Det har nu gått fyra år sedan talibanerna tog över makten i Afghanistan, den 15 augusti 2021. Medierna censureras, kvinnliga journalister tystas och tusentals har lämnat yrket. De senaste veckorna har talibanerna intensifierat jakten på journalister.
I slutet av juli greps minst fyra mediearbetare i Kabul. Tre av dem under en räd mot Afghanistans federationskontor för journalistorganisationer. En fjärde, en webbutvecklare, anklagades för att ha hjälpt exilmedier. De sitter fortfarande fängslade. En av dem har synts i en tv-sänd ”bekännelse”, där han erkänner ”moraliska brott” och ”spioneri”. Enligt Reportrar utan gränser (RSF) är detta en ”skrämmande eskalering” och kräver att de omedelbart släpps.
– Censuren är i det närmaste total. Journalister grips godtyckligt och det finns knappt några kvinnliga journalister kvar. Talibanernas inskränkningar av medier i Afghanistan visar bara att det förstått att deras styre är bräckligt. De skulle ha svårt att tvinga igenom sina extrema lagar om det fanns en fri journalistik i landet, säger Erik Larsson, talesperson för Reportrar utan gränser Sverige.
Åtta av tio kvinnliga journalister har slutat
Journalistiken i Afghanistan har sedan 2021 monterats ner steg för steg. Direkt efter maktövertagandet stängdes hundratals redaktioner. Inom tre månader försvann 43 procent av landets medier. Två tredjedelar av de 12 000 journalisterna lämnade yrket. Åtta av tio kvinnliga journalister har tvingats sluta.
Det juridiska ramverket är ett verktyg för kontroll. Redan i september 2021 införde talibanerna de så kallade ”11 reglerna för journalistik” – vaga och repressiva formuleringar om vad medier får rapportera. Kritik mot regimen, frågor om kvinnors rättigheter och innehåll som ”splittrar” nationen förbjuds. Rapportering måste ibland förhandsgranskas. Självcensur är utbredd.
Svårt med finansiering
I takt med att ekonomin kollapsat har medierna förlorat sitt sista andrum. Internationellt bistånd har stoppats. Annonsintäkter är borta. Skatter, licenskrav och nya avgifter kväver det som återstår. Samtidigt förbjuder nya lagar från 2024 att kvinnor hörs i offentlig media, att levande varelser syns på bild och att journalistik bedrivs utan regimens tillstånd.
Talibanernas underrättelsetjänst, GDI, står bakom många gripanden. Enligt en FN-rapport har över 250 journalister godtyckligt frihetsberövats sedan 2021. Många tvingas skriva på avsiktsförklaringar. Andra försvinner till okända platser.
”Bekännelse-tv” används som straff
I år syns en ny och brutal metod: ”bekännelse-tv”, inspirerad av länder som Kina, Iran och Ryssland. Den gripne filmas när han ”erkänner” brott, ofta enligt manus. Syftet: skapa rädsla och kontrollera berättelsen.
Reportrar utan gränser har dokumenterat brotten, publicerat fördömanden och krävt frigivning av de fängslade.
Under 2024 och 2025 har flera andra organisationer – som IFJ, CPJ, NUJ och Human Rights Watch – varnat för samma utveckling. Gripandena följer ett mönster: tillslag mot redaktioner, beslagtagna datorer, hot, våld och tv-sända erkännanden. Och det sker utan rättsprocess.
Inför årsdagen den 15 augusti har ingen pressfrihetsorganisation kunnat bekräfta att gripandena är direkt kopplade till jubileet. Men erfarenheten visar att talibanerna ofta använder sådana datum för att markera makt. Årsdag eller ej – repressionen pågår året om.
Flykten från talibanerna
När talibanerna tog makten 2021 kontaktades Reportrar utan gränser av flera desperata afghanska journalister som riskerade att arresteras, misshandlas och mördas. En av dem var Mursal Nabi. Efter över två års målmedvetet och hårt arbete av Reportrar utan gränser kunde Mursal Nabi fly från Afghanistan. Hon anlände till Frankrike den 14 november 2023.
Se filmen där Mursal Nabi berättar om flykten från talibanerna till Marseille.
Afghanistan ligger idag i botten av Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2025 – plats 175 av 180.
Foto: Måns Berthas