Pressfrihetens fiender blir fler!

Många journalister har dödats i krigszoner som Somalia och Syrien. Statistiken visar att en nyhetsreporter dör var femte dag. Reportrar utan gränser presenterade också en uppdaterad lista av ” pressfrihetens fiender”, en lista som har vuxit sig allt längre och innefattar nu 41 namn. Auktoritära regimer och beväpnade grupper gör allt för att kväsa informationsfriheten, för att ingen skulle vittna till deras brott eller göra sina röster hörda.

De fyra första månaderna var extra våldsamma för nyhetsreporter, speciellt i arabländer där protester och politiska åsikter kvästes. Nya pressfrihetsfiender De första fyra månaderna i år har visat världen att pressfrihetens fiender, som exempelvis Syriens Bashar Al-Assad och Somalias islamistmiliser, är kapabla att begå brott mot mänskligheten. Revolterna under 2011 lyckades störta frihetsfiender som Libyens Muammar Gaddafi och Yemens Ali Abdallah Saleh.

Sex nya ”namn” har lagts till listan 2012: Boko Haram, en islamistgrupp som sprider terror i Nigeria; Egyptens militärråd ”Supreme Council of the Armed Forces”, vilket har tagit över från den störtade diktatorn Hosni Mubarak som pressfrihetsförtryckare; Somaliens informationsminister som är ansvarig för trakasserier och hot mot medier, Vasif Talibov, ledare av den autonoma republiken av Nakhchivan; Pakistans säkerhetstjänst; och Kim Jong-un som tog över rollen som diktator efter sin far, Kim Jong-il.

En trend är att det fria ordet i flera länder hotat från mer än ett håll. Sex länder har idag två pressfrihetsfiender. Somalia har islamistgruppen Al-Shabaab och informationsministern. Pakistan har talibanerna och säkerhetstjänsten. Azerbaijan har presidenten Ilham Aliev och Nakchitjevan diktator Taalibov, som har förvandlat den autonoma republiken till ett laboratorium för repressiva metoder som Aliev använder för resten av landet. Ryssland har inte bara Vladimir Putin, utan också Tjetjeniens president, Ramzan Kadyrov som har en förtjusning för starka ord och gester. Palestina har både palestinska myndigheterna på västbanken och Hamas i Gaza, både använder sina säkerhetsstyrkor för att trakassera journalister.

Och slutligen, den islamiska republiken Iran som har både högsta ledaren Khamenei och presidenten Ahmedinedjad som trots deras rivalitet, kommer överens om att tysta medierna. Burmas president Thein Sein kan komma att tas bort från listan ifall han lyckas bevisa att han är reformist och demokrat.

Colombianska vänsterguerillan FARC har varit på listan i många år, men togs bort från listan för en liten tid sen efter att de hade dragit ner på aktiviteter som riktades mot journalister. Nu anklagas FARC för den franska frilansjournalisten Roméo Langlois försvinnande 28 april, när FARC attackerade militärens anti-drog operation som Langlois bevakade. Reportrar utan gränser följer utveckling i fallet noga, och med en passande försiktighet.

Pressfrihetsorganisationen uppmärksammade hans fall på pressfrihets dagen 3 maj. Frilansjournalister, en växande skara som bevakar krig, har betalat ett högt pris de senaste fyra månaderna. Reportrar utan gränser vill särskilt uppmärksamma medborgarjournalisters arbete som repressiva regimer till vilket pris som helst vill kväsa. Kameramän och nyhetsfotografer är måltavlor för repressiva regimer som vill stoppa att bilder från länderna kommer ut. Efter revolterna under den arabiska våren, beslutade Reportrar utan gränser att de skulle assistera de nya regimerna i regionen under deras utveckling till demokratier.

Ett kontor har öppnats i Tunisien, och ett annat är på väg att öppnas i Libyen där organisationen hoppas på att uppmuntra regerings arbete till att bilda en fri och pluralistisk press. Men den arabiska våren har inte uppfyllt alla löften och vi måste vara uppmärksamma på att å ena sidan nya regimerna försöker kalla de nya protesterna för ”terrorister” och å andra sidan protestanternas odemokratiska krav.

Reportrar utan gränser uppmanar nyhetsmedierna att starta en debatt om säkerheten för de fixare och lokala journalister som de anlitar. Och att också diskutera säkerheten för människorna de intervjuar. Uppmanar regeringar att tillämpa internationella överenskommelser om journalisters säkerhet på ett effektivt sätt. Fem år efter att FN:s säkerhetsråd beslutade om resolution 1738, behövs en rapport som beskriver vilka steg de har tagit för att genomföra den. Regeringarna måste acceptera sitt ansvar och sina förpliktelser under paragraf 6 och 7 och göra sitt yttersta för att förhindra kränkningar av den internationella humanitära lag mot journalister och för att sätta stopp för sådana kränkningar. Begär en översyn av Internationella brottmålsdomstolens stadgar i syfte att ge särskilt skydd för journalister, som en särskild civil kategori, liknande till det särskilda skyddet de tillhandahåller för biståndsarbetare. Uppmanar regeringarna att snabbt införa handlingsplanen för journalisternas säkerhet och beslutet om journalisternas säkerhet och frågan om straffrihet som utarbetades av UNESCO i mars.