En lista på de 10 städer, stadsdelar, torg, provinser eller regioner där journalister och internetdissidenter varit särskilt utsatta för våld och där yttrande- och informationsfriheten nonchaleras.
66 dödade journalister (16 procent mer än år 2010)
1044 gripna journalister
1959 fysiskt attackerade eller hotade journalister
499 censurerade medier
71 kidnappade journalister
73 journalister flydde sitt land
5 internetdissidenter dödade
199 gripna bloggare och internetdissidenter
62 fysiskt attackerade bloggare och internetdissidenter
68 länder som omfattas av internetcensur
Generellt, 2011, krävde mediefriheten många offer. Den arabiska våren stod i nyheternas centrum. Av de totalt 66 journalister som dödades i 2011, befann sig 20 av dem i Mellanöstern (dubbelt så många som 2010). Ungefär lika många dödades i Latinamerika, där journalister har en mycket utsatt situation på grund av det kriminella våldet.
För andra året i rad var Pakistan det land där flest journalister dödats, totalt 10 stycken. Kina, Iran och Eritrea fortsätter att vara ledande i världen med fängslade mediearbetare.
Både den arabiska våren, med proteströrelser som inspirerade närliggande länder så som Sudan och Azerbajdzjan, och gatuprotesterna i länder som Grekland, Vitryssland, Uganda, Chile och USA var ansvariga för den dramatiska ökningen av antalet gripna journalister. Från 535 under 2010 till 1044 under 2011. Det förekom en rad ytterliga fall av journalister som fysiskt hindrats i sitt arbete, genom fängslande under korta perioder eller som kallats till polisförhör. I de flesta fallen rör det sig om regeringars försök för att tysta ner information som anses vara hotfull.Den 43 procentiga ökningen av fysiska attacker mot journalister och den 31 procentiga ökningen av gripna internetdissidenter – främst de som sprider information om gatudemonstrationer – visar på en oroande utveckling under ett år som präglats av protester.
Fem internetdissidenter dödades 2011, tre av dem i Mexiko. Från Kairos befrielsetorg till Khuzdar i sydvästra Pakistan, och från Mogadishu till städerna i Filippinerna var riskerna med att arbeta som journalist större än någonsin under 2011 på grund av den politiska instabiliteten. Gatan var den farligaste platsen 2011, ofta under demonstrationer som ledde till våldsamma sammandrabbningar med säkerhetsstyrkor eller urartat till öppen konflikt.
De 10 platser som Reportrar utan gränser anger, representerar extrema fall av censur av media och våld mot de som försökt att rapportera oberoende nyheter och information.De tio farligaste platserna
Manama, Bahrain
Bahrains myndigheter gjorde allt för att förhindra internationell bevakning av de pro-demokratiska demonstrationerna i huvudstaden Manama. Utländska reportrar nekades inresa och visum, samt hotades och attackerades utländska reportrar samt deras lokala kontakter. Bahrains journalister, speciellt fotografer, hölls alltifrån några timmar till flera veckor. Många testades inför militärdomstol tills frågan om undantagstillstånd tvingades lyftas den 15 mars. Efter månader av demonstrationer var ordningen slutligen återställd, tack vare regeringens systematiska förtryck. En bloggare som sattes i fängelse av militärdomstol, sitter fortfarande i fängslad och ingen civil domstol har gått igenom hans dom.
Bahrain är ett exempel där nyhetscensuren lyckats med medverkan av det internationella samfundet, som varit tysta. En tidningsdirektör och en bloggare betalade med sina liv för denna censur.
Abidjan, Elfenbenskusten
Abobo, Adjamé, Plateau, Koumassi, Cocody, Yopougon … alla dessa bostadsområden i Abidjan var farliga platser för media på ett eller annat sätt under första halvåret 2011. Journalister stoppades vid vägspärrar, utsattes för hårdhänta förhör eller blev fysiskt attackerade. Huvudkontoret för den nationella tv-stationen, RTI, blev utsatt för luftangrepp. En tidnings anställd misshandlades och höggs ihjäl i slutet av februari. Radio Yopougons presentatör föll offer vid en avrättning av Forces Républicaines de Elfenbenskusten (FRCI), medlemmar i maj. Krisen efter valet som ledde till öppet krig mellan anhängare av de två rivaliserande president kandidaterna, Laurent Gbagbo och Alassane Ouattara, hade en dramatisk inverkan på säkerheten för journalister. I början av april, under slaget om Abidjan, landets företags stad, var det helt omöjligt för journalister att röra sig i staden.
Kairos Befrielsetorg, Egypten
De pro-demokratiska demonstrationerna som slutligen tvingade Hosni Mubarak att avgå som president den 20 februari, började i slutet av januari på befrielsetorget, numera den arabiska vårens symbol. Utländska journalister attackerades systematiskt under den mycket våldsamma första veckan i februari. Den 2-5 februari fördes en ”all-out” hatkampanj mot internationella medier. Över 200 brott anmäldes och attacker riktades även mot lokala journalister. Scenariot var den samma sex månader senare, 19-28 november, under upptakten till parlamentsvalet, och under helgen den 17-18 december, vid tillslaget mot nya demonstrationer för att kräva avgång av, Högsta rådet för de väpnade styrkorna.
Misrata, Libyen
Efter att Benghazi befriades tog rebellerna Misrata, Libyens tredje största stad och en strategisk punkt för att kunna genomföra en offensiv mot Tripoli. Men Gaddafis armé arrangerade en motoffensiv och belägrade staden. Misrata isolerades från resten av världen och nyheter och information blockerades i flera veckor. Huvudgatan, Tripoli Street, var upprepade gånger plats för intensiva strider, slaget om Misrata visade de risker som reportrar tar i krigsområden. Två av de fem journalister som dödats i Libyen under 2011 förlorade sina liv i denna stad.
Veracruz, Mexiko
Beläget vid Mexikanska golfen är Veracruz, som länge dominerats av kartellen av samma namn, knytpunkt för alla typer av kriminell handel, med alltifrån narkotika till smuggling av petroleumprodukter. Under 2011 blev, Veracruz, nytt centrum av den federala offensiven mot kartellerna och tre journalister dödades under året. Omkring 10 journalister flydde på grund av det växande hotet mot informationsfrihet, och passiviteten eller medverkan av myndigheterna till hoten.
Khuzdar, Pakistan
De många fallen av journalister som har blivit hotade eller mördade i distriktet, Khuzdar beläget i den sydvästra provinsen Baluchistan, är typiska för det extrema våld som råder i denna del av Pakistan. Medierna i provinsen fångas i korselden mellan säkerhetsstyrkorna och väpnade separatister. Mordet på den tidigare biträdande redaktören på Dailey Tawar, Javed Naseer Rind, var det senaste exemplet. Hans kropp hittades den 5 november, nästan tre månader efter att han kidnappats. En anti-separatistisk grupp som kallar sig Baloch Musallah Defa armén utfärdade i slutet av november, en dödslista där fyra journalister namnges.
Manila, Cebu och Cagayan de Oro storstadsområdena på öarna Luzon och Mindanao, Filippinerna
De flesta mord och fysiska attacker på journalister i Filippinerna sker i de tre storstadsområdena. De paramilitära grupperna och privata miliserna står ansvariga och klassificerades som ’Pressfrihetens fiender’ 2011. Den regering som tillträdde i juli har ännu inte gett reagerat mot våldet, vilket gör att grupperna kan fortsätta att njuta av en total straffrihet som är resultatet av korruption, kopplingar mellan politiker och organiserad brottslighet samt ett otillräckligt oberoende rättsväsende.
Mogadishu, Somalia
Mogadishu är en huvudstad som kan innebära döden och där journalister utsätts för fruktansvärda risker. Att till exempel dödas av en bomb eller en förlupen kula eller vara ett medvetet mål för de miliser som är fientliga till nyhetsmedier. Även om den upproriska islamistiska gruppen Al-Shabaab har lämnat huvudstaden, fortsätter kampen och gör rapporteringen mycket farlig. Tre somaliska journalister dödades i Mogadishu i år, under augusti, oktober och december. En malaysisk kameraman fick livshotande skottskada i bröstet när han följde med en malaysisk icke-statlig organisation för att leverera humanitärt bistånd.
Deraa, Homs och Damaskus, Syrien
Deraa och Homs, som var centrum för protesterna mot Bashar al-Assads regim, har varit helt isolerade. De och Damaskus var särskilt farligt för journalister 2011. Regimen har infört en fullständig mediemörkläggning, att inte beviljat visum till utländska reportrar samt deporterat dem som redan finns i landet. Tillfälliga videofilmer av den pro-demokratiska demonstrationerna som började i mars har filmats av vanliga medborgare, som riskerat sina liv. Många har fallit offer för gripanden, kidnappning, misshandel och tortyr efter överföring av videoinspelningar eller information om förtrycket. Mukhabarat (underrättelsetjänsten), shabihas (miliser) och deras it-armé har använts av regimen för att identifiera och trakassera journalister. Fysiskt våld är mycket vanligt och många bloggare och journalister har flytt landet. Omkring 30 journalister tros för närvarande vara häktade.