Kidnappad av ryska trupper den 5 mars hölls Nikita* fången i nio dagar. Han misshandlades med en järnstång, torterades med elektricitet och utsattes för en skenavrättning. Reportrar utan gränser (RSF) har kunnat bekräfta hans historia.
Nikita, en 32-årig ukrainsk fixare och tolk, togs till fånga av ryska soldater den 5 mars i centrala Ukraina. Han hölls fången i 9 dagar, lämnades i en iskall källare och torterades upprepade gånger. Nikitas berättelse är skrämmande. Han blev torterad med kniv och elektricitet, misshandlades med gevärskolvar och stålstänger i ansiktet och kroppen. Han utsattes för skenavrättningar och fick inte mat på 48 timmar.
För tillfället är han i säkerhet i en ukrainsk stad där han har berättat för RSF om kidnappningen. Han har arbetat som fixare och tolk för utländska medier sedan 2013, bland annat de franska TV-bolagen France 2 och BFMTV, och radiostationerna RFI och Radio France.
RSF började leta efter Nikita efter att ha fått veta av Radio France den 8 mars att han var försvunnen. När han släpptes fick RSF kontakt med honom via det Pressfrihetscenter, som RSF öppnat i staden Lviv.
Hans berättelse har bekräftats av intervjuer med en medlem av hans familj, med en av hans tidigare medfångar och med två journalister från Radio France. Läkare har bekräftat den fysiska misshandel som han utsattes för, i synnerhet blåmärken och andra skador på hans ben där han fick elektriska stötar.
RSF planerar att anmäla kidnappningen och tortyren till Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare. En anmälan har redan tidigare lämnats in.
– Det vittnesmål vi fått av Nikita bekräftar att ryska trupper begår krigsförbrytelser mot journalister. Flera journalister har redan skadats och dödats i attacker. Vi har redan anmält Ryssland till den internationella brottmålsdomstolen och kommer vidarebefodra Nikitas vittnesmål till åklagaren, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige.
Trots att han är traumatiserad är Nikita fast besluten att fortsätta arbeta som fixare för att hjälpa till att förverkliga rätten till nyheter och information. Det är hans sätt att bidra till sitt lands frihet eftersom han säger att han inte är bra på att använda vapen.
Nikitas historia Den 5 mars följde Nikita med ett Radio France-team på en reportageresa i centrala Ukraina, inte långt från byn där hans familj hade sökt skydd. På hotellet där de bodde fick han veta att vägen till hans familjs by var öppen. Eftersom bombningarna var intensiva i regionen bestämde han sig för att göra en snabb resa för att se om hans familj fortfarande var där och evakuera dem. Han lånade teamets bil.
Nikita blev överfallen av en rysk spaningsenhet i utkanten av en skog medan han körde med en “Press”-skylt uppsatt på bilens framsida. Mellan 30 och 40 skott från automatvapen avlossades mot hans bil. Han accelererade för att komma undan men körde in i ett träd. Räddad av krockkudden skrek han att han var civil, visade sina händer för att bevisa att han var obeväpnad och klev ur bilen. Sex soldater, var och en med ett vitt band fäst runt ett ben, grep honom, kastade honom till marken, sökte igenom honom och misshandlade honom. Han skrek hela tiden att han var civil men de verkade tro att han var en soldat som agerade som en scout för att vägleda artillerield.
Efter att ha dragit mössan över ögonen tog soldaterna Nikita till ett hus några minuters promenad bort. När de sökte i hans telefon hittade de information relaterad till hans arbete som fixare – om att leta efter skottsäkra västar och planera rutter – som gjorde dem misstänksamma. De drog ut honom ur huset, slog honom mot en yttervägg, drog upp hans mössa, skrapade hans öga med ett knivblad, körde det nerför kinden och hotade att skära hans ansikte. Han förklarade att han var fixare och tolk för utländska journalister, men de slog honom upprepade gånger med automatgevärskolvar, i ansiktet och på kroppen. Nikita kände bitar av tänder i munnen och hostade upp blod. Soldaterna kastade honom i ett dike, bredvid en död hund, och utsatte honom för en skenavrättning. En soldat låtsades att han ville kontrollera att hans pistol fungerade och avlossade ett skott som snuddade vid Nikitas huvud.
Soldaterna tog honom sedan till ett läger i skogen cirka tio minuters promenad bort. Med mössan neddragen över ögonen igen kunde Nikita inte se men vad han hörde verkade lägret bestå av mer än 100 soldater, pansarfordon och artilleri. De band honom vid ett träd, stal hans vigselring och tog av honom skorna. På eftermiddagen slog soldaterna Nikita igen med gevärskolvar och stålstänger på benen. Han förlorade medvetandet flera gånger. Han sa att soldaterna verkade göra detta för nöjes skull.
Med ögonbindel, halvt chockad, flyttades Nikita och knöts till ett annat träd, och senare till ytterligare ett. Han tillbringade nästan tre dagar i skogen, bunden med händerna bakom ryggen vid träden. Den 6 mars förhördes han av en soldat som han förstår är en överste. Nikita fick frågor om sitt arbete. Han tillbringade ytterligare två dagar bunden i skogen. De slutade slå honom och andra civila bands bredvid honom. En av dem, som senare släpptes samtidigt som Nikita, kontaktades av RSF och hjälpte till att bekräfta Nikitas berättelse.
Nikita och två andra fångar fördes i en pansarbil den 8 mars till en plats cirka 40 minuter bort. Vid ankomsten drog soldater ut honom ur fordonet, kastade honom till marken, en soldat satte sig på hans rygg och han fick samma frågor som i skogen. Soldaterna trodde att han var en spion som använde sitt jobb som fixare som täckmantel.
En soldat rullade upp Nikitas högra byxa till knäet och en annan gav honom elektriska stötar. Med ansiktet pressat mot marken kunde Nikita inte se vilket instrument som användes för att ge honom de elektriska stötarna, men han räknade till tre eller fyra stötar, som var och en varade i fem till tio sekunder. Smärtan var så stark att varje sekund kändes som en evighet. De andra två civila torterades också. Den som RSF kontaktade sa att en påse lagts över hans huvud för att hindra honom från att andas, och att han misshandlats mycket våldsamt.
Soldaterna tvingade Nikita att skriva under ett brev där han förklarade sitt stöd för den ryska armén och invasionen av Ukraina. Han och de andra två civila fördes sedan – bundna och med ögonbindel – till källaren i ett hus vars golv var fyllt med vatten. De lämnades där i två dagar tills de, efter att ha bett sina vakter att föra dem till en mindre kall plats, till sist flyttades. Den 10 mars fördes de till källaren i ett annat hus, där de fick sällskap av en annan fånge, en före detta hög ukrainsk tjänsteman. I huset förhördes de fyra fångarna av en annan sorts soldater. Nikita kunde bara se deras ben och stövlar, men det var tillräckligt för att han skulle inse att de inte ingick i något stridsförband. Deras rena, polerade stövlar och välstrukna byxor antydde att de kunde vara FSB- eller GRU-medlemmar.
Den 12 mars fick fångarna beskedet att de skulle släppas nästa dag. Och den 13:e blev de verkligen fria. Nikita släpptes i en skog efter en timmes bilfärd. Han trodde att de skulle avrätta honom och han sprang. Men han hörde inga skott och nådde en väg. Efter att ha blivit stoppad av andra ryska soldater på vägen fruktade han att han skulle bli kidnappad igen. Men han lyckades ta sig in i en bil med civila ukrainare.
– Om ni inte tar med honom, sa en soldat till de motvilliga civila, skjuter vi honom på plats.
Nikita har fortfarande blåmärken över hela kroppen, ett svullet ben och svårt att röra händerna till följd av elchockerna. Läkaren som undersökte honom hittade blodutgjutningar på hans huvud och kropp, en svullnad på höger ben och domningar i armar och ben som kan vara resultatet av elektriska stötar. Läkaren noterade att Nikitas skador tillfogades av den ryska armén och gick så långt att han drog slutsatsen att han hade ådragit sig “kriminellt trauma”. Nikita återhämtar sig nu. Hans familj lyckades fly.
*Av säkerhetsskäl ett fingerat namn.