Reportrar utan gränser (RSF) reagerar med lättnad, efter domen mot den svenska journalisten Henrik Evertsson. Hans journalistiska arbetet har lett till nya upptäckter som föranleder vidare undersökning kring Estoniakatastrofen 1994 då 852 personer dog.
Under måndagen den 8 februari föll domen mot den svenska journalisten Henrik Evertsson efter dokumentärserien ”Estonia – fyndet som ändrar allt”, där han och ROV-operatören Linus Andersson filmade vraket av M/S Estonia på Östersjöns botten. Domstolen friar Henrik Evertsson och Linus Andersson från alla anklagelser om att de brutit mot den gravfrid som omgärdar vraket.
– Det är en otrolig lättnad att domen ser till det journalistiska arbete Henrik Evertsson genomfört och de resultat som dokumentärserien gett, i form av nya dykningar och utredningar, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige (RSF Sverige).
I dokumentärserien framkommer det att det finns ett fyra meter stort hål i skrovet på det förlista passagerarfartyget Estonia. Efter att dokumentärserien visats på Discovery Network har Statens Haverikommission bett att få se allt material.
Regeringarna i Sverige, Finland och Estland vill göra nya dykningar vid Estonia. Sveriges regering har också lagt fram ett förslag som skulle ogiltigförklara den lag som Henrik Evertsson och Linus Andersson anklagades för att ha brutit mot.
– Journalister måste kunna undersöka känsliga ämnen. Det är vad undersökande journalistik handlar om. Det är därför bra att domstolen i Göteborg väljer att gå på försvarets linje, säger Jarmo Mäkelä, ordförande för RSF Finland
M/S Estonia förliste den 28 september 1994 och 852 personer från 17 länder drunknade. Det är den största havsolyckan i Östersjön i fredstid någonsin. Enligt den officiella versionen sjönk fartyget sedan bogvisiret öppnats upp under kraftig storm.
Sedan 1995 skyddas vraket av ett avtal mellan Sverige, Finland och Estland som förbjuder dykning på vraket, som i avtalet klassas som en grav. Henrik Evertsson and Linus Andersson var medvetna om detta när de beslutade sig för att filma vraket.
Henrik Evertsson har själv sagt att han intervjuade flera personer som ställde sig tveksamma till den officiella versionen till varför fartyget förliste. Rent journalistiskt ansåg Henrik Evertsson att det därför var viktigt att filma vraket.
– Det råder ingen tvekan om att Henrik Evertsson verkat för allmänintresset. Han har svarat på många av de omkomnas familjers önskan om en vidare undersökning om vad som hände den där natten i september 1994. Dagens friande dom är en seger för undersökande journalistik, säger Pavol Szalai, ansvarig för Europeiska unionen och Balkan på RSF i Paris, Frankrike.
M/S Estonia ligger på internationellt vatten och avtalet för att skydda vraket är påskrivet av alla länder kring Östersjön, utom Tyskland. Detta var Henrik Evertsson och Linus Andersson medvetna om när de i arbetet med dokumentärserien bestämde sig för att filma vraket och valde att färdas på ett tyskregistrerat fartyg. De dök aldrig själva på vraket, utan filmade med hjälp av en fjärrstyrd kamera, som inte heller trängde in i vraket.
Filmarbetet skedde under övervakning av den finska kustbevakningen som inte ingrep. Kaptenen på det finska fartyget vittande också mot Henrik Evertsson och Linus Andersson under rättegången.
Sverige rankas på plats 4 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.