Den 29 och 30 maj, ställs Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammadi inför rätta för sin rapportering. Varken deras advokater eller familjer har fått se underlag till rättegången och de har inte ens fått träffa sina advokater.
– Det är en rättslig fars. En parodi på rättvisa i ett land där de religiösa ledarna fruktar en oberoende press lika mycket som kvinnor som kräver sina mänskliga rättigheter. Vi kräver att Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammadi omedelbart släpps fria, säger Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige.
De båda journalisterna riskerar att dömas till döden anklagade för att ha hotat den nationella säkerheten och spridit propaganda mot den iranska staten. Rapporteringen kring Mahsa Aminis död i september 2022 ledde till landsomfattande protester, vilket fick myndigheterna att gripa journalisterna.
Nilufar Hamedi arbetade för Shargh newspaper och rapporterade från sjukhuset i staden Kasri där Mahsa Amini låg i koma innan hon dog. Nilufar Hamedi greps den 22 september 2022 i sitt hem efter en husrannsakan.
Elaheh Mohammedi arbetade för Ham Mihan newspaper och reste till Mahsa Aminis hemstad Saqqez i nordvästra Iran för att rapportera från hennes begravning, som sedan briserade i en av de första protesterna. Hon greps den 29 september 2022.
Iran är ett av världens värsta länder då det kommer till pressfrihet. Den högste ledaren Ali Khamenei anklagar ofta de oberoende medierna för att vara manipulerade av utländska krafter. Som chef för landets viktigaste politiska, militära och rättsliga institutioner kan han beordra gripanden av journalister och döma dem till långa fängelsestraff, och till och med dödsstraff. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex ligger landet på plats 177 av 180 länder.
Den 3 maj i år tilldelades Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammadi Reportrar utan gränser Sveriges pressfrihetspris. Samma dag fick de även Unesco pressfrihetspris som även gick till journalisten Narges Mohammadi som också sitter fängslad för sin rapportering efter Mahsa Aminis död.
Foton: Privata