En tidigare amerikansk diplomat i Eritrea konstaterar att goda relationer och förtroende med Eritrea inte fungerar. Företrädare för en rad yttrandefrihetsorganisationer påminner om detta i fallet med den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak som i dag suttit fängslad i 21 år, längre än någon annan journalist i världen.
”Min tid i Eritrea lärde mig att konfrontation, och inte kompromiss, är den bästa metoden när man har med sådana regimer att göra.” Så skriver den amerikanske diplomaten Steve Walkers.
Han sammanfattar sina år som USA:s chargé d’affaires i Eritreas huvudstad Asmara i en artikel i The Atlantic (5/9). Och han är mer frispråkig än sina svenska kollegor.
Under de decennier som gått sedan journalisten Dawit Isaak och flera av hans kollegor fängslades utan rättegång 23 september 2001 har vi fått höra att det svenska utrikesdepartementet (UD) vänder på alla stenar i arbetet för att få Dawit fri. Frågan om vår nya utrikesminister kommer säga samma sak, den tionde som får fallet Dawit Isaak på sitt bort.
För så mycket mer hörs inte från UD. Nästan allt är hemligt. Desto mer intressant då vad Steve Walker skriver.
”Vi diplomater brukar säga att inget problem är för stort för att lösa med genomtänkt engagemang och förhandlingar. Oftast stämmer det. Men det fungerar inte i länder som Eritrea”, är hans bistra slutsats.
Härhemma har vi genom åren fått höra just hur viktigt det är att bygga relationer och förtroende med Eritrea. Sådant älskar den eritreanska regimen, enligt Steve Walker.
Genom att hänvisa till samtal och möten ger regimen sken av öppenhet och att de går att resonera med. Men, skriver han, det hindrar inte regimen från att terrorisera sin befolkning och destabilisera hela regionen.
Dawit Isaak och hans kollegor är ett övertydligt exempel på den terrorn. De är de journalister som hållits fängslade längst i hela världen.
Skulden är enbart Eritreas, men vad Sverige gjort och inte gjort för sin medborgare är viktigt. I oktober lägger riksdagens oberoende granskningskommission fram sin rapport om vad UD har gjort för Dawit Isaak och den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai.
En sådan genomlysning krävde Reportrar utan gränser redan 2016. Att den nu faktiskt görs är viktigt.
Hur mycket av rapporten som blir offentlig vet vi inte ännu, men det är en granskning båda dessa svenska yttrandefrihetsfångar förtjänar.
Framför allt förtjänar de sin frihet. Omedelbart.
Publicerad i Dagens Nyheter den 23 september 2022
Foto:Kalle Ahlsén