Inför valet i Turkiet den 14 maj uppmanar Reportrar utan gränser (RSF) alla politiska kandidater att stärka skyddet för oberoende journalister. ”President Recep Tayyip Erdogans tid vid makten har varit en katastrof för pressfriheten och det behövs en total make over”, säger RSF Sveriges ordförande Erik Larsson.
Den 14 maj går Turkiet till val för att välja både president och ett nytt parlament, men det handlar om långt mer om vem som ska styra landet de kommande åren.
– Valet handlar också om den sista flämtande lågan av demokrati ska släckas helt eller få fortsätta att lysa. De senaste tjugo åren har varit en katastrof för pressfriheten. Nu får vi hoppas att det här blir början på en total make over i landet som är känt för att bura in journalister så fort de har mage att skriva något kritiskt om regimen, säger Erik Larsson.
Den turkiska staten har den senaste tiden stramat åt villkoren för journalister. I RSFs pressfrihetsindex tappar Turkiet hela 16 placeringar jämfört med förra året och ligger nu på plats 165 av 180. Det är en plats sämre än Ryssland.
Under president Recep Tayyip Erdogans tid har attackerna mot journalister blivit allt vanligare. Så sent som för ett par veckor sedan satt 32 journalister i fängelse, enligt RSF, men sedan dess har ytterligare ett tiotal kurdiska journalister gripits. Vi räknar alltså till fler än 40 fängslade journalister och läget blir allt allvarligare.
Hundratals turkiska journalister har flytt landet och lever nu i exil i EU-länder. Men den turkiska statens armar sträcker sig utanför de egna landets gränser.
Myndigheterna efterlyser journalister orättfärdigt via Interpol och bistår inte med konsulär hjälp till de som varit kritiska. Turkiet har även krävt att EU-länder ska utlämna journalister.
Ett exempel är journalisten Bulent Kenes som bor i Sverige. Regimen hävdar att han är terrorist och hans namn finns med på den omtalade listan över personer de vill ha utlämnade för att godkänna Sveriges ansöka till Nato.
– Turkiet behöver ett nytt politiskt klimat som respekterar journalisters rättigheter och pressfrihet, både inom landets gränser och utomlands. Vi uppmanar Turkiets framtida ledare att sätta stop för de oacceptabla trakasserierna som I åratal har hotat manga turkiska journalister i påtvingad exil, säger Erol Önderoglu representant för RSF i Turkiet.
Pressfriheten i Turkiet är stukad men det går att göra något åt det, RSF har 15 rekommendationer till de politiker som i framtiden kommer att leda landet. RSF uppmanar de politiker som blir valda att aktivt försvara pressfriheten genom att återställa ett oberoende domstolsväsende.
Det är även av största vikt att de framtida politiska ledarna slutar att missbruka terrorlagstiftningen som används brett för att tysta oppositionen och journalisterna. Turkiets antiterroristlagstiftning och strafflag har använts för att åtala inte mindre än 200 mediarepresentanter i samband med deras arbete. De inkluderar minst 73 journalister som har dömts till fängelse eller böter för ”förolämpning av presidenten” sedan augusti 2014.
15 punkter för att återställa pressfriheten
1. Säkerställa rättsväsendets oberoende och självständighet.
2. Respektera företräde för rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och den turkiska författningsdomstolens avgöranden.
3. Ge domare och poliser pressfrihetsutbildning som särskilt fokuserar på Europadomstolens rättspraxis och den turkiska författningsdomstolens domar.
4. Se till att straff- och antiterroristlagar inte kan användas mot journalister och andra källor till oberoende eller kritisk rapportering och åsikter.
5. Se över brottsbalken för att garantera respekten för pressfriheten: upphäva artiklarna om ”förolämpning av presidenten” och ”nedvärdering av statliga institutioner”.
6. Stärka lagstiftningen om rätten till tillgång till information som innehas av staten.
7. Förstärka lagstiftningen om skydd av journalister mot SLAPPs (stämningsansökningar).
8. Garantera oberoende och opartiskhet för de organ som ansvarar för reglering av medierna.
9. Inrätta ett öppet regelverk för att förhindra politisk inblandning i medieägandet.
10. Systematiskt och offentligt fördöma fysiska attacker mot journalister och se till att alla attacker blir föremål för systematiska brottsutredningar så att förövarna identifieras och åtalas.
11. Fördöma i starkaste ordalag verbala attacker mot journalister och försök att misskreditera dem från politiker av alla kategorier, inklusive attacker från medlemmar av det egna partiet.
12. Sluta med den olämpliga användningen av internationella förfaranden (inklusive röda notiser från Interpol och förfrågningar om internationellt rättsligt samarbete) som riktar sig mot utländska journalister eller journalister som har flytt landet.
13. Svara på frågor och förfrågningar om information från medierna på ett öppet och rättvist sätt, vilket kommer att bidra till att säkerställa en pluralistisk, korrekt och balanserad mediebevakning.
14. Se över praxis och hur parlamentsutfrågningar fungerar för att se till att frågor som parlamentsledamöter ställer till regeringen, särskilt frågor som rör pressfrihet, behandlas effektivt och inte ignoreras.
15. Stärka den roll som parlamentariska undersökningskommissioner spelar när det gäller situationen för medierna och mord på journalister.
Foto: RSF