Statsminister Ulf Kristersson bör kräva att få träffa Dawit Isaak.
Den 23 september är det 22 år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak frihetsberövades i Eritreas huvudstad Asmara. Samtidigt som det svenska civilsamhället gjort allt för att lyfta fallet har tio svenska regeringar ägnat sig åt tyst diplomati. Det är nu dags att den här regeringen agerar.
Det går inte att beskriva med ord det lidande som Dawit Isaak och hans familj utsatts för i över två decennier. Dawit Isaak vet till exempel inte ens om att han är morfar. Sedan frihetsberövandet 2001 nekas Dawit Isaak rättegång, åtal, advokat och besök från omvärlden. Han hålls, enligt vissa uppgifter, inspärrad i en cell på två gånger tre meter någonstans i Eritrea.
Orsaken till frihetsberövandet är känt. Dawit Isaak pläderade för demokrati i den oberoende tidningen Setit. Det svenska civilsamhället har inte tvekat att ge stöd till Dawit Isaaks frihet. Ett bibliotek i Malmö har döpts till Dawit Isaaks biblioteket. En stol på Bokmässan i Göteborg har reserverats för Dawit Isaak. Svenska tidningar har deltagit i kampanjen för Dawit Isaaks frihet. Svenska yttrandefrihetsorganisationer har tillsammans med organisationen FreeDawit anordnat manifestationer, upprop och protester utanför Eritreas ambassad på Lidingö i Stockholm.
Inget verkar dock bita på den despotiske presidenten Isaias Afewerki som ensamt håller en svensk medborgares öde i sina bara händer. Sedan Eritrea blev självständigt 1993 har Afewerki vägrat hålla val. Eritrea är ett fängelse där kritik inte får yppas. I Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex ligger Eritrea ständigt i botten. I år ligger landet på plats 174 av 180 länder.
Under tiden som Dawit Isaak suttit fängslad har tio svenska utrikesministrar passerat. Samtliga regeringar har hänvisat till tyst diplomati. I förhoppningen om att Dawit Isaak ska släppas har svenska regeringar hållit låg profil, men till vilken nytta?
I morgon är det 22 år sedan Dawit Isaak frihetsberövades och ingen regeringsrepresentant har fått träffa Dawit Isaak i fängelset. I 22 år har de olika svenska regeringarna tassat för Asmara-regimen. Det är hög tid att ompröva den strategin. Det ligger i sakens natur att diktaturer endast förstår maktspråk.
Då Ulf Kristerssons regering tillträdde utlovades nya tag för att få Dawit Isaak och den svenska förläggaren Gui Minhai frigivna. Det är dags att regeringen nu visar vad de menar med de orden. En början kan vara att se till stoppa den tvåprocentiga tvångsskatt som regimen samlar in från svensk-eritreaner år in och år ut. Enligt FN-källor erhåller Eritreas ambassad i Stockholm årligen tiotals miljoner ”diasporaskatt” med hjälp flera plusgirokonton på Nordea.
Regimvänliga festivaler som samlar pengar till förtryckarna i Eritrea har också tillåtits att fortgå. Nästa steg kan vara att statsminister Ulf Kristersson sätter sig på ett plan till Asmara och kräver att få träffa Dawit Isaak. Efter 22 års misslyckande är det dags att agera. Det är dags att regeringen infriar sitt löfte och visar att Sverige ”står upp för det fria ordets ambassadörer”.
Erik Larsson, ordförande Reportrar utan gränser
Kurdo Baksi, författare
Texten har publicerats i Aftonbladet Kultur