Reportrar utan gränser får observatörsstatus vid ACHPR

Foto: Björn Tunbäck

Kommissionens möten är öppna och samlar hundratals delegater och åhörare när de hålls vår och höst. Men till skillnad från åhörarna får observatörerna uttala sig under mötena och delta i de officiella överläggningarna. Det finns flera möjliga tillfällen under sessionerna. De brukar hålla på under cirka två veckor. Först avhandlas det allmänna läget för mänskliga rättigheter i enskilda länder. Där uttalar sig observatörerna. Staternas delegater svarar. Här finns en länk till vad organisationen East and Horn of Africa Human Rights Defenders (EHAHRD) sade under den punkten i veckan. Senare under sessionerna avhandlas olika områden specifikt; dödstraffet, fängelsevillkor, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter och rättigheter för människor med funktionsnedsättning osv. Tack vare vår nya status kommer vi under kommande möten troligen att tala under både yttrandefrihetspunkten och den om det allmänna läget.

Förutom vi fick ytterligare ett tiotal organisationer observatörsstatus. Grundkravet är att gruppen arbetar för samma mål som den afrikanska människorättsstadgan. Några exempel: en organisation från Benin som arbetar för rätten till social och ekonomisk utveckling. Två organisationer för Hiv-positivas rättigheter i Sydafrika och DR Kongo. En schweizisk grupp för rätten till rent vatten och en algerisk för stöd till offer för politiskt våld. Som observatör kan man också skicka in officiella rapporter till Kommissionen. Dessutom förväntas man göra det med vissa mellanrum.

EHAHRD är en av de organisationer vi börjat samarbeta med när det gäller Dawit Isaak. De stödjer oss fullt ut och ger oss praktiskt stöd. De är erfarna och respekterade och har ett nätverk av organisationer i Östafrika knutna till sig.

Även organisationen Institute for Human Rights and Development in Africa stödjer oss officiellt i vårt juridiska ärende om Dawit Isaak. De är baserade i Gambia. Förut arbetade juristen Sheila Keetharuth vid institutet. Hon är numera specialrapportör för mänskliga rättigheter i Eritrea utsedd av FN:s råd för mänskliga rättigheter. I juni förra året kom hon med sin första, mycket kritiska, rapport om Eritrea. Nu i juni presenteras nästa. Hittills har Eritrea vägrat släppa in henne i landet.

Det finns dock vissa tecken på en ändrad attityd från Eritrea. De har öppnat sig för ett visst samarbete med FN och vill dessutom på nytt ha en representant i Afrikanska unionen. I mitten av april släppte de också en grupp politiska fångar från Kerenregionen. Det är mycket välkommet när politiska fångar släpps, men vart det leder och hur långt öppenheten kommer att gå återstår att se.

En mycket viktig slutsats av våra dagar i Luanda är den tydliga uppmaningen till oss att fortsätta vårt arbete för Dawit Isaak både härhemma och i afrikanska fora. Det fick vi höra från både de människorättsorganisationer, de jurister och även de representanter för stater och AU som vi talade med. Att få höra det ger hopp och dessutom styrka.