Hot, skyddsprogram och en jättelik journalistfestival i Colombia. I somras reste Reportrar utan gränser Sverige till Latinamerika och träffade journalister och pressfrihetsorganisationer. I höst publicerar vi en serie med poddar, filmer och artiklar om detta.
En journalist räcker över sin telefon. På skärmen spelas en video upp: fem beväpnade män i kamouflage, ansiktena täckta. En av dem läser upp ett budskap. Ett indirekt hot ”Sprid vårt budskap, eller räkna med konsekvenser.”
Så ser verkligheten ut i Arauca, en stad vid gränsfloden mot Venezuela. Det är här vi befinner oss, för att möta FLIP:s korrespondent Carmen Rosa Pabón. Hon är en prisbelönt radiojournalist, djupt rotad i staden och engagerad i flera initiativ för att stötta sina kollegor.
Hotade journalister berättar
Carmen Rosa Pabón är en av många hotade journalister som Matilda Lann på Reportrar utan gränser Sverige mötte i somras under en resa i Latinamerika.
– Dygnet med Carmen var ett av de mest intensiva i mitt liv, med möten som avlöste varandra. Och i Bogotá fortsatte tempot – där stod mötet med vår partner FLIP i centrum, organisationen som vi samarbetar med för att stärka pressfriheten och skyddet för journalister i regionen.
På flygplatsen möter Carmen Rosa Pabón upp i en bepansrad bil, med livvakt. Solen gassar, livvakten bjuder på en söt kopp kaffe, allt sker utan dramatik – den absurda normaliteten skaver.
Carmen Rosa Pabón lever under det statliga skyddsprogrammet för hotade journalister. När hon står vid floden berättar hon att hon inte längre vågar korsa gränsen. På andra sidan har ELN-gerillan full kontroll. Ändå fortsätter hon sitt arbete. Hennes drivkraft är enkel men orubblig: att ge en röst åt människor som annars aldrig skulle höras. Och att inte ge efter för dem som vill tysta journalistiken.
Tv-journalist var tvungen att fly
I staden Arauca mötte Matilda Lann flera reportrar.
– Många vill vara anonyma på grund av de allvarliga hoten. De bevakas av både ELN och FARC-dissidenterna, och måste samtidigt förhålla sig till lokala myndigheter. En av dem vi mötte greps efter att ha rapporterat om en skjutning – i bakgrunden hördes någon ropa ”det var polisen”, och det fick han ta konsekvenserna av, trots att orden inte var hans.
Men tv-journalisten Carlos Alfonso Pérez Cedeño som driver kanalen La Lupa Araucana berättar öppet när Matilda Lann gick förbi hans lilla studio där väggarna var täckta av ljuddämpande paneler. Carlos Alfonso Pérez Cedeño berättar under reklampauserna vad han varit med om, medan producenten räknar ner: ”9, 8, 7…”, och Carlos går tillbaka till sin plats framför kameran.
Förra året var han tvungen att lämna staden på grund av hotbilden. Efter några månader i exil är han nu tillbaka för att fortsätta rapportera. Precis som Carmen Rosa Pabón har han skydd. Fyra livvakter och två bilar eskorterar honom runt – ändå vågar han inte lämna stadskärnan. Det är också lätt att förstå att hans entourage har en viss avskräckande effekt för dem han vill prata med.
När Matilda Lann lämnade Arauca fick hon senare höra att gerillan hade koll på att Reportrar utan gränser Sverige var där, men att de ”höll sig lugna”.
Journalistfestival i Colombia
Ett av syftena med Reportrar utan gränser Sveriges resa i somras var att besöka Latinamerikas största journalistikfestival, Festival Gabo i Bogotá, som arrangerades i slutet av juli.
Där var kulisserna helt andra. Från beväpnade män och skottsäkra bilar i Arauca till seminarier och applåder. Men berättelserna på journalistfestivalen var inte mindre mörka.
Korrespondenter från flera centralamerikanska länder vittnade om mord, fängslanden och trakasserier. Olika länder med olika problem. Med det gemensamma att pressfriheten på kontinenten är hårt trängd.
I Ecuador hittade den unga lokaljournalisten Charly Castillo två påsar med levrat blod utanför sin dörr. Till slut tvingades hans redaktion stänga ner. Själv fick han fly landet.
I Nicaragua lever även journalisten Lucia Navas i exil. Hennes kollega Fabiola Tercero Castro har varit försvunnen i över ett år efter en polisräd i hemmet. Märk väl, Nicaragua ligger i dag på plats 172 av 180 i pressfrihetsindex – sämre än Ryssland.
I Honduras sköts nyligen lokalreportern Javier Antonio Hércules Salinas, av två män på motorcykel. Det innebär att ett 30-tal journalister har mördats de senaste 15 åren. Situationen för de som jobbar på medier i Latinamerika är svår.
I El Salvador flyr allt fler. 47 journalister lever i exil.
I Guatemala präglas hela det offentliga samtalet av hot och trakasserier mot medier.
Under hösten ska vi berätta om deras historier på vår hemsida och i sociala medier.
RSF samarbetar med lokala organisationer
Det går inte att blunda för riktningen i Centralamerika: situationen förvärras. Fler journalister tvingas i exil, fler lever med dödshot, fler redaktioner tystas. Här blir det tydligt varför vårt arbete måste fortsätta. Tillsammans med lokala pressfrihetsorganisationer som FLIP och Periodistas Sin Cadenas kan vi i alla fall försöka göra skillnad.
– För att skydda hotade journalister och stärka pressfriheten i Colombia, Brasilien, El Salvador och andra länder behövs starka lokala organisationer som växer baserat på lokala behov och villkor vilket ger dem legitimitet och trovärdighet. Vi som Reportrar utan gränser stöttar denna process och lyfter in dem i globala nätverk som då blir starkare genom sin lokala koppling, säger Johan Schmidt, projektledare för RSF Sverige.
Och någonstans mellan alla möten och vittnesmål fastnar också små detaljer som inte har någonting med journalistik eller pressfrihet att göra.
– Som när Carmen Rosa vid en lunch insisterar på att vi måste prova chigüiro, en kapybara – världens största gnagare – en regional delikatess. Ett långkok som påminner om vilt, minst sagt en… intressant… smak, säger Matilda Lann.
FAKTA FLIP
RSF har i över 20 år samarbetat med Fundación para la Libertad de Prensa (FLIP) i Colombia, en av Latinamerikas mest respekterade pressfrihetsorganisationer. FLIP har byggt ett rikstäckande nätverk av korrespondenter som dokumenterar hot och övergrepp mot journalister och vars rapporter ligger till grund för skyddsprogram inom landets inrikesministerium. Metodiken har spridits vidare till pressfrihetsorganisationer i El Salvador, Honduras, Nicaragua och Ecuador.
Foto: Matilda Lann
Lyssna även på podden