Rapporten undersöker de grundläggande orsakerna till jihadisternas systematiska hat mot journalister liksom den totalitära ideologi som begär att reportrar har att välja mellan att foga sig eller bli mördade. Terrorgruppernas propagandamaskineri är mycket utvecklat och rapporten belyser vilka strategier som används för att vinna sympatier genom att förbjuda oberoende granskningar.
Rapporten tar avstamp i den svarta lista med elva journalister, tecknare och intellektuella som publicerades i al-Qaidas påkostade tidning ”Inspire” under våren 2013. Med på listan finns Ayaan Hirsi Ali och Salman Rushdie, liksom Charlie Hebdos redaktör Stéphanie Charbonnier – en av dem som dödades vid attacken i Paris den 7 januari 2015. På listan finns också den svenske konstnären Lars Vilks, som bara några veckor efter attentatet mot Charlie Hebdo utsattes för en väpnad attack under en yttrandefrihetskonferens i Köpenhamn. Två människor dog, men Vilks klarade sig tack vare sina livvakter.
– Jihadismen är en av pressfrihetens värsta fiender, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser. Attacken mot Charlie Hebdo visar att utvecklingen har lett oss till en punkt där det jihadistiska hotet mot yttrandefriheten är globalt. Det kommer inte att vara möjligt att skydda journalister, och i förlängningen alla världens människor, om det inte finns en gemensam strategi för att bekämpa den här typen av hatfyllda ideologier. Att bevara press- och yttrandefrihet är helt klart en av de viktigaste utmaningarna mänskligheten står inför just nu.
I Reportrar utan gränsers rapport beskrivs också de elva ”budord” för journalister som Islamiska staten proklamerade i den syriska provinsen Deir Ezzor i oktober 2014. Den första regeln är att journalister måste svära trohet mot kalifen. Ytterligare en regel förbjuder journalister att arbeta för tv-kanaler som ”är i krig mot muslimska länder”. Journalister får inte publicera artiklar utan att först få godkännande från IS:s mediekontor. Reportern hålls personligen ansvarig för överträdelser av reglerna.
Oberoende journalister som rapporterar om Islamiska staten betraktas som fiendesoldater som är legitima mål för likvidering. Vissa experter konstaterar att IS inställning till medier går tillbaka till en jihadistisk skrift från 2007, ”The Management of Savagery” (ung. Brutalitetens organisering), som kan beskrivas som en islamistisk Mein Kampf. Skriften hänvisar ofta till medier – men alltid i termer av ett informationskrig.
Islamiska statens mediestrategi har två inriktningar. Den första är propaganda, vilket inkluderar sofistikerade filmer som produceras av mediabrigader. Den andra är arresteringar, kidnappningar, avrättningar och mord.
– Det är med en skrämmande effektivitet och målmedvetenhet som Islamiska staten agerar mot dem som kritiserar eller granskar dem, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser. Det finns områden i världen idag som i princip är omöjliga att rapportera ifrån. Vi kan inte låta röster tystna på det viset om vi vill ha en trygg och stabil värld i framtiden.