Politiker spelar rysk roulette med demokratin, men låtsas att de är med i ett oskyldigt parti Fia med knuff. Attackerna mot medierna underskattas, skriver Reportrar utan gränsers ordförande Erik Larsson.
Sanningen är dyr. Det är billigare att få klick och uppmärksamhet genom att larma och bekräfta människors åsikter än att ägna sig åt seriös journalistik. Gör som Donald Trump – säg något absurt, och när det tystnar, säg något annat. Det är en strategi som vinner följare men urholkar demokratin.
När Reportrar utan gränser i maj presenterade årets pressfrihetsindex, sa vi att slutet av 2024 blir avgörande. Då kommer vi att veta om demokratin i världen dör eller överlever. Det gäller fortfarande. I USA har Donald Trump hotat med att dra in sändningstillstånd för kanaler han är kritisk emot. Han har hotat med att fängsla journalister. Vad som händer efter en eventuell valseger är osäkert, men politiker brukar sträva efter att infria sina löften.
I dag är medier inte längre bara fiender i Donald Trumps ögon – de är måltavlor. Från den 1 september till den 24 oktober har presidentkandidaten förolämpat, hotat eller attackerat medier 108 gånger i offentliga tal, enligt en sammanställning från Reportrar utan gränser. Tillsammans med sin vicepresidentkandidat JD Vance pekar kallar han regelbundet etablerade medier för ”fake news”. Publiken på valmötena buar lydigt. Detta har blivit en del av den politiska showen, att ge sig på medier.
Risk att vi slutar reagera
Faran när sådana attacker sker så ofta är att vi slutar reagera. De blir vardag. Inte bara i USA, utan även i Sverige och Europa ser vi en liknande trend. Politiker och debattörer som bygger sin position genom att slentrianmässigt attackera medier. De spelar rysk roulette med demokratin, men låtsas att de är med i Fia med knuff. Inställningen att det ”inte är så farligt” och att ”den andra sidan gör ju samma sak” duger inte om man vill hamna på rätt sida av historien. För många av de politiker som utåt pratar varmt om pressfrihet är det samtidigt lättare att se åt ett annat håll när personer i deras egna led gör sig skyldiga till orättfärdiga attacker.
Vi lever i en tid där förslag om att inskränka yttrandefriheten är fler än de som stärker den. Samtidigt sprids nyheter alltmer via korta videoklipp på TikTok och YouTube, där sammanhangen går förlorade. Förtroendet för medier sjunker i västvärlden, enligt Reuters Institutets Digital News Report 2024. För propagandister är läget perfekt. De slipper jobbiga frågor – amerikanernas förtroende för medierna ligger nu på rekordlåga nivåer.
En del kanske säger att det beror på att medierna blivit sämre. Det finns en viss sanning i det. Forskare visar att amerikanska medier blivit alltmer partiska och polariserade. Att ducka intervjuer – som Kamala Harris gjorde i början av valrörelsen – blir en del av strategin.
Det är dock främst extremhögern som varit framgångsrika i skapa en sorts propagandaloop där de förstärker varandras budskap, beskriver en av världens främsta mediaforskare Yochai Benkler och hans kollegor i boken Network Propaganda. I denna loop är etablerade medier ett hot som måste bekämpas. Effekten? Förtroendet för pressen bland republikaner har rasat till en nivå där sociala medier anses lika trovärdiga. USA:s fall på pressfrihetsindex speglar detta tydligt. Det senaste året har USA tappat tio placeringar och ligger nu på plats 55 av 180.
Om den trenden fortsätter efter valet står vi inför allvarliga problem. Det som händer i USA inträffar ofta senare även här. Vi har mycket kvar att göra innan pressfriheten i världen kan vända uppåt igen.
RSF firade 30 år
Reportrar utan gränser Sverige firade nyligen sitt 30-årsjubileum, och trots alla dystra nyheter var det en fantastisk kväll på Soho House i Stockholm. Istället för uppgivenhet fylldes kvällen av skratt och en massa jävlar anamma. Ju mer pressfriheten pressas tillbaka, desto fler vill bli medlemmar.
Om du känner någon som ännu inte är medlem, påminn hen om att man inte behöver vara journalist för att bli medlem – men man måste tro på att pressfrihet är en förutsättning för demokratin.
Foto: Jonas Gratzer
Bli medlem eller stöd oss i vårt arbete för pressfrihet