Tshivis Tshivuadi, generalsekreterare för Journaliste en danger (JED), tillägnar årets pressfrihetspris de journalister som betalat med sina liv för pressfriheten i Demokratiska republiken Kongo. Samtidigt ser han priset som en uppmuntran att fortsätta kampen för pressfrihet.
JED:s generalsekreterare har just stigit av scenen efter prisceremonin i Dramatenbaren där organisationen mottagit Reportrar utan gränser Sveriges pressfrihetspris 2025. Med blommor och diplom i händerna slår sig en märkbart rörd Tshivuadi ner för att svara på mina frågor.
– Pressfriheten i vårt land är ingen självklar gåva. Vi betalar ett pris, ibland med journalisters blod. Många har redan betalat det allra högsta priset för detta yrke. I dag tänker vi på dem och hedrar deras minne, säger han.
Livsfarligt land för journalister
Demokratiska republiken Kongo är ett av världens farligaste länder för journalister och media. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2025 rankas landet på plats 133 av 180 – ett fall med tio placeringar på bara ett år.
JED grundades 1998 av bland andra Tshivuadi, och har i snart tre decennier arbetat för att stärka medier och journalister. Organisationen dokumenterar övergrepp, ger stöd till hotade journalister och för dialog både med makthavare och allmänhet.
Motiveringen till RSF Sveriges pressfrihetspriset lyder:
”Det är svårt att hitta en farligare och mer svårarbetad miljö för journalister än DR Kongo, där kidnappningar, fängslanden och mord är vardag. Mitt i detta farliga arbetsklimat kämpar JED mot desinformation och utvecklar nätverk för att stärka journalister. Genom sitt långsiktiga arbete har organisationen bidragit till frigivning av fängslade journalister, gripanden av förövare och att utmana straffriheten för brott mot journalister.”
När jag frågar vad priset betyder för JED svarar Tshivuadi:
– Att motta priset är en ära och en uppmuntran att fortsätta försvara pressfriheten i vårt land, så att situationen för medier och journalister kan förbättras.
Runt oss filmar och fotograferar hans JED-kollegor Tuverekwevyo Muhindo Wundi och Michel Museme Diawa. Wundi som är korrespondent i Goma, förbereder ett tv-inslag.
Vilka ämnen är särskilt farliga att rapportera om i Kongo?
– Det mest känsliga är kriget som pågått i nästan trettio år. Kriget handlar om kontroll över naturresurser, åtföljt av plundring och övergrepp på civilbefolkningen. Journalister som dokumenterar fasorna blir farliga vittnen, utrustning förstörs och många har dödats säger han.
Medier har ett ansvar, understryker han.
– Kongo-Kinshasa får inte bli ett svart hål där allvarliga brott begås utan att världen får veta. Det är mediernas uppgift att göra sina röster hörda.
Trots dödshot och attacker fortsätter Tshivuadi sitt arbete. Varifrån får han sitt mod?
– Jag känner passion för journalistyrket och är samtidigt djupt engagerad i mitt land. Pressfrihet är en av de viktigaste mänskliga rättigheterna. Utan den kan ett land varken utvecklas eller demokratiseras. Utöver att försvara journalister kämpar jag för mitt lands intressen, säger han.
Blodsbesudlade mobiler
Innan vi avslutar intervjun säger generalsekreteraren att han vill ta tillfället i akt och påminna om den humanitära tragedi som Kongos befolkning genomlider. Exploateringen av landets mineraler angår oss alla.
–Vi, ni, alla här i rummet bär en del av Kongo med er. Alla som har en telefon, som använder en dator, som har ett batteri, måste förstå att de innehåller blod från oskyldiga. Det är dags att hela världen mobiliserar för att få slut på denna tragedi. Det är om detta vi journalister i Kongo rapporterar. Världen behöver veta.
Foto från vänster: Michel Museme Diawa, konsult, Tshivis Tshivuadi, generalsekreterare, Tuverekwevyo Muhindo Wundi, korrespondent
Foto: Jann Lipka
Text: Maria Lindén