en inhemsk.

Rapporten bygger på en undersökning av journalister som arbetar på en rad olika nyhetsmedier, inklusive BBC News Persian, Iran International och Manoto, samt över tjugo längre intervjuer med journalister och arbetsgivare.

Förra året publicerade Reportrar utan gränser Sverige rapporten: ”Hot mot exiljournalister i Sverige”.

–Den här rapporten bekräftar iranska exiljournalisters utsatthet, något vi också lyfte fram i vår rapport från 2023. Vi ser att tillvägagångssätten är transnationella och därför är det viktigt att också vi i Sverige tar till oss av förslagen på åtgärder som kommer fram, säger Karin Elfving, rapportens författare och styrelsemedlem i RSF Sverige.

Åtta viktiga slutsatser i den engelska rapporten:

1. Exceptionell ökning av onlineattacker 

Nästan 90 % av de tillfrågade journalisterna uppgav att de hade utsatts för hot eller trakasserier på nätet under de senaste fem åren, varav 50 % uppgav att de ofta utsätts för detta. Det kan handla om döds- och våldtäktshot, nätfiskeförsök, och cyberattacker.

2. Många attacker är könsrelaterade

Kvinnor löper särskilt stor risk att ofta utsättas för kränkningar på nätet och får meddelanden som är sexualiserade, kvinnofientliga eller ärekränkande. Kvinnliga respondenter uppgav att de eller deras familjemedlemmar hade fått explicita bilder skickade till sig, att de varit föremål för smutskastningskampanjer och fått grafiska våldtäkts- och dödshot, ibland så ofta som dagligen.

3.Trakasserier av familjemedlemmar i Iran fortsätter i oförminskad omfattning

Omkring 60 % av de som svarade på RSF:s enkät uppgav att deras familjer hade utsatts för hot eller trakasserier relaterade till deras arbete som journalister. Detta inkluderar att kallas till förhör, ekonomiska påföljder som frysning av tillgångar eller förlust av jobb, indragna pass, reseförbud, övervakning, avlyssning av telefonsamtal och frihetsberövanden.

4. Förödande följder för journalister och journalistik

Den ständiga exponeringen för hot och övergrepp, online och offline, leder till ångest, självmordstankar, störningar i familjelivet, utmattning, oförmåga att sova och isolering. Tre fjärdedelar av de tillfrågade uppgav att de hade upplevt psykisk stress, ångest eller känslor av utsatthet till följd av hot och trakasserier. Journalister rapporterar om självcensur, behov av ledighet från arbetet, att lämna sociala medier eller att lämna arbetet helt och hållet.

 5. Hotet kommer från flera olika aktörer

Den iranska regeringen och dess ombud är den främsta källan till hot och trakasserier, men inte den enda. Under de senaste tio åren har trakasserierna också ökat från oppositionsgrupper, politiska aktivister och andra medlemmar av den iranska diasporan som anklagar journalister för att sympatisera med regimen. Journalister som utsätts för dessa övergrepp upplever att fientligheten kommer från alla håll.

 6. Otillräckliga reaktioner från sociala medieplattformar

Journalisternas erfarenheter av att anmäla kränkningar på nätet har varit övervägande negativa. Många svarande uppgav att klagomål till sociala medieplattformar antingen ignorerades eller hanterades på ett otillfredsställande sätt.

7. Responsen från den brittiska polisen har varit blandad

Större organisationer sade att de fick bra stöd av polisen, bland annat genom utbildning av sin personal. På individnivå rapporterade dock många journalister om negativa erfarenheter av att polisanmäla attacker. Polisen förstod inte sammanhanget eller allvaret i hoten mot journalister. Bristen på uppföljning eller åtal har lett till ett minskat förtroende. Endast 13 % av de tillfrågade uppgav att de hade polisanmält övergrepp under de senaste fem åren, och många ansåg att det skulle vara slöseri med tid.

8. Regeringen måste göra mer

RSF uppmanar den brittiska regeringen att inkludera gränsöverskridande förtryck av journalister i den nationella handlingsplanen för journalisters säkerhet, att tillhandahålla skyddsmekanismer för snabb respons för journalister som står inför allvarliga hot, att hålla sociala medieplattformar ansvariga för att hantera våld mot journalister på nätet och att arbeta med brottsbekämpande myndigheter för att säkerställa att transnationella brott mot journalister under brittisk jurisdiktion systematiskt utreds och åtalas. Storbritannien behöver även tydliga rättsliga vägar för journalister som tvingas fly från sina hemländer.

Länk till rapporten (engelska).

Rapport Iran V6 Web_2

 

RSF-rapporten-2023-web_ny

 

2023 gick Reportrar utan gränser (RSF) Sveriges Pressfrihetspris till de fängslade iranska journalisterna Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammadi, som var de första att rapportera om Mahsa Aminis död i september 2022. Efter 17 månader i det ökända Evinfängelset i Teheran beviljades de båda journalisterna ”tillfällig frigivning” mot borgen i väntan på överklagande av deras domar.