Evgueni, Brent, Maks, Pierre, Oleksandra, Oksana, Mantas och Frédéric. Åtta journalister, två kvinnor och sex män. Alla har de mist livet under de första sex månaderna av den ryska invasionen av Ukraina. Reportrar utan gränser (RSF) påminner om att det är ett krigsbrott att döda en journalist som bevakar ett krig.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022 har journalisterna befunnit sig vid fronten. Reportrar utan gränser (RSF) har hittills räknat till en  46 attacker som alla kan räknas som krigsförbrytelser relaterade till pressfrihet.

Fler än hundra journalister har varit måltavlor för attackerna. Bland dem har åtta journalister dödats, några av dem medvetet, av ryska styrkor. RSF har lämnat in sex anmälningar till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Ukrainas allmänna åklagare.

De åtta journalister som dödats i Ukraina under invasionens sex första månader

Evgueni Sakoun, Kyiv Live TV, 49 år gammal – 2022-01-03
En vecka efter invasionen början dog Evgueni Sakoun, fotograf för den lokala ukrainska kanalen Kyiv Live TV, när den ryska armén bombade tv-och radio-tornet i den ukrainska huvudstaden. Han skulle bli den första av en rad journalister som dödats i tjänst, under invasionen. I spillrorna av det bombade tornet identifieras hans kropp med hjälp av hans presskort.

Brent Renaud, dokumentärfilmare, 50 år gammal – 2022-03-13
Söndagen den 13 mars sköts den amerikanske dokumentärfilmaren Brent Renaud till döds i sin bil, nära staden Irpin. Brent Renaud dog av ett nackskott.

Reportern Juan Arredondo som följde med honom skadades och lades in på sjukhus. Dokumentärfilmaren Brent Renaud var van vid att arbeta i krigszoner och hade tidigare varit ibland annat Afghanistan och Irak, innan han reste till Ukraina på egen hand. Brent Renaud var den första utländska journalist som miste livet efter invasionen, när han rapporterade om en civilbefolkning på flykt från den ryska arméns offensiv mot den ukrainska huvudstaden.

Maks Levin, fotojournalist, 41 år gammal – 2022-03-13
Maks Levin var en erfaren reporter som länge bevakat kriget i Ukraina. Som frilansjournalist och ofta anlitad reporter av den välkända ukrainska nyhetssajten LB.ua och nyhetsbyrån Reuters följde han både soldater i krig och de människor som drabbas av det. Hans bilder har prytt omslagen Der Spiegel i Tyskland, i Time Magazine och Wall Street Journal i USA.

Maks Levin försvann den 13 mars. Hans kropp hittades tillsammans med kroppen av hans följeslagare, vän och fd soldat, Oleksiy Tchernychovs, den 1 april i en skog i norra Kyiv, nära Houta-Mejyhirska. Efter en utredning som gjordes några veckor senare av RSF på plats i Ukraina, fann man brottsplatsen och en av kulorna som dödade Maks Levin. Den informationen och de bevis som RSF säkrade visar att Maks Levin avrättats av ryska soldater.

Pierre Zakrzewski och Oleksandra Kouvchinova, Fox News,
55 år och 24 år gammal – 2022-03-15
Den 14 mars 2022 besköts ett team från Fox News i staden Horenka, inte långt från Kyiv. Den fransk-irländska fotografen Pierre Zakrzewski och den ukrainska fixaren Oleksandra Kouvchinova dog båda av skadorna från beskjutningen, och bekräftades döda tisdagen den 15 mars.

Pierre Zakrzewski var en garvad journalist, van vid konflikter. Under sina trettio år på fältet hade denne före detta krigsfotograf baserad i London rest till Irak, Afghanistan och Syrien. Oleksandra Kouvchinova, en ung journalist känd för sitt mod och sin professionalism, hade arbetat som fixare för Fox News i nästan en månad. Hon hjälpte teamet att resa runt i landet och hitta källor till deras reportage.

Oksana Baoulina, The Insider, 43 år gammal – 2022-03-23
Oksana Baoulina var en av få ryska journalister baserade i Ukraina som arbetade kvar efter invasionen den 24 februari. Den sista dagen i livet twittrade hon: ”Krig är inte ett misstag, krig är ett brott.”

Hon var tidigare producent för den ryska antikorruptionsstiftelsen (FBK), grundad av den fängslade ryska dissidenten Alexei Navalnyj och klassad som en extremistorganisation av ryska myndigheter. Hon var under flera år korrespondent i Kyiv för The Insider, ledd av rysk opposition i Lettland. Den 23 mars 2022 dödades hon av ett skott från en ”kamikaze-drönare”, enligt hennes egen redaktion.  Oksana Baoulina hade tidigare samlat in vittnesmål, ännu inte publicerade, om ryska soldater som fångats av den ukrainska armén.

Mantas Kvedaravicius, dokumentärfilmare, 44 år gammal – 2022-02-04
När Ryssland invaderar Ukraina återvände Mantas Kvedaravicius till Mariupol, åtta år efter sin första dokumentär Mariupolis (2016). Han kom inte tillbaka. Den 2 april 2022 hittades den litauiske filmaren liggandes på mage på en gata i hamnstaden. Hans kropp var märkt med en kula i huvudet och en annan i bröstet. Omständigheterna kring hans död är fortfarande är oklara, men han hade tagits till fånga av ryska soldater några dagar innan man återfann hans kropp. I ett meddelande publicerat på Twitter meddelade pressavdelningen vid det ukrainska försvarsministeriet, ”de ryska ockupanterna dödade Mantas Kvedaravicčius (…) medan han försökte lämna Mariupol”.

Frédéric Leclerc-Imhoff, BFMTV, 32 år gammal – 2022-05-30
Den 30 maj 2022 färdades Frédéric Leclerc-Imhoff i en civil lastbil nära Lyssytchansk i östra Ukraina när han träffades av splitter i nacken. Han dog vid sidan av sin kollega Maxime Brandstaetter och den ukrainska fixaren Oksana Leuta, som skadades lindrigt i attacken. Frédéric Leclerc-Imhoff, fotograf på den franska nyhetskanalen BFMTV skulle bevaka evakueringen av civila när konvojen besköts. Under en ceremoni som samlade flera hundra människor i Paris den 10 juni, hyllade RSF:s generalsekreterare, Christophe Deloire, Frédéric för hans engagemang i en tid då regimer använder propaganda för att upprätta en ny världsordning.

”Ryssarna ger oss valet: samarbete, fängelse eller död”

Jagad, hotad och tvingad att sprida Kreml-propaganda. Sex månader efter den ryska invasionen av Ukraina publicerar Reportrar utan gränser (RSF) exklusivt tre vittnesmål från ukrainska journalister som fortfarande jobbar kvar i de ockuperade södra och östra delarna av landet..

Sex månader efter invasionen är en femtedel av Ukraina fortfarande ockuperat och flera ukrainska städer fortsätter att bombarderas. Många journalister befinner sig mitt i skottlinjen.

–De som stannar kvar i de ockuperade områdena jagas systematiskt av de ryska styrkorna, som ivrigt sprider sin propaganda. De ryska styrkorna vill eliminera de journalister som motverkar Kremls officiella diskurs. Journalisternas försöker brutalt reproducera den desinformationsbubbla som byggts upp i Ryssland i dessa områden. RSF dokumenterar alla fall för att hålla ryska myndigheter ansvariga för sina krigsförbrytelser mot journalister , säger Jeanne Cavelier, ansvarig chef för RSF:s kontor för Östeuropa och Centralasien.

På villkor av att få vara anonym berättar en 37-årig journalist från Luhanskregionen, som vi kan kalla Olena, hur hon greps och sedan tvingades samarbeta med den ryska ockupanten.

–Du måste posta tre ’artiklar’ per dag, för informationsbyrån i den ockuperade Luhanskregionen. Vi är reducerade till att sprida denna propaganda som hyllar ockupantens ’framgångar’. En soldat utvärderar våra artiklar via en vanlig Telegram-chatt.

Läs mer om Olena och hennes kollegor här (på engelska)

 ”Jag vill skriva historien om kriget i Ukraina innan det är för sent”

Yevheniia Podobna kunde ha tagit till vapen, men valde att behålla sin kamera, mikrofon och penna.  Chefredaktören på Ukrainas public service-kanal Pershyi, berättar för RSF hur hon har upplevt de senaste sex månadernas krig.

Ansluta vid fronten eller stanna på redaktionen? Yevheniia Podobna, chefredaktör på dokumentärredaktionen för Pershyi, ställde sig frågan under de första timmarna av den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022.

Utan pistol, men beväpnad med sin telefon, filmar hon hemifrån, när de första ryska helikoptrarna och flygplanen släpper bomber några kilometer från hennes hem. På sociala nätverk flödar falsk information som förmedlas av Kreml-anhängare. Detta är kaosstrategin.

–Bortom missiler har vi bombarderats med desinformation.

Den före detta krigsreportern Yevheniia Podobna har bevakat konflikten i Donbass sedan 2014 som korrespondent för den ukrainska internationella kanalen Channel 5 och sedan som dokumentärfilmare innan hon började på Pershyi 2019.

RSF träffade Yevheniia Podobna i Kyiv början av augusti. Denna intervju genomfördes delvis i den ukrainska huvudstaden, delvis på distans.

Var befann du dig den 24 februari 2022, i början av den ryska offensiven?

–Hemma, i Irpin, norr om Kyiv . Jag förstod att ett fullständigt krig mot Ukraina hade börjat. Jag ringde min familj och mina vänner och jag minns att jag sa till dem:Nu har det hänt. Staden Charkiv har redan bombats. På Facebook var det absolut kaos, som om ryssarna invaderade överallt. Jag insåg snabbt att bortom missilerna bombarderade de oss också med desinformation för att skapa panik. Jag bad mina vänner att bara berätta för mig om händelserna de hade sett. Och jag skrev ett inlägg på Facebook. Men om jag ska vara ärlig så tänkte jag inte så mycket på jobbet. Jag var mest orolig över vad som behövde göras för att få min familj i säkerhet.

Förberedde du dig för det här kriget?

–Ja, jag hade en överlevnadsväska med mediciner och dokument. Jag hade bunkrat mat och vatten. Några dagar innan hade jag bett mina grannar att komma och förbereda källaren i vårt hus med filtar och ljus för säkerhets skull. De skrattade. Alla trodde fortfarande att Ryssland bluffade.

När började du bevaka invasionen?

 Från den 24 februari, på eftermiddagen. Från fönstret i mitt hus. Det fanns så många ryska militärhelikoptrar på himlen att jag inte kunde räkna dem alla. De attackerade flygplatsen i Hostomel, inte långt från mitt hem. Journalisten i mig vaknade till direkt. Jag tog fram min telefon för att filma. Men jag kom ihåg en grundläggande regel i krig: håll dig inte för nära fönstren. Lite senare såg jag för första gången i mitt liv flygplan släppa bomber från himlen. Redan den 24 februari förstod vi hur svårt det skulle bli.

 Hur gör man som journalist när det blir krig i sitt eget land, för att känna att man är till nytta?

–Det är väldigt svårt i början. Första tanken var att lägga ifrån sig mikrofonen och ta till vapen och slåss, som några av mina kollegor gjorde. Jag kände enorm skam över att jag inte stod vid sidan av min kollega Oleksandr Makhov som hade tagit värvning och som dödades i maj. Min stad invaderades snabbt av den ryska armén. Med tanke på min bakgrund som krigskorrespondent hade jag ingen tid att förlora. Vi var tvungna att lämna Jag sa hela tiden till mig själv att jag inte var en flykting och att jag snart skulle vara hemma igen. På vägen träffade vi en kolonn ryska stridsvagnar. Vi tog oss igenom det men i en vecka kunde jag inte äta något och jag kunde inte sova heller. Och så gick jag tillbaka till jobbet.

Läs hela intervjun med Yevheniia Podobna här (på engelska)