Det är så här demokratier dör. Donald Trump liknar allt mer de diktatorer han beundrar. Utvecklingen är mörk – men samtidigt påminns vi om pressfrihetens betydelse när vi kör ett digert program på årets Bokmässa, skriver Reportrar utan gränsers talesperson Erik Larsson i sin månadskrönika.
Jag har aldrig bytt strumpor så ofta som den höst jag bodde i Göteborg. Herregud, vad det kan regna i den staden. Men i år när Bokmässan drar igång är strumporna torra, solen skiner och vi kör flera seminarier.
Det första drar vi igång på fredagen och handlar om pressfriheten i Latinamerika. Sedan årsskiftet har drygt ett tiotal journalister mördats. Attacker kommer från knarkkarteller, korrupta politiker och ledare som stämplat medier som ”statens fiender”. Så låter det från många håll i världen nu.
Till Bokmässan kommer Sergio Arauz. Han är redaktör för den digitala tidningen El Faro i El Salvador och ordförande för Journalistförbundet (APES). Han är dessutom en av ett 40-tal journalister som tvingats lämna El Salvador eftersom Nayib Bukele – som utnämnt sig själv till ”världens coolaste diktator” – vill tysta de som vågar rapportera något som bryter mot den statliga linjen. Med på seminariet finns även företrädare för FLIP i Colombia som är en organisation som vi jobbar med för att skydda journalister i Latinamerika.
Seminarium om Dawit Isaak
I veckan var det årsdagen, den 23 september, då Dawit Isaak greps i Eritrea. Han har nu suttit fängslad i 24 ofattbara år. På fredag ska Reportrar utan gränsers Björn Tunbäck samtala med journalisten och poeten Yirgalem Fisseha och Awet Fessehaye som är författare/poet samt ordförande för Eritreanska PEN. Bägge har suttit fängslade i Eritrea, men lever nu i exil i Europa.
På lördagen har vi flera programpunkter på Bokmässan. Då ska vi träffa Joakim Medin som satt i isoleringcell i Turkiet för sin journalistik men sedan släpptes. Den här veckan skulle den andra rättegången mot honom dra igång, men skjuts nu upp till januari. Vi ska prata om förhandlingarna och Turkiets attacker på pressfriheten.
Strax därefter kommer vi in på läget för journalister i Västsahara och vad som händer när auktoritära regimer tystar journalister. Senare på eftermiddagen pratar vi om det ryska propagandamaskineriet och hur reportrar tar stora risker för att rapportera ändå.
Och dagen efter så deltar jag i ett samtal om den svenska förläggaren som kidnappats av Kina, ”När ska Gui Minhai komma hem?”.
Allvarligt läge i USA
Vi har ett digert program på Bokmässan. Samtidigt händer det mycket annat också. Framför allt i USA. Där Donald Trump allt mer liknar de diktatorer han själv beundrar.
Nyligen hade jag kontakt med Clayton Weimers som är Reportrar utan gränsers företrädare i USA. Han skrev att ”det är så här demokratier dör”. Han beskriver situationen för yttrandefrihet som krisartad. Stämningar, hot om indragna sändningstillstånd och mordet på högerdebattören Charlie Kirk har lett till en explosiv situation i landet som tidigare ansågs vara en sorts yttrandefrihetens fyrbåk.
Ibland blir jag dyster. Det ser mörkt ut.
Men då tröstar jag mig med att världen idag kanske är som den var 1941. Då såg det också mörkt ut för den fria världen. Men tio år senare, 1951, var det jazzfeber, rock and roll och Europeiska kol- och stålunionen.
Vi kan påverka vårt öde. Samarbete är viktigt. Organisera dig. För pressfrihet eller något annat. Du behöver inte vara journalist för att bli medlem i Reportrar utan gränser, men du måste tro att kvalitetsjournalistik och pressfrihet är en förutsättning för demokrati.
Vi ses!
Erik Larsson, talesperson RSF Sverige
Stöd vårt arbete. Swish 123 900 44 90 | BG 5567-3818 | PG 90 04 49-0
Foto: Jonas Gratzer