DEBATT. Daphne Caruana Galizia, Jan Kuciak, Viktoria Marinova och Jamal Khashoggi. Förra året mördades fyra journalister i Europa och i Sverige säger fyra av tio journalister att de ägnar sig åt självcensur på grund av hot, hat och andra typer av brott. Det skadar vårt samhälle, skriver företrädare för Svenska Unescorådet, Reportrar utan gränser och Medieinstitutet Fojo.
I dag, den 2 november, är det den internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister. Dagen instiftades av FN år 2014 för att uppmärksamma att journalister dödas, hotas och trakasseras utan att nästan någon förövare grips eller straffas.
I fler än 90 procent av alla fall då en journalist mördas går mördarna fria, i länder i krig såväl som i länder i fred. Det har till och med gått så långt att en journalist kan kvävas och styckas på sitt eget lands konsulat, av representanter för landets egen säkerhetstjänst. Utan att någon ansvarig ställs till svars.
Enligt FN-organet Unesco har 1 154 journalister mördats sedan 2006. Det innebär att en journalist mördas nästan var fjärde dag. Av de journalistmord som rapporterats till Unesco finns i knappt hälften av fallen information om vilka juridiska åtgärder som vidtagits för att utreda morden. För den andra hälften har inga rättsliga följder rapporterats överhuvudtaget.
Under 2019 har Unesco och Reportrar utan gränser fördömt morden på fler än 40 journalister och deras medarbetare. Många har mördats i konfliktområden, men fler än nio av tio av journalisterna har rapporterat om organiserad brottslighet eller korruption.
Till denna statistik ska läggas de många journalister som dagligen upplever hot, trakasserier, tortyr, kidnappningar och även godtyckligt frihetsberövande – inte sällan sanktionerade av staten. Att stats- och regeringschefer utnämner journalister och media till folkets fiende är särskilt allvarligt.
Straffrihet för brott mot journalister är ett gift för samhället och sänder signaler till extremister, kriminella och även makthavare inom politik och näringsliv att de kan attackera journalister utan konsekvenser. Även i Sverige pekar företrädare för politiska partier numer ut journalister som fiender.
Enligt en undersökning av Göteborgs universitet säger tre av tio journalister i Sverige att de upplever hot och hat. Få av dessa brott utreds av den enkla anledningen att de inte anmäls eftersom få journalister tror att polisen prioriterar dem, enligt en artikel i tidningen Journalisten.
För att öka chanserna att förövarna lagförs genomför Unesco, Medieinstitutet Fojo och Reportrar utan gränser flera utbildningsinsatser. Genom Demokratijouren vidareutbildar Medieinstitutet Fojo svenska journalister i hur de polisanmäler och kan agera för att förundersökningar inte ska läggas ner.
Unesco genomför riktande utbildningssatsningar för domare och andra nyckelpersoner inom rättssystemet i flera av världens länder för att öka kunskapen om hur brott mot journalister ska hanteras. Reportrar utan gränser föreläser i skolor, på journalistutbildningar och även på redaktioner och för politiker om vikten av att skydda journalister och motverka straffrihet för brott mot journalister.
Straffriheten för brott mot journalister skadar hela samhällen eftersom det blir lättare att dölja korruption, kriminalitet och brott mot mänskliga rättigheter. Bara det faktum att fyra av tio journalister i Sverige ägnar sig åt självcensur på grund av hot och hat är en varningssignal.
Det ligger i allas gemensamma intresse att vända trenden. Framför allt måste politiker, medieägare, medieföreträdare och internationella organisationer göra mer. Låt oss börja med att sprida dessa ord för dem som inte längre kan eller vågar utföra sina arbeten som journalister.
Mats Djurberg, generalsekreterare Svenska Unescorådet
Kersti Forsberg, verksamhetschef Medieinstitutet Fojo
Erik Halkjaer, ordförande Reportrar utan gränser Sverige
Publicerad i Dagens Arena den 2 november 2019