Pressfrihetsindex
Varje år sedan 2002 publicerar Reportrar utan gränser ett pressfrihetsindex. Indexet rankar 180 länder och regioner utifrån situationen för pressfrihet och frihet för journalister. Det är en ögonblicksbild av situationen för pressfriheten baserad på fem indikatorer: ekonomisk kontext, rättsligt ramverk, sociokulturell kontext, säkerhet och politisk indikator.
Indexet har funnits sedan 2002 och används av såväl de internationella organisationerna EU, FN och OECD, som av företag och staters regeringar och opposition. RSF:s pressfrihetsindex är ett viktigt verktyg för påverkan.
– När ett land faller i vårt index blir det omöjligt för auktoritära ledare att blunda och vi kan ta en diskussion om varför pressfriheten i det enskilda landet har försämrats, säger RSF Sveriges talesperson Erik Larsson.
Pressfrihetsindex 2026 – global pressfrihet på rekordlåg nivå
I år är det 25 år sedan Reportrar utan gränsers (RSF) pressfrihetsindex publicerades för första gången. Årets index visar att den globala pressfriheten har sjunkit till sin lägsta nivå sedan mätningarna inleddes. Över hälften av världens länder befinner sig i kategorierna ”svår” eller ”mycket svår”.
Journalistik kriminaliseras
För första gången i pressfrihetsindexets 25-åriga historia hamnar över hälften av världens länder i kategorierna ”svår” eller ”mycket svår” när det gäller pressfrihet. Genomsnittspoängen för de 180 länder och territorier som ingår i rankningen har aldrig varit så låg.
Sedan 2001 har en alltmer omfattande och restriktiv lagstiftning – särskilt kopplad till nationell säkerhet – successivt urholkat rätten till information, även i demokratiska länder. Indexets juridiska indikator har försämrats mest under det senaste året, vilket tydligt visar att journalistik i allt högre grad kriminaliseras världen över.
I Nord- och Sydamerika har situationen förändrats avsevärt. USA har fallit sju placeringar, och flera latinamerikanska länder sjunker djupare ned i en spiral av våld och repression.
– Pressfriheten befinner sig på sin lägsta nivå på 25 år. Det mest oroande är att lagar nu används som vapen. Journalistik kriminaliseras i allt större utsträckning – inte bara i diktaturer, utan också i demokratier, säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser Sverige.
Viktiga slutsatser från RSF:s pressfrihetsindex 2026
- Genomsnittspoängen för världens länder och territorier har aldrig varit så låg. För första gången i indexets 25-åriga historia befinner sig mer än hälften av världens länder i kategorierna ”svår” eller ”mycket svår” pressfrihet.
- Av de fem indikatorer som används för att bedöma pressfrihet globalt – ekonomiska, juridiska, säkerhetsmässiga, politiska och sociala förhållanden för journalistik – är den juridiska indikatorn den som har försämrats mest i år.
- USA har fallit sju placeringar, och andra länder i Amerika, såsom Ecuador och Venezuela, har rasat i rankningen.
- Norge behåller förstaplatsen för tionde året i rad, medan Eritrea ligger sist för tredje året i följd.
- Syrien efter Assad står för årets största förbättring och har klättrat 36 placeringar i 2026 års index.
Den lägsta genomsnittspoängen på 25 år
Sedan RSF började publicera sitt pressfrihetsindex för 25 år sedan har pressfriheten gradvis försämrats. Denna utveckling syns tydligt på indexets karta, som blir allt rödare för varje år.
Journalister dödas och fängslas fortfarande för sitt arbete, men metoderna som används för att undergräva pressfriheten förändras. Journalistiken kvävs av ett alltmer fientligt politiskt klimat, försvagas av en sviktande medieekonomi och trängs tillbaka av lagar som används som vapen mot pressen.
Över hälften av världens länder hamnar nu i kategorierna ”svår” eller ”mycket svår” när det gäller pressfrihet.
För första gången på 25 år:
- Den genomsnittliga totalpoängen för länderna i pressfrihetsindex har aldrig varit så låg.
- I över hälften av världens länder och territorier (52,2 procent) klassas pressfriheten som ”svår” eller ”mycket svår”. År 2002 utgjorde denna kategori en liten minoritet (13,7 procent).
- År 2002 levde 20 procent av världens befolkning i ett land där pressfriheten klassades som ”god”. Tjugofem år senare lever mindre än 1 procent av världens befolkning i ett land som tillhör denna kategori.
Sverige
Sverige faller en placering och ligger på plats fem i årets index.
– I Sverige har en mängd lagar och lagförslag påverkat pressfriheten negativt. Vi ser även ett mycket tuffare klimat. Fler väljare rör sig mot ytterkanterna och det är ett välkänt fenomen att ju radikalare människor blir, desto hårdare kritiseras etablerade medier och public service. Det är oroande, säger Reportrar utan gränsers talesperson Erik Larsson.
Krig och begränsad tillgång till information
I vissa länder, såsom Irak, Sudan och Jemen, är återkommande väpnade konflikter den främsta orsaken till den försämrade pressfriheten. Pågående krig har haft en särskilt tydlig påverkan i år, inte minst i Palestina, där Benjamin Netanyahus regering i Israel – som har fallit fyra placeringar i årets index – fortsätter krigföringen.
Sedan oktober 2023 har mer än 220 journalister dödats i Gaza av den israeliska armén, däribland minst 70 medan de utförde sitt arbete. Liknande utveckling syns i Sudan (-5) och Sydsudan (-9).
På andra håll har pressfrihetens situation knappt förändrats, eftersom diktatoriska regimer håller utvecklingen i ett dödläge. Detta gäller exempelvis Kina, Nordkorea och Eritrea, där journalisten Dawit Isaak har hållits fängslad utan rättegång i 25 år.
Östeuropa och Mellanöstern är fortfarande världens två farligaste regioner för journalister, vilket de har varit i 25 år. Detta återspeglas i Vladimir Putins Ryssland, som har fortsatt sitt anfallskrig mot Ukraina och alltjämt är ett av världens sämsta länder för pressfrihet (plats 172 av 180). Iran (-1 placering, plats 177) ligger också kvar nära botten i rankningen, präglat av regimens repression och det USA-israeliska kriget på dess territorium.
Informationsutrymmet i vissa länder har krympt under de senaste 25 åren till följd av politiska förändringar och alltmer repressiva regimer. Detta gäller särskilt Hongkong (-122), sedan Peking skärpt sin kontroll över territoriet, El Salvador, som har tappat 105 placeringar sedan 2014 och inledningen av kriget mot maras (gäng), samt Georgien, som har fallit 75 placeringar i takt med att tillslagen mot pressen intensifierats under de senaste åren.
Den största nedgången i 2026 års index (-37) noterades i Niger (plats 120), vilket understryker de senaste årens försämring av pressfriheten i Sahelregionen. Angrepp från väpnade grupper och styrande militärjuntor har kraftigt begränsat rätten till balanserad rapportering från olika källor.
I Mellanöstern får Saudiarabien (-14) betala priset för myndigheternas upprepade våldshandlingar mot journalister under 2025, däribland avrättningen av Turki al-Jasser.
Bashar al-Assads diktaturs fall i december 2025 och den efterföljande politiska övergången har lyft Syrien från plats 177 till 141, efter år som ett av de tio lägst rankade länderna i indexet.
Den juridiska indikatorn faller till följd av missbruk av nationella säkerhetslagar
Tjugofem år efter attackerna den 11 september 2001 i USA har en utvidgning av begreppen försvarshemligheter och nationell säkerhet blivit ett sätt att förbjuda rapportering om frågor av allmänintresse i många länder. Denna trend, som är särskilt utbredd i auktoritära regimer, har också fått fäste i demokratier och går ofta hand i hand med rättsliga övergrepp mot journalister, inte minst i terrorismbekämpningens namn.
I länder där en oberoende press inte tillåts har Vladimir Putins Ryssland blivit särskilt skickligt på att använda lagar om terrorism, separatism och extremism för att begränsa pressfriheten. I april 2026 sitter 48 journalister fängslade i landet. De som vill fortsätta sitt arbete har tvingats i exil, där de fortfarande inte undgår rättslig förföljelse, eftersom den sträcker sig långt utanför landets gränser.
Denna typ av instrumentalisering av nationella säkerhetslagar förekommer även i Belarus, Myanmar, Nicaragua och Egypten. Fram till den 13 april var Sandra Muhoza den enda kvinnliga journalisten som var frihetsberövad i Afrikas stora sjöregion under 2026. Hon står åtalad i Burundi för att ha ”undergrävt statens territoriella integritet” – en anklagelse som ofta används i regionen. I Etiopien har fyra journalister suttit fängslade i tre år, anklagade för terrorism.
Även i demokratiska länder dras den lagstiftande snaran åt kring pressen. I Japan (plats 62) fortsätter lagar om statshemligheter att undergräva journalisters arbete, inte minst eftersom skyddet för källors anonymitet och redaktionellt oberoende är otillräckligt.
I Filippinerna, en demokrati på papperet, har terrorismanklagelser använts som förevändning för att tysta oberoende reportrar, däribland journalisten Frenchie Mae Cumpio, som dömdes trots att konkreta bevis saknades – något som framkom i en RSF-utredning.
I Hongkong (plats 140) har en drakonisk nationell säkerhetslag gjort det möjligt att fängsla den oberoende publicisten Jimmy Lai, som nyligen dömdes till 20 års fängelse – det längsta straff som någonsin utdömts mot en journalist i territoriet.
I Turkiet (plats 163) är det inte bara antiterrorlagar som används för att begränsa pressfriheten. Under Recep Tayyip Erdoğan används även anklagelser som ”desinformation”, ”förolämpning av presidenten” och ”förtal av statliga institutioner” regelbundet för att slå ned på journalistik och fängsla mediearbetare.
I Nordafrika är Tunisien (plats 137) inget undantag från denna globala trend av rättslig maktanvändning, ofta kallad ”lawfare”. Landets dekretlag 54 om ”falsk information” har i praktiken lett till kriminalisering av kritisk journalistik, nedstängningar av medier och återkommande rättsprocesser. Detta visar hur rättssystemet i allt högre grad används mot journalister.
Ogrundade rättsprocesser och press på public service
Nedgången i den juridiska indikatorn förklaras också av ökningen av så kallade strategiska rättsprocesser mot offentligt deltagande (SLAPP), det vill säga ogrundade stämningar riktade mot journalister. Detta syns bland annat i Bulgarien (plats 71) och Guatemala (plats 128), där fallet José Rubén Zamora har blivit symboliskt.
I Indonesien (plats 129), Singapore (plats 123) och Thailand (plats 92) utnyttjar politiska och ekonomiska eliter ett rättssystem som inte skyddar pressen tillräckligt. Denna typ av rättsliga övergrepp förekommer även i relativt högt rankade länder, såsom Frankrike (plats 25).
Politiska åtgärder har misslyckats med att erbjuda en strukturell lösning på de många hot – både fysiska och juridiska – som journalister möter världen över. I mer än 80 procent av de analyserade länderna bedöms skyddet vara obefintligt eller ineffektivt.
Även om EU:s mediefrihetsakt (EMFA) garanterar oberoende och hållbarhet för medier – särskilt public service – inom EU, undergrävs den ofta av nationella lagförslag. Detta har skett i Ungern (plats 74) under Viktor Orbáns avgående regering, men även i bättre rankade länder som Slovakien (plats 37), Litauen (plats 15) och Tjeckien (plats 11).
Den amerikanska kontinenten präglas av politiskt våld
USA försvagas under Donald Trump
Sedan 2022 har nedgången i den samlade rankningen för de 28 länderna i Amerika (-14 poäng) varit jämförbar med utvecklingen i de två farligaste regionerna för journalister: Östeuropa–Centralasien och Mellanöstern–Nordafrika.
Trots vissa förbättringar, som i Brasilien (plats 52), har pressfriheten i regionen i hög grad påverkats av ökande våld från två aktörer: organiserad brottslighet och politiska makthavare.
USA:s president Donald Trump har gjort återkommande angrepp på pressen till en systematisk politik, vilket har lett till att landet fallit till plats 64 (-7). Gripandet av den salvadoranske journalisten Mario Guevara, som senare deporterades, har bidragit till en redan ansträngd säkerhetsmiljö präglad av polisvåld.
De drastiska nedskärningarna i den amerikanska myndigheten US Agency for Global Media (USAGM) har fått globala konsekvenser och lett till nedläggningar, avbrott och neddragningar av internationella mediekanaler som Voice of America, Radio Free Europe/Radio Liberty och Radio Free Asia – i länder där de ofta utgjort några av de sista tillförlitliga informationskällorna.
Nedgång i Latinamerika
Presidenterna Javier Milei och Nayib Bukele – Donald Trumps mest högljudda allierade i Latinamerika – har följt Vita husets linje i sin mediepolitik, med liknande resultat. Argentinas (-11) och El Salvadors (-8) nedgångar i indexet hänger samman med försämrade politiska och sociala indikatorer, vilket speglar ökad fientlighet och växande press från regeringar mot medier.
I länder där organiserad brottslighet dödar journalister rasar placeringarna kraftigt. Detta gäller Ecuador (plats 125), som har tappat 31 placeringar sedan Darwin Baque och Patricio Aguilar mördades 2025. Samma år påverkades även Peru (plats 144, -14) av mordet på fyra journalister.
Garantierna för pressfrihet i Venezuela är fortsatt mycket osäkra, trots att fängslade journalister frigavs tidigare under året.
Slutligen genomgår Kuba (plats 160) en djup kris som tvingar de få kvarvarande oberoende journalisterna att gå under jorden, medan Nicaraguas (plats 168) medielandskap ligger i ruiner, präglat av systematisk repression och en varaktig kollaps i journalisters arbetsvillkor.
Tabell med länders placeringar i index 2026
Barometern
Journalister frihetsberövas och mördas runt om i världen. RSF uppdaterar ständigt statistiken över antalet mord, försvinnanden, fängslanden och kidnappningar av journalister och mediearbetare. Statistiken baseras på data som säkerställer att varje fall är direkt kopplat till journalistiskt arbete.
Se statistiken på Reportrar utan gränsers internationella hemsida
