Sky News femmannateam i Ukraina utsattes för ett bakhåll utanför Kiev i början av mars. Deras bil genomborrades av kulor. De lyckades ta sig ur fordonet springande och söka skydd. Kameramannen Richie Mockler träffades av två kulor, som lyckligtvis stoppades upp av skyddsvästen som räddade honom från att bli skadad.
Eftersom det finns tydliga bevis på att ryska styrkor inte skyr några medel för att stoppa journalister från att rapportera i Ukraina, riskerar konflikten att bli en av de farligaste i världen för journalister. Enligt RSF:s barometer har sju journalisten dödats hittills i Ukraina.
Trots att Donbas-området befunnit sig i ett krigstillstånd i åtta år, är det inte så många ukrainska journalister som har erfarenhet att rapportera från en krigszon. Så när Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari i år, var man inte beredd. Man saknade skyddsutrustning och erfarenhet. Över en natt fick man gå från lokaljournalistik till krigsrapportering. Dessutom var det många som blev internflyktingar och arbetslösa. Många journalister hamnade i Lviv, som ligger nära polska gränsen och betraktas som ett säkert område. Men det är viktigt att komma ihåg att det knappt finns några säkra platser i Ukraina.
Olya Danyukova, 38, var nöjd med sin tillvaro i Kiev. Hon arbetade på ett stort och framgångsrikt videoproduktionsbolag som producent och producerade musik- och reklamvideor. Hon hade en egen fint möblerad lägenhet, en stor motorcykel och vit splitter ny mini Cooper som hon rattar i hög hastighet i Lvivtrafiken. När Ryssland anföll Kiev förändrades hennes liv över en natt:
– Jag satte mig på min stora japanska motorcykel och körde ut den till flygplatsen och parkerade den där. Sedan åkte jag tillbaka och fyllde bilen med kläder, dator och andra saker jag behövde och körde till en vän och bodde hos henne en vecka, berättar Olya.
Nu bor Olya hos vänner i Lviv och arbetar som fixare och tolk åt utländska journalister. Det är svårt att föreställa sig omställningen. Hon är van att vara den som bestämmer och tala om hur saker ska vara, nu är rollen ombytt. Men den största omställningen är att hon istället för att åka till Spanien och producera en reklamvideo för apelsinjuice, där den största faran var att det produktionen skulle förstöras eller försinkas av regn och dåligt väder, nu riskerar livet i en konflikt. Men Olya ser sina nya arbetsuppgifter som oerhört viktiga:
–Det är jätteintressant för detta är något jag kan göra. Jag känner till Ukraina väl, dess historia och politik. Jag vill visa världen vad som verkligen händer här, förklarar hon.
Jag träffar Olya efter att hon kommit tillbaka från ett jobb i Kiev för ett skotskt produktionsbolag. Det är första gången hon besökt sin hemstad sedan kriget. Hon beskriver den som en spökstad. ”Vanliga människor och bilar” har lämnat staden, nu är det bara militärer, militärfordon, volontärer, sjukvårdspersonal och media. Det är några dagar efter att den brutala massakern i Bucha kommit i dager. När jag frågar henne om detta, fylls hennes ögon av tårar och rösten bär inte riktigt när hon berättar att hon ser det som sin skyldighet att åka dit:
–Jag kan bli en guide där för den som vill se det. Men jag vill också åka för min egen skull. Jag vill se det med egna ögon för att inte glömma, avslutar hon innan hon sätter på sig skyddsväst och hjälm som hon fått låna av RSF i Lviv.
Igor Chekachkov, 33, frilansfotograf från Kharkiv, får också låna skyddsutrustning av RSF. Han ska åka till sin hemstad och arbeta som fixare åt Magnum Photos, den anrika bildbyrån, där bland andra den kände krigsfotgrafen Robert Capa ingick. Men Igor kommer samtidigt att göra egna fotojobb där.
–Jag vill återvända till Charkiv för att dokumentera vad som hänt där. Och passa på att träffa min familj. Det är viktigt att vara en del av vad som händer, förklarar han.
Igor är väldigt tydlig med att han inte vill åka som krigsfotograf. Han vill återberätta de berättelser som innevånarna har. Men det är säkrast att ha skyddsutrustning för att vara på den säkra sidan.
–Jag har ingen PPE, Personal (Protective Equipment, personlig skyddsutrustning) för jag trodde aldrig att jag skulle behöva det. Jag är ingen krigsfotograf, förklarar han.
Andrii Kotilar från Babylon 13, ett ukrainskt filmkollektiv, berättar att man fattat ett principbeslut att inte skicka ut någon av sina fotografer utan skyddsväst och hjälm efter att en av deras medlemmar skadats allvarligt i östra Ukraina. De utrustar nu sina medarbetare med utrustning med högsta skyddsgraden innan de skickar ut någon på uppdrag i en krigszon.
En stor del av den skyddsutrustning som finns på Press Freedom Center i Lviv är finansierad av RSF Sverige, tack vare generösa gåvor från företag, organisationer och privatpersoner.
Text och foto: Urban Hamid.
På bilden Igor Chekachkov, på Press freedom center i Lviv.